Alfans tillflykt

Sophie ville rusa ut ur hyddan men hennes ben svek henne. Ett högt morrande kom inifrån hyddan. När det väl började, slutade det inte. Precis när hon försökte förstå vad det var, fångade hon ett par glödande ögon som stirrade rakt på henne från mörkret. Hon riktade snabbt sin ficklampa mot ögonen och drog efter andan. En tre meter hög varg, stående på bakbenen, blängde på henne, redo att anfalla. Musklerna var mer än skrämmande och ögonen glödde som heta kol. Sophie stirrade i misstro och tappade ficklampan. Det tog henne ett ögonblick att känna igen det mytologiska odjuret hon inte hade hoppats på att möta den natten. Hon tog ett steg tillbaka för att fly. Varulven kastade sig över henne. Hon ville skrika men bara ljudlös luft kom ut ur hennes mun när hon föll till marken på rygg. Odjuret var över henne på ett ögonblick. Det stirrade in i hennes själ medan det stod över henne med tassarna fast planterade på varsin sida om henne. Tårarna strömmade ur hennes ögon i det ögonblicket av förtvivlan och förlamande rädsla. Det monstruösa odjuret såg ut som döden själv. Odjurets dregel landade några centimeter från hennes ansikte och hon vred sig. "Aaron?" lyckades hon knappt få fram. Odjuret ignorerade det som om inget hade lämnat hennes mun alls. Hon slöt ögonen och förberedde sig för ett dödligt slag.