Förslavad av min Alfa Partner

"Du får inte berätta för någon att vi är själsfränder."
Jag skakar och stirrar upp på mitt senaste monster med bedjande ögon. "Då får du avvisa mig så är vi inte det längre."
"Om jag gör det, kan jag lika gärna låta avrätta dig."
"Bra."
Han rycker till och hans ögon smälter till flytande guld när han studerar mig. "Nej. Jag tänker inte ge dig din flykt."
"Då avvisar jag dig!" säger jag, med ilska kokande i magen.
Han griper tag i min hals och gnistor värmer min hud. "Gör det och jag kommer sätta dig tillbaka i det där fängelset och glömma att du någonsin existerat." Han stirrar på mina läppar, hans ögon blir svarta när han säger, "Jag kan inte avvisa dig förrän jag har en arvinge."
"Du får tvinga en på mig!" fräser jag.
Han skrattar mörkt. "Inte från dig. Från min framtida Luna."
Jag kan inte hjälpa den smärta jag känner när han säger det. Mitt bröst bränner och tårar grumlar min syn. Det värsta är att han märker det och hans ansikte mjuknar.
Så snabbt blir jag arg igen. "Då dödar jag dig."
Han flinar, lutar sig in tills hans mun svävar över min. "Du är välkommen att försöka. För när du misslyckas, kommer jag ta ut min ilska på din söta lilla rumpa."
Blanca ska avrättas för mord. När ögonblicket äntligen kommer, känner hon sin själsfrände. Det är den nya Alfan, Max, bror till mannen hon dödade. När Max stoppar avrättningen, finns det en gnista av hopp, tills Max meddelar att han tänker få henne att lida. När en hämndlysten komplott hotar att ta Blanca från honom för alltid, kommer Max riskera allt för att ha henne säker i sina armar? Eller kommer Blanca dö utan att någonsin veta hans sanna skäl för att hålla henne vid liv från första början?