"Theos." Jag kved. "Du skrämmer mig."

Han svarade inte, utan minskade istället avståndet mellan våra plågade kroppar, släckte elden men inte lågan.
_____________
Mina ögon var öppna, men allt som låg framför mig var mörker.

Mitt hjärta ryckte som en trasig pendel, slog mot sitt benbur, stammade vid insikten att jag inte kunde se. Jag höjde långsamt en skakig hand mot mitt ansikte.

Jag såg ingenting. Ingen hand, ingenting.

Jag var blind. Jag var ett misslyckat labbexperiment.


ARTEMIS FALL

Det hade gått flera dagar sedan någon senast sett Theos, och en del av mig var glad. Jag trodde inte att jag kunde möta honom så här. Inte efter insikten.
Fast inte på det sätt man kanske tror.. förlåtelse var en märklig sak.
Det var ologiskt att hela tiden som Mares skuld hade verkat så fastslage...

PROLOG

TVÅ

FYRA

ÅTTA

ELVA

TOLV

TRETTON

FJORTON

FEMTON

SEXTON

SJUTTON

ARTON

NITTON

TJUGO

TJUGOETT

TJUGOTVÅ

TJUGOTRE

TJUGOFYRA

TJUGOFEM

TJUGOSEX

TJUGOSJU

TJUGOÅTTA

TWENTYNINE

TRETTIO

TRETTIOTVÅ

TRETTIOTRE

TRETTIOFYRA

TRETTIOFEM

TRETTIOSEX

TRETTIOSJU

TRETTIOÅTTA

EPILOG