Alfans Drottning

Hon skakade av upphetsning och hennes händer klöste på honom för att få honom att göra något åt de känslor han väckte i henne.
Alex kysste toppen av hennes huvud innan han försiktigt drog av henne tröjan för att inte skrämma eller oroa henne, hennes händer flyttade sig för att skydda hennes kropp från hans ögon.
"Shh," viskade han i hennes öra, "jag kommer inte att skada dig, låt mig älska dig."
När han föll, låg en svart varg på platsen där människan hade varit i dimman, den var svart som midnatt med slät päls som glänste i mörkret, ärret på mannens ansikte var exakt som det på vargens, dess ögon var de svartaste med en touch av guld som lyste beroende på hans känslor. Hans tass slog i marken med en stark men bestämd rörelse.
Hans minne var tillbaka, och han var Alexander de Luca den andre. Alfan för den starkaste, mest respekterade flocken med det mäktigaste ledarrådet. Hans flock. De Luca-flocken, där ära kommer först.
"Jag är hälften människa och hälften varg. En varulv och att märka dig betyder att vi är förbundna på alla sätt som räknas. Jag kan känna inom mig att du inte heller är en vanlig människa men jag kan inte hitta en varg i dig, jag ska lösa ditt mysterium, min Belle."
En darrande tioårig Isabelle Kane Knight, den enda arvingen och framtida drottningen av Bane-flocken bar den stora vikten och skyddet av sin flock.
Född som människa med fe-blod rinnande genom sina ådror, förlorade Isabelle sin varulvsmor och mänskliga far vid den ömma åldern av 4 till en kort sjukdom som svepte genom hennes flock och försvann lika snabbt som den kom.
För hennes säkerhet och för flockens samt deras hela framtid, gjordes Isabelle försvunnen från jordens yta men inte innan hennes farfar, Christopher Knight, den tidigare alfan av Bane-flocken, överlämnade hemligheten som skulle återuppliva hennes flocks stora namn. Vid födseln var hon trolovad med alfan för den mäktigaste och starkaste flocken, Alexander De Luca av De Luca-flocken som var Bane-flockens närmaste allierade flock.
Ingen hörde om den slanka, smalbenade skönheten förrän flera år senare.
Nu, tio år efter hennes försvinnande, stöter Isabelle på en blodig man med solid maskulinitet lämnad för död i hennes territorium där ingen någonsin har brutit sig in. Främlingen vaknar och tänder en passion olik någon annan i den djupaste delen av hennes själ, den mest spännande delen var hur känslan kändes i honom tusen gånger starkare än i henne. En främling vars minnen av hans förflutna helt undgick honom.
Vad händer om den sanna och faktiska trolovningsedikten ignoreras och inte uppfylls? Vad kommer att hända med de inblandade flockarna?