Blodets arv

"Demonen är tillbaka..."
Jag står vid mitt skåp. "Puberteten måste ha träffat honom som en jävla lastbil. När blev han så förbannat het?"
Hans starka och stora händer greppade hårt runt mina handleder när han tvingade dem mot dörren i höjd med mina axlar, och jag kände hur mina ben värkte så mycket att jag trodde de skulle gå av om han bara lade till lite mer tryck.
Trots den sjuka smärtan vägrade jag att fälla en enda tår, och jag såg utmanande rakt in i hans glittrande smaragder.
"Jag är inte rädd för dig," spottade jag mellan sammanbitna tänder, och märkte det djävulska leendet som drog i hans naturligt rosa läppar.
"Hur är det nu då?"
Han viskade ondskefullt, och jag kände hur hela min kropp fylldes av ren rädsla och skräck när jag såg hans ögon ändras från deras smaragdgröna färg till en onaturligt glödande gyllene, hungrigt stirrande på mig.
Hans hand pressades snabbt mot min mun, och tystade abrupt det skrik som var på väg att bryta ut.
"Jag bryr mig inte om vad du tycker, du är min!"
"Vad i..."
Carrie DeLuca, en inte helt normal tonåring med många beteendeproblem och ett seriöst jävla liv, möter sitt livs största problem: en varulv med mycket ilska och en klar besatthet av henne...
Vad kan hon göra? Springa så långt bort som möjligt från honom eller stanna och försöka kämpa emot honom?