Kapitel 6
Luften i hissen verkade plötsligt frysa till. Sadie fick till och med gåshud av kylan.
Micahs smala, gudalika figur stod ståtlig och utstrålade en dominerande aura.
Sadie bet sig i läppen och höll andan. Från spegeln kunde hon se Micah stirra på henne. Hans ögon var skarpa och genomträngande, visade en ofattbar kyla!
Det kändes som en lejon som såg ner på sitt byte!
'Snabbare, snabbare, snälla...' Sadie var mer än ivrig att se dörrarna öppna igen.
Sadie såg hur siffrorna på panelen långsamt ändrades: 12, 11, 10...
Hennes kropp blev stel när hon insåg att Micah kom närmare och närmare henne bakifrån.
Med ett pling ljud, anlände hissen äntligen.
Sadie rusade ut ur hissen så fort dörrarna öppnades. Tyvärr, i sin desperation att fly, snubblade hon och föll med ett högt duns precis vid dörrarna.
Hon låg sedan utsträckt på golvet!
En grupp kollegor som just hade lämnat personalhissen bevittnade denna scen och brast ut i ett gäng utrop, med många av dem som försökte kväva sitt skratt.
Sadie önskade att hon kunde vara osynlig i det ögonblicket. Hon stod snabbt upp, täckte sitt ansikte och sprang iväg.
Micahs blick hade följt hennes silhuett när de var i samma utrymme. Han såg henne fly, och en lekfull kurva formades vid hans läppar.
Sadie trodde att välkomstfesten skulle vara på en restaurang, men det visade sig att de samlades på en nattklubb! Vad som var värre, Samuel var där också!
Det var för personalen i Administrativa avdelningen, men varför kom Samuel från HR-avdelningen hit?
Sadie var irriterad, men hon kunde inte bara köra ut Samuel vid en sådan tillställning.
Samuel hade knutit band med alla Sadies kollegor. De verkade komma bra överens. Och bordet var fyllt med dyra drycker som han beställde.
En av de manliga kollegorna där kunde inte låta bli att viska, "Herr Brown, detta vin kostar över 750 kronor per flaska. Det verkar inte rätt att behandla en ny kollega så här."
"Ni vet inte om henne." Samuel skrattade. "Sadie kommer från en rik familj och har gott om pengar. Tidigare, när hon gick på nattklubbar, för att inte tala om några flaskor vin, kunde hon lätt betala för hela stället!"
"Verkligen?" Flera kvinnliga kollegor drogs genast in av den saftiga skvaller, svärmande runt Sadie och pratade oavbrutet.
"Sadie, är du arvtagerska till en rik familj? Det kunde jag inte se! Du verkar så lågmäld."
"Det är inte som han säger..." svarade Sadie.
"Är det inte?" Samuel avbröt henne, skrattade kallt. "Jag är säker på att ni alla vet om Edmonds enda dotter, eller hur? Edmond Roth, den rikaste mannen i Stockholm!"
"Menar du den Edmond, som begick självmord genom att hoppa från en byggnad för fyra år sedan?" En manlig kollega plötsligt inflikade. "Inte undra på att hennes efternamn verkade bekant..."
"Jag tror jag minns att jag såg det på nyheterna. Det sades att samma dag Ronan Potter dumpade fröken Roth, hon kopplade upp sig med en transsexuell eskort på nattklubben. Är det sant?"
Alla Sadies kollegor stirrade på henne med nyfikenhet, spänning och förväntan, väntade på hennes svar.
Deras nyfikna blickar genomborrade Sadies ansikte som skarpa kanter. Oförmögen att uthärda det längre, reste hon sig och gick iväg.
Malcolm, chefen för Administrativa avdelningen, skyndade sig att ta tag i henne och tillrättavisade några av de hånande kollegorna. "Vad är det för fel på er alla? Hur kan ni behandla en ny kollega så här? Ni kommer att arbeta tillsammans. Sluta med era dumma frågor!"
"Du har rätt. Vi är så ledsna..."
Kollegorna bad snabbt om ursäkt till Sadie.
Sadie tittade på Samuels hånfulla ansikte och skyndade sig att lämna det privata rummet som om hon försökte fly för sitt liv.
Allt hon hade velat var att lämna sitt förflutna bakom sig och börja ett nytt liv. Ändå verkade skuggorna från det förflutna alltid följa henne. Det var omöjligt att skaka av dem.
Sadie tog ett djupt andetag och försökte hårt att lugna sig.
"Vad? Kan du inte hantera detta redan?" Samuel följde henne ut, hånfullt fnysande. "Hur ska du överleva i framtiden då?"
"Du gjorde det med flit," Sadie blängde på honom. "Du lurade mig att gå med i företaget och uppmuntrade mina kollegor att ordna en fest för mig och låta mig betala notan! Allt du vill är att förnedra mig! Du söker hämnd, eller hur?"
"Det stämmer." Samuel nickade och log. "Notan överstiger 20,000 kronor nu. Jag tror att det räcker för att visa hur mycket du är välkommen."