Kapitel 5
Jag vaknade nästa morgon och tänkte på den underbara drömmen jag hade haft natten innan om att hitta min partner. Om drömmar blir verklighet, då skulle jag älska att ha den där otroligt sexiga mannen som min partner. Han hade en kraftfull aura, men det var mer än en Alfa eller Lykan-aura. Han är en Lykan, det kan jag definitivt säga från hans doft och färgen på hans vargs ögon när vi kysser och kramar varandra, men det var något mer med honom. Det var som om han inte bara var en vanlig Lykan-Alfa. Jag rycker på axlarna och kliver ur sängen för att börja min morgonrutin så att jag inte blir sen till träningen.
Snabbt går jag till badrummet och sätter på vattnet i duschen innan jag klär av mig. Jag plockar upp kläderna och lägger dem i tvättkorgen innan jag öppnar duschdörren och stiger in under strålen. Det varma vattnet slappnar av mina muskler och gör mig härligt lös. Jag tar min Dove-duschtvål, löddrar in min tvättlapp och börjar noggrant tvätta varje tum av mig själv, sedan sköljer jag av mig och kliver ur duschen. Jag sveper en av mina handdukar runt kroppen, tar en annan för att torka de delar av mitt hår som blev våta och fortsätter sedan att borsta tänderna innan jag går tillbaka till mitt sovrum.
Jag sätter mig vid min sminkbord och borstar ut mitt långa hår innan jag flätar det i en stor fläta som går ner längs ryggen, sedan går jag till mina lådor och tar underkläder, en röd sport-bh, blå leggings och ett par röda gymshorts. När jag är klar med att klä på mig och sätta på mig mina sneakers, går jag ner till matsalen och äter frukost. Idag var inte min dag att hjälpa till så jag behövde inte gå upp i ottan. Jag äter glatt mina ägg och bacon när Zach dyker upp och för en gångs skull ser han inte glad ut att se mig. Jag ignorerar honom och fortsätter att äta, och tar sedan några klunkar av min apelsinjuice. "Så, du borde vara ganska stolt över dig själv, Freya." Jag suckar innan jag tittar upp från min frukost.
"Vad pratar du om nu, Zach? Och för protokollet, jag är alltid stolt över mig själv."
"Din bror hotar att Alfa-befalla mig att aldrig titta på eller prata med dig igen. Tycker du inte att det är lite extremt? Jag menar, om vi är partners betyder det att vi aldrig kommer att kunna vara tillsammans?"
"Zach, först och främst sa jag inte till min bror att göra det. För det andra, om vi är partners, tror jag inte ens en Alfa-befallning kan hålla oss isär. För det tredje, om vi är partners, vet att jag kommer att avvisa dig på plats. Jag har inget intresse av att vara bunden till dig resten av mitt liv."
"Vad i helvete sa du just?" frågade Renee när hon gick in i matsalen.
"Freya Karlotta Cabrera, säg att jag inte hörde dig säga vad jag tror att jag hörde dig säga?" Den här gången var det min mamma som talade. Min pappa stod bredvid henne, och min bror hade just kommit in och såg förvirrad ut.
"Vad har jag missat?" säger min bror, den clueless wonder.
"Nåväl, din syster här just sa till Zachariah att om de är partners, kommer hon att avvisa honom eftersom hon inte har något intresse av att vara bunden till honom resten av sitt liv." Min bror tittar på mig med chock och lite ilska i ansiktet. Jag himlar med ögonen åt honom och sedan tankelänkar jag honom. "Åh, snälla älskade bror, våga inte titta på mig som om du skulle vara glad att ha den där idioten bunden till din älskade syster." Jag ler när hans ansikte snabbt förvandlas till ett av äckel, sedan tittar jag på mina föräldrar.
"Freya, jag vet att vi har lärt dig om livskamrater och hur viktiga de är för varandra. Man avvisar inte en livskamrat så lättvindigt. Om han inte har begått något hemskt brott som vi alla är omedvetna om, ser jag ingen anledning till varför du skulle avvisa honom." Min far säger allt detta till mig och jag vet att han har rätt, men killen är en idiot och en snuskgubbe. Varför skulle jag vara med någon som jag alltid skulle behöva undra om hans ögon och kuk vandrar någon annanstans. Jag skulle aldrig kunna lita på honom och utan förtroende kan det inte finnas något annat.
Jag sänker huvudet och suckar, försöker komma på ett trevligt och respektfullt sätt att prata utan att göra mina föräldrar arga. "Lyssna, jag hör er, och ni vet att jag tar det här med livskamrater på allvar, men vad sägs om att vi tar det när vi kommer dit. Jag tror att jag har gott om tid innan jag ens behöver oroa mig för vem min livskamrat är eller inte är och tills dess kommer jag inte att tänka på det. Jag är mer bekymrad över min träning för tillfället."
Mitt svar verkade lugna dem för tillfället, så jag skyndar mig att äta frukost klart och går direkt till träningsplatsen. Idag ska jag träna uthållighet och närstrid. Mest innebär det att springa mycket och sedan slåss. Efter att ha stretchat och sprungit åtta kilometer på tolv minuter, vilket för övrigt är mitt bästa tid, går jag över till träningsfältet för närstrid och bestämmer mig för att bli parat med någon annan än Renee. Jag vill inte att det som hände igår ska hända igen idag, dessutom är jag trött på att hålla tillbaka för att jag är rädd för att skada henne. Jag ser min bror och går fram för att fråga om han inte skulle ha något emot att sparra med mig idag.
"Nick?"
"Ja?" säger han till mig medan han tittar på några papper som jag inte såg först.
"Skulle du kunna göra din favoritsyster en tjänst och sparra med mig idag? Jag orkar inte hålla tillbaka när jag slåss med Renee och jag vill inte råka göra det jag gjorde igår igen." Han skrattar lite innan han svarar mig.
"För det första, du är min enda syster och syskon. För det andra, jag kan inte idag men vi kan imorgon." Jag surar och blir nyfiken på vad han läser.
"Vad är det på det där pappret som är så intressant storebror?"
"Åh, det är bara lite Alfa-ärenden. Inget för dig att oroa dig över. Jag behöver prata med pappa."
"Om det är Alfa-ärenden borde jag väl vara involverad? Jag är en Alfa även om jag inte kommer att ta över flocken." Jag börjar bli arg. Jag hatar när min bror och far säger "Alfa-ärenden" som om jag vore någon ynklig valp eller något.
"Freya, bli inte upprörd. Du vet vad jag menar. Lyssna, jag kommer att sparra med dig imorgon men just nu behöver jag verkligen prata med pappa om det här brevet. Se om någon av killarna eller tränarna vill träna med dig."
"Glöm det. Jag hoppar över träningen idag. Du vet mycket väl att ingen av killarna kan hantera mig och tränarna beter sig som om de skulle få problem om de går all in med mig. Faktiskt, jag går och tränar på gymmet istället."