Kapitel 7
Nästa kväll
Sittande på golvet i vardagsrummet väntar vi på att pappas spel ska ta slut så att vi kan ha vår vanliga fredagsfilmkväll. Luke och jag bråkar om vilken film vi ska se.
"Tyst, ni två," snäser pappa.
Jag himlar med ögonen åt honom, och Luke fnissar åt min min, som härmar pappa. Jag petar honom i revbenen, och han skrattar innan pappa skickar oss en blick, vilket får honom att tystna.
"Jag går och gör popcorn," viskar jag till honom.
"Och ta med chokladen," viskar han och blinkar åt mig.
"Vi har slut. Jag glömde köpa mer idag," säger mamma till honom, och han ser besviken ut.
Jag himlar med ögonen och petar honom i revbenen medan jag reser mig från golvet där jag ligger bredvid honom. Han fnissar och rullar över på ryggen, tittar upp på mig med ett busigt leende.
"Chokladförrådet i skokartongen under min säng," säger jag till honom, och han hoppar upp och springer mot dörren. Jag fnissar när han rusar uppför hallen i sina Avenger-pyjamaser.
"Verkligen, Elena? Du vet hur hyper han blir," stönar mamma medan hon borstar sina fingrar genom pappas hår där han sitter i soffan och stirrar på TV:n.
"Hämta en öl till mig, El," ropar han, och jag himlar med ögonen men går mot köket.
Jag lägger popcornen i mikrovågsugnen innan jag rotar genom kylskåpet och tar en öl till honom. Jag går tillbaka ut och räcker den till honom, och han tackar mig, öppnar den och tar en klunk.
Skakande på huvudet hör jag mikrovågsugnen pipa och går tillbaka till köket just när Luke kommer rusande förbi mig med min chokladgömma under armen. Han glider längs klinkergolvet i sina röda strumpor, halkar och ger ifrån sig ett stridsrop som övergår i ett "oomph" när han glider rakt in i väggen med en duns. Jag fnissar, och han räcker ut tungan åt mig.
"Inget spring i hallarna!" ropar pappa, och Lukes axlar rätar sig när han går tillbaka in i vardagsrummet.
Medan jag är i köket använder jag min pappas laddare och sätter min telefon på laddning, lämnar den på bänken innan jag tar fram en skål, häller den nyuppoppade popcornen i den och tillsätter extra salt.
Medan jag stoppar några i munnen, vandrar jag tillbaka nerför hallen när jag hör nyheterna börja. Sedan hör jag pappa säga till Luke att han kan sätta på sin film, bara för att han ska grymta.
"Vänta, Luke, jag vill höra dessa nyheter om Alfa Axton," säger pappa till honom, och mina ögonbryn drar ihop sig.
"Älskling, höj volymen!" snäser han, och jag hör ljudet från TV:n öka när jag når ingången.
Jag kastar en blick på TV-skärmen för ett ögonblick när min telefon börjar ringa. Jag stönar, vänder tillbaka för att hämta den när jag hör mitt namn nämnas, och jag stannar i hallen, vänder tillbaka till vardagsrummet.
"Vad?" flämtar jag och kliver in i vardagsrummet. Jag stannar bredvid soffan när jag ser vad som är på, och skålen med popcorn glider ur mina händer. Glasskålen krossas på golvet vid mina fötter, glassplitter skär i mina ben, och min mamma flämtar och täcker min brors ögon när en video från hotellrummet där jag tillbringade natten spelas upp.
Min mamma tittar på mig med skräck, och mitt blod fryser till is. Mitt hjärta dunkar högt i mina öron medan min mage sjunker någonstans mörkt och kallt inom mig av vad som visas för hela staden att se. Vissa delar av oss är suddiga, för grova att visa, men mitt ansikte är lätt att se. Han filmade oss tillsammans. Den chockerande insikten slår genom mitt bröst, och jag hör Lexa kvida över vad vår partner har gjort mot oss.
Skräcken sköljer över mig. När den korta filmklippet är slut blir det bara värre när de nakna fotona av mig täcker skärmen, och jag skriker, rusar mot TV:n för att rycka den från väggen. Då reser sig min pappa, och jag fryser till. Hela hans kropp vibrerar av spänning, och jag tittar på mamma, som stirrar med vidöppna ögon på honom innan hennes skräckslagna blick faller på mig.
Han vänder sig mot mig, och jag backar, skräckslagen av det mordiska uttrycket i hans ansikte.
"Pappa, jag är ledsen... jag..." Jag flämtar efter luft, letar efter en tillräckligt bra förklaring, men jag har ingen.
Hans hörntänder glider fram och hans klor glider ut ur fingertopparna när han morrar åt mig.
Mamma skriker, hoppar upp på fötter, och mina ögon flackar till henne flyktigt för att se paniken i hennes ögon när pappas knytnäve träffar sidan av mitt ansikte. Jag snubblar bakåt, håller för mitt ansikte. Min syn blir svart när jag känner min kind och öga svullna. Jag tittar upp bara för att se hans knytnäve flyga mot mitt ansikte igen, träffa min näsa. Blod strömmar ut ur min näsa när han greppar mitt hår och kastar mig nerför hallen. Jag rullar över det kaklade golvet.
Jag kan höra min mamma skrika på avstånd och Lukes gråtande skrik, som säger åt honom att sluta när hans fot sparkar mig, vilket får min rygg att båga sig. Men jag kan inte se något eftersom mina ögon svullnar igen, och i det ögonblick jag får tillbaka lite känsla, blir jag sparkad igen, den brutala träffen stjäl luften ur mina lungor.
"Din förbannade slampa! Jag ska döda dig!" ryter min pappa när han snubblar över mig.
Jag blinkar, flämtar efter luft, och golvet är halt av mitt blod när jag försöker resa mig, undrar varför Lexa inte låter mig skifta och hjälpa mig.
"Derrick! Nej, nej!" skriker mamma.
Jag inser att det måste ha varit hon som knuffade honom, hennes röst närmare än förut. Jag tittar desperat efter henne.
"Lexa?" mumlar jag, mina händer glider i mitt blod medan hon skriker i mitt huvud.
"Skydda din mage!" skriker Lexa åt mig.
"Skifta," flämtar jag åt henne, kvävande på mitt eget blod.
"Vi kan inte," kvider hon, precis när pappas fot träffar mitt ansikte, och allt blir svart.