Kapitel 6
Elena
När jag kör in på uppfarten efter jobbet, ser jag min lillebror leka på gräsmattan med sin fotboll. Jag ska egentligen träffa Alisha för träning, men överväger nu att avboka eftersom jag har känt mig fruktansvärt illamående hela dagen.
Vanligtvis, efter träningen, åker vi utanför stan för att träffa Jake, så jag suckar, eftersom jag vill träffa honom då jag inte har sett honom på en vecka. Jag har drabbats av någon våldsam maginfluensa som har fått mig att springa till toaletten de senaste dagarna för att tömma magen.
När jag kliver ur bilen, rusar Luke fram till mig och kramar mig runt midjan. Jag rufsar hans hår, och han släpper greppet om min midja och tittar upp på mig.
"Kom och lek med mig, Elena," gnäller han och drar mig mot gräset.
"Jag måste göra mig i ordning för att träffa Alisha. Och jag mår inte så bra."
"Snälla, snälla, tjugo minuter," ber han och jag himlar med ögonen innan jag suckar.
"Okej. Tjugo minuter, och det är allt," säger jag och kastar min handväska på trappsteget. Jag sparkar av mig klackarna och är på väg att följa honom när ytterdörren slås upp.
"Elena!" ropar min pappa, vilket får mig att hoppa till.
Jag tittar över axeln på honom.
"Mitt kontor. Nu!" morrar han innan han går in i huset.
Jag ser tillbaka på Luke, som håller sin fotboll. Han släpper den, och jag rynkar pannan åt hans besvikelse.
"Förlåt, kompis. Jag kommer strax tillbaka," säger jag, men det är tydligt att han inte tror mig.
Vanligtvis, när pappa ropar på mig, är jag fast vid hans sida i flera jävla timmar. Jag böjer mig ner, tar mina klackar och handväska innan jag går uppför verandatrappan till packhuset. Jag glider in och stänger skärmdörren bakom mig.
Jag lägger mina nycklar i skålen på hallbordet, min handväska bredvid, och ställer skorna vid dörren. Med en suck går jag mot baksidan av huset, mot hans kontor, och undrar hur länge detta kommer att ta eftersom jag lovade att träffa Alisha och Jake. Han är vår bästa vän och människa, en trevlig omväxling från de idioter jag måste hantera i flockarna dagligen.
Tyvärr för mig är han också gay, för jäklar, den mannen är snygg. Vi ska träffa honom i butiken han äger strax utanför staden innan vi går på bio. Sedan min pappa förklarade att jag aldrig skulle få leda flocken, har jag undvikit honom till varje pris utom vid middagen.
När jag skjuter upp den tunga dörren, hittar jag min pappa sittande vid sitt enorma ekbord. Han har stirrat på dörren innan jag ens gick in, med armarna korslagda över bröstet.
Fantastiskt, vad har jag gjort nu?
"Stäng dörren," morrar han, och jag gör det innan jag sätter mig vid hans skrivbord.
I samma ögonblick som jag sätter mig ner, skjuter han min telefon över skrivbordet till mig. Jag tar den, lättad. Jag har letat efter den hela morgonen innan jobbet.
"Var hittade du den?" frågar jag honom och låser upp skärmen.
"Det spelar ingen roll. Vad jag vill veta är varför Alfa Axton ringer dig," säger han, och mitt blod fryser till is.
Jag tittar på honom, bara för att avvärja min blick när han morrar åt mig.
"Hade ett intressant samtal med honom. Han påstår att du är hans partner. Är det sant?"
Jag sväljer innan jag öppnar munnen, bara för att stänga den igen när hans aura sköljer över mig.
"Ljug inte för mig. Är han din partner?" kräver han, och jag biter ihop tänderna och blänger på honom.
"Ja, det är han."
Min pappa släpper sin aura och ska just säga något, men jag håller upp handen.
"Han ringde antagligen för att jag avvisade honom. Jag tror inte att han var så glad över det," säger jag, och min pappa andas ut.
"Tack och lov att du har lite vett i skallen," säger han, ser lättad ut medan jag bara stirrar på honom.
"Okej, om du redan har tagit hand om det, behöver jag inte göra det," säger han.
Jag nickar och reser mig från min stol när han talar igen, vilket får mig att stanna upp.
"Var träffade du honom egentligen? Jag har aldrig tagit dig till några av hans tillställningar."
"Kvällen för packmötet," svarar jag, medveten om att jag nu är avslöjad.
"Han är anledningen till att du inte dök upp. Jag trodde att du var med Alisha?" snäser han, och jag skakar på huvudet.
"Nej, jag var arg på dig, så jag gick ut med Alisha och såg honom på klubben vi gick till."
Min pappa morrar, hans ögon lyser fluorescerande. Han pressar ihop läpparna till en linje och tittar bort.
"Kvinnor är inte Alphas," säger han.
"Mitt blod säger något annat," säger jag innan jag stormar iväg mot dörren.
"Du lämnar inte packterritoriet. Du är grounded tills jag säger något annat. Jag kan inte tro att du skulle missa ett viktigt möte för den där idioten," säger han, och jag stannar innan jag börjar skratta.
"Jag är tjugo år. Du kan inte grounded mig. Jag är inte något olydigt barn, pappa."
"Jag gjorde just det. Jag tänker inte låta dig springa runt i staden som någon hora och få vår pack att se dålig ut, särskilt inte med sådana som honom," morrar pappa.
Hörde han inte ett ord jag sa? Jag avvisade honom, och min varg har gett mig tyst behandling i veckor nu på grund av det. Hon låter mig inte ens skifta! Jag avvisade min partner för honom, och han vågar kalla mig en hora!
"Wow, verkligen, pappa? En hora? Jag har gjort allt du bett mig om. Allt!" skriker jag ilsket åt honom.
"Se upp med tonen. Jag tolererar det inte," morrar han.
"Och jag tänker inte tolerera att du behandlar mig som ett jävla barn!"
"Du vet var dörren är. Om du vill gå, gå. Men om du stannar under mitt tak, blir det på mina villkor. Nu, försvinn ur min åsyn," hånar han.
Tårar sticker i mina ögon, och jag hindrar mig från att göra saker värre genom att stänga munnen och gå därifrån.
Jag kommer ingenstans med den här mannen, och jag är färdig med att försöka, så jag går ut och stänger dörren bakom mig.
Jag kommer halvvägs ner i hallen innan min promenad övergår till en språngmarsch, och jag rusar mot mitt badrum, känner hur magen vänder sig. Jag faller ner på knä och kräks. Kanske blir det inte så illa att vara grounded trots allt. Jag drar mig upp på fötter och sköljer munnen.
Jag tittar på min bleka spegelbild. Jag ser hemsk ut. Mitt hår ligger platt på huvudet, och jag svettas. Med en suck drar jag av mig kläderna. Jag behöver fräscha upp mig. Det sista jag behöver är att ge pappa fler anledningar att vara arg på mig.