Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 36: Viskningar i skuggorna

Jag tittar upp och ser en gestalt långsamt materialisera sig i den svagt upplysta cellen. Vakterna, tagna på sängen, backar genast bort från mig mot cellens bortre vägg, svärande och förbannande.

"Jag svär vid Guds sår!" Den större vakten svär en ed. "Mircea, du galna kvinna, du skrämde mig nästan ...