Avvisandet
Vi har spenderat resten av morgonen med att leka med barnen, se till att de hade allt de behövde, visa dem var första hjälpen-lådan finns och annat de kan behöva när vi lämnar dem.
"Regn... Jessica." Ropade Joshy, en 14-årig föräldralös pojke vars föräldrar dog tillsammans med Jessicas föräldrar i attacken på flocken.
När vi gick nerför korridoren till trappan träffades jag av den mest fantastiska doften av äppelcider och rosor. Om jag bara kunde fånga doften och behålla den för alltid. Men när vi kom till den sista trappsteget drogs mina tankar från att hitta källan till doften till kaoset framför oss. Alfahanen stod i vardagsrummet med en bedårande liten lockig brunhårig flicka vid sin sida, som doftade som en rogue, fru Leana, och två av flockens vakter som jag inte kände igen. Tydligen hade de dödat flickans far vid gränsen efter att han korsat in i flockens territorium, och eftersom det finns lagar om att avrätta minderåriga rogue-barn var de tvungna att ta henne till barnhemmet.
Medan alla kontrollerade flickan och pratade med varandra om vad flickan var och vad de skulle göra med henne, stod jag i hörnet för att inte vara i vägen för någon. Plötsligt rycktes jag i håret och en hand täckte min mun så att jag inte kunde skrika. Jag drogs in i förvaringsutrymmet under trappan. Jag tittade snabbt runt för att förstå vad som hände och frös när jag mötte sonen till flockens Alfa, framtida Alfa Ian. Med vad jag är säker på var förvirring och panik skrivet över mitt ansikte frågade jag honom vad som pågick men han bara tittade på mig med hat och förtjusning i sina mörkbruna ögon innan han talade.
"Jag, Alfa Ian, framtida Alfa för Blåa Flodens Flock, avvisar dig, Regn, som min partner och framtida Luna," säger han med ett leende på läpparna. "Jag skulle aldrig acceptera en häxa som min partner. Speciellt en värdelös och svag föräldralös häxa som du! Mångudinnan gjorde verkligen ett misstag när hon parade ihop oss som partners."
Alfa Ian går ut genom dörren och stänger den bakom sig och lämnar mig ensam i det lilla förvaringsrummet. Mina tankar börjar snurra med frågor. Vad menade han med att han avvisar mig som sin partner? Har häxor ens partners? Sa han värdelös och svag? Jag är inte ens 17 än, jag trodde Jess sa att man måste vara 17 innan man hittar sin partner. Gjorde Mångudinnan ett misstag? Vad ska jag göra nu? Medan jag får panik känner jag en dov smärta i bröstet som blir starkare och starkare tills jag inte klarar mer och svimmar.
När jag vaknar är jag i vårt rum på Jessicas våningssäng. Jag tittar runt i chock och försöker minnas vad som hände. Så fort Jess inser att jag är vaken rusar hon till min sida.
"Vad i helvete hände med dig? Ena minuten står du i hörnet av vardagsrummet, nästa är du borta. Sedan hittar jag dig i förvaringsutrymmet under trappan, avsvimmad på golvet. Är du okej? Blir du sjuk eller något?" frågar hon, på gränsen till att gråta.
"Jag är verkligen inte säker på vad som hände, men du har rätt, vi måste lämna ikväll," säger jag och sätter mig upp innan jag känner en brännande smärta i magen som får mig att vilja riva ut den.
"Åh min Gudinna, du har hittat din partner," säger hon i total chock.
"Ian, det är Alfa Ian..." säger jag och försöker andas genom den skarpa brännande smärtan.
"Han avvisade dig?" frågar hon och jag nickar bara, osäker på om jag ens kunde tala just nu.
"Du borde inte fortfarande känna smärtan av hans avvisning. Accepterade du hans avvisning?" frågar hon och jag skakar på huvudet nej som svar.
"Jag visste inte att jag skulle, inte som om han gav mig någon tid att göra eller säga något innan han gick ut och lämnade mig i garderoben," berättar jag för henne när smärtan börjar avta.
"Han visste att du inte skulle veta vad du skulle göra, nu tvingar han dig att känna smärtan av hans svek ovanpå smärtan av hans avvisning." säger hon, skakande av ilska.
"Vad kan jag göra för att stoppa denna smärta?" frågar jag henne.
"Inget just nu." säger hon och försöker lugna sig själv. "Vi måste lämna ikväll, när vi kommer till gränsen kommer jag att avsäga mig flocken och du kan acceptera Ians avvisning och sedan kommer vi att vara fria från detta helvete."
"Okej," säger jag och reser mig för att hämta några snacks i vår duffelväska för när vi lämnar.
"Åh, bara en sak till," säger Jess och jag vänder mig om för att titta på henne. "Den nya föräldralösa flickan, vi måste ta med henne."
"Vad? Du vill kidnappa en föräldralös? Är du från vettet?" frågar jag och tittar på henne i chock.
"Hon är en rogue-varg. Inte en flockmedlem. När hon fyller 17 kommer de att avrätta henne." säger hon. Jag har inga argument eftersom jag inte kunde bära tanken på att veta att vi lämnade ett försvarslöst barn kvar för att dödas av dessa monster så jag håller med om hennes beslut.