Gifta sig med miljardärbröderna

6. Empire State of Mind

~ Audrey ~

• • • • • EN VECKA SENARE - - - - -

“Grattis på födelsedagen, Audrey!”

Mikey och Olivia sjöng med servitörerna på Nobu när de kom ut med en låda cupcakes med ljus på toppen. Audrey var helt generad, att vara i centrum av uppmärksamheten medan hon åt middag på Nobu, men hennes vänner ville bara fira henne. Hon hukade sig när en servitör placerade lådan framför henne. Hela hennes ansikte rodnade ljusrött och hon log brett åt de söta dussintalet cupcakes.

“Önska dig något!” strålade Olivia.

Audrey stängde ögonen och log. Sekunder senare öppnade hon ögonen och blåste ut ljusen. Alla jublade och klappade och hon tackade servitörerna för att de sjöng och tog fram cupcakesen.

“Ooh, jag känner igen det där leendet. Det är 'jag har tur ikväll' leendet,” kommenterade Mikey på Audreys ansikte.

“Är det verkligen? Ska du det?” gapade Olivia.

“Nej,” skakade Audrey på huvudet.

“Tjejen, ljug inte. Jag vet att du önskade dig en saftig aubergine för ikväll,” sassy Mikey.

“Jag är allvarlig!” skrattade Audrey. “Jag tillbringar kvällen med er, middag och kanske en liten drink. Men det är allt,”

“Inga speciella sena planer med Mr. Basket?”

“Ashton har en bortamatch nere i Florida, men han kommer tillbaka imorgon och…”

“Och?” Mikey och Olivia flyttade sig närmare, väntande i spänning.

Audrey skruvade på sig obekvämt, undertryckte sitt leende och sa, “Tja, du vet, jag är… redo, så…”

“Åh, Herre, förbarma dig!” fnittrade Mikey.

“Du är så modig,” stirrade Olivia på henne i beundran. “Du måste berätta alla detaljer. Spela in allt, mät storleken, diametern—”

“Usch, Liv!” grimaserade Audrey.

“Kom igen, jag måste leva genom någon,” gnällde Olivia.

Olivia Xi, precis som Audrey, växte upp i en strikt katolsk skolmiljö. Hon var dotter till den taiwanesiska ambassadören och hennes föräldrar var ännu strängare än Audreys pappa.

“Hur som helst, tack för att ni firar min födelsedag med mig, och tack för cupcakesen, ni,” sa Audrey när hon tog sin favorit, röd sammet cupcake.

“Självklart, det är tradition,” tog Mikey en choklad. “Din födelsedag och Magnolia cupcakes, ända sedan vi var små tjejer,”

“Vi skulle inte missa det för världen,” tog Olivia vaniljen.

Det var Audreys faktiska födelsedag ikväll. Hon hoppades att tillbringa den med Ashton, men som idrottsman måste basket komma först. Ashton skulle vara tillbaka i stan imorgon eftermiddag och Audrey hade en speciell plan redan i verket.

“Så i alla fall, du har fortfarande inte berättat vad som hände på din andra födelsedagsfest,” sa Mikey medan han slickade av frostingen.

“Åh, det,” ryckte Audrey på axlarna. “Ärligt talat, det var inte så illa som jag trodde att det skulle vara,”

“Vänta, menade du någon?” frågade Olivia.

“Ska du gifta dig?” följde Mikey.

“Nej, nej!” skakade hon snabbt på huvudet. “Jag träffade… dessa två killar. Men de var inte intresserade av att gifta sig med mig, så vi hängde bara som vänner. Det var ganska kul. Och sedan smög de ut mig och körde mig för att träffa Ashton,”

“Vilka två killar?”

“Deras namn är Caspian och Killian Vanderbilt,”

Mikey och Olivias hakor var på golvet. De tittade på Audrey som om de såg ett spöke.

“Herregud! Du hängde med Vanderbilt-bröderna?!” tjöt Mikey.

“Vad?” ifrågasatte Audrey.

“Som Noah Centineo skulle säga, wow… bara wow,” lade Olivia till.

“Vad, killar, vad?” smalnade Audrey sina ögon mot dem.

“Vanderbilt-bröderna, de är notorisk populära. Har du inte hört?” svarade Olivia.

“De är överallt i nyheterna. De är alltid på Page Six. Internet är fullt av allt som har med Vanderbilt att göra. Det finns till och med en Tumblr-blogg dedikerad till Killian Vanderbilts ögon,”

Mikey tog fram sin telefon och började skriva. Efter en enkel Google-sökning började Audrey lära sig massor om bröderna. Caspian var den äldre brodern och han var tjugosex år gammal. Han blev utslängd från flera privatskolor på grund av slagsmål och alkoholmissbruk, men sen tog han sig samman och började på Uppsala universitet. Dock hoppade han av Uppsala under sin andra termin. Efter att ha hoppat av universitetet blev han signad av en modellagentur och arbetade som modell i ett år innan han gick med i sin fars företag. Efter att ha tagit över sin fars företag reste Caspian världen runt och etablerade företag i Dubai, Europa och Sydafrika.

Killian var den yngre brodern och han var tjugofyra år gammal. Till skillnad från Caspian, betraktades Killian som ett geni. Han höll sig borta från trubbel och tog examen från det prestigefyllda Lunds universitet och tog en magisterexamen från Handelshögskolan i Stockholm, allt vid tjugotre års ålder. Nu leder han sin fars företag tillsammans med sin bror, Caspian. Tillsammans har de etablerat olika företag på flera kontinenter och expanderat familjens imperium bortom nationen.

"Folk säger att Caspian är en riktig festprisse och en total kvinnokarl. Det ryktas att han dejtat Zara Larsson, Tove Lo och Alicia Vikander, allt inom samma månad," viskade Mikey. "Och jag hörde att han blev utslängd från Uppsala för att han nästan dödade en kille."

"Vad?!" Audrey gapade.

"Ja, och låt dig inte luras av Killian heller. Han kanske inte ser ut som det, men han är minst lika illa. Jag hörde min pappa prata affärer med sina vänner häromdagen, de sa att Killian gillar att spela fult och att han är skrämmande. Vet du hur skrämmande man måste vara för att få kinesiska affärsmän att känna sig hotade?" lade Olivia till.

"Wow... det låter... intensivt," blinkade Audrey flera gånger och försökte bearbeta all information hon just fått.

"Ja, så vad menar du med att hänga med dem?" frågade Mikey.

"Ingenting," mumlade Audrey. "De var trevliga mot mig... De var... normala."

"Normal skulle vara det sista ordet jag skulle använda för att beskriva Vanderbilts," höll inte Mikey med.

"Nåväl, vad som helst," viftade Audrey nonchalant med handen. "Det är inte som om jag kommer att träffa dem igen ändå."

De saker hon hört om Vanderbilt-bröderna var skrämmande, men Audrey tänkte inte mycket på det. Efter sin födelsedagsmiddag hörde hon aldrig något från bröderna igen. Hon trodde att mötet var en engångsföreteelse, så hon avfärdade lätt sina vänners misstankar.

Men när Audrey kom tillbaka till sin lägenhet den kvällen insåg hon att hon hade haft helt fel.

"Fröken Huntington, vi har ett paket till dig," hälsade Helen, den medelålders receptionisten som hade arbetat i byggnaden sedan Audrey flyttade in.

Audrey steg fram till receptionen när Helen tog fram en vacker vas med blommor och en lång vit låda med ett band på toppen.

"Det står inte vem det är ifrån?" frågade Audrey när det enkla kuvertet endast hade hennes namn och inget annat.

"Det levererades för hand," svarade Helen. "Faktiskt så bor avsändaren i byggnaden. De har just flyttat in i takvåningen."

Så märkligt, rynkade Audrey på ögonbrynen. Hon kände ingen av sina vänner, bekanta eller familjemedlemmar som höll på att flytta in i denna byggnad. Och ingen hade sagt något om att lämna en gåva heller.

Vänta, kanske det är från Ashton?

Audrey noterade arrangemanget med pioner och hortensior och det såg fantastiskt ut, förmodligen det vackraste blomsterarrangemang hon någonsin sett. Tanken på att hennes pojkvän skickat henne en så underbar gåva fick henne att le och fnissa.

Hon öppnade det lilla kuvertet med spänning, men när hon såg att kortet hade Vanderbilt-loggan på sig försvann leendet.

Grattis på 21-årsdagen.

Det var allt som stod på kortet. Väldigt vagt. Inte mycket information alls.

Audrey betraktade lådan nyfiket. Med huvudet lutat åt sidan öppnade hon locket och kikade inuti. Helen, den nyfikna damen, försökte också ta en titt. Audrey sköt undan silkespappret och avslöjade en vit maskinliknande sak som nästan liknade en mikrofon. Magic Wand Rechargeable, läste hon på maskinen. Fortfarande utan en aning lutade hon sig fram och tryckte på en knapp, och plötsligt började saken surra.

Herregud, det är en vibrator!

Audreys ansikte blev knallrött och hon satte snabbt tillbaka locket på ett slarvigt sätt. Hon såg sig omkring och hoppades att ingen hade sett det, men Helen hade ögonen vidöppna och hakan i golvet. Audrey gav Helen ett generat leende innan hon snabbt grep tag i allt och sprang mot hissen.

Vad tänker de med?! Tror de att det här är roligt!?

---

"Faktiskt, det är ganska roligt," skrattade Caspian.

Efter att ha lagt blommorna och den vita lådan i sitt rum var Audrey fortfarande rasande. Hon bestämde sig för att agera. Så hon marscherade direkt upp till penthouse-sviten och knackade ilsket på dörren, trots att klockan redan var över midnatt.

"Det är inte roligt! Vad i hela friden är fel på er? Den där saken höll på att hoppa ur lådan mitt i lobbyn. Min receptionist tror förmodligen att jag är någon sexgalen toka!" Audrey stönade dramatiskt och stampade med fötterna medan hon gick in i lägenheten.

"Vad i hela friden? Toka…?" Caspian härmade henne och skrattade. "Hur gammal är du egentligen?" Han fnissade medan han följde efter henne. Han hade inget annat på sig än en svart sammetrock.

"Vad är allt detta skrikande om?" Killian kom ut ur sitt rum, irriterad över att Caspian redan tog med sig tjejer hem. Hans ögon vidgades när han såg tjejen framför sig. "Audrey?"

Killian hade inget annat på sig än några svarta träningsbyxor. Det visade upp hans perfekt skulpterade magmuskler och kropp, och Audrey kunde inte låta bli att stirra på V-formen på hans nedre mage.

"Gå och ta på dig en tröja, vi har en gäst," sa Caspian och Audrey tittade snabbt bort. Men det var för sent. Båda bröderna visste att hon helt klart kollade in honom.

"Vad har vi gjort för att förtjäna denna överraskning?" Killian verkade inte påverkad, istället flexade han och steg närmare, visade mer av sina muskler.

"Åh, jag vet inte, kanske Magic Wand Rechargeable som ni lämnade till mig hos receptionisten?" Audrey himlade med ögonen dramatiskt.

"Vad?" Killian gapade.

"Åh ja, och det är inte den typen av trollstav jag ville ha heller. Expelliarmus!" Audrey viftade med handen som om hon kastade en magisk besvärjelse. I hennes sinne var hon arg, men för bröderna var det bara gulligt.

Killian kunde inte hålla tillbaka ett leende som formades på hans ansikte. Han vände sig mot Caspian och sa, "Du gav henne en vibrator? Jag trodde vi skulle ge henne blommor."

"Du gav henne blommor, bror. Jag ville ha något mer… utanför boxen," sa Caspian och bröderna skrattade ännu mer.

"Det här är inte roligt!" Men ju mer Audrey insisterade på att det inte var roligt, desto mer skrattade bröderna.

Caspian skrattade så mycket att hans rock började glida. Audrey fick syn på Caspians tonade bröst och tatueringarna som löpte över det. Hon kunde inte låta bli att undra vad tatueringen sa.

"Är du klar med att ögonvåldta mig, prinsessa?" Caspians ord överraskade henne.

Audrey vände sig bort omedelbart och försökte hitta något slags svar. "Så, eh, jag hörde att ni två just flyttade in här?" försökte hon se obekymrad ut och inte som den rodnande röra hon var. "Varför?"

"Det är en trevlig byggnad," ryckte Caspian på axlarna.

"Bra läge, det är en bra investering," lade Killian till.

"Åh," nickade hon. "Nåväl, i så fall, välkomna till byggnaden. Och snälla, lämna mig inga fler oönskade presenter,"

Audrey var på väg att rusa mot dörren när Caspian plötsligt stoppade henne och frågade, "Så, hur går det med Romeo?"

Audrey stannade i sina spår. Hon vände sig om och suckade. "Han heter Ashton, och det går bra. Tack för att du frågar."

Bröderna gav varandra en menande blick. Killian gick sedan mot ett rum som såg ut som ett kontor och återvände sekunder senare med ett stort brunt kuvert i handen.

Audrey tittade på honom med en frågande blick när han sa, "Vi, eh, hoppas att du inte har något emot det, men vi har gjort en bakgrundskoll på honom och det här är vad vi hittade—"

"Ni gjorde vad?" hon gapade, nästan skrikande. "Ursäkta, men vad ger er rätten att göra det?"

"Det är något med den där killen. Jag litar inte på honom," svarade Caspian.

Audrey var på väg att skrika igen, men Killian höjde handen och sa, "Min bror, även om han kan vara grov ibland, har aldrig haft fel om en person. Det är därför jag brukar ha honom omkring mig. Hans instinkter är på pricken. Och han känner sig inte bra med denna Ashton Whitaker."

"Jag bryr mig inte ett dugg om vad din bror tycker om min pojkvän," snäste hon, pausade en stund innan hon fortsatte, "Och varför bryr ni er ändå?"

Killian tog ett djupt andetag och försökte hitta rätt ord att säga. "Audrey, du är en så... ömtålig varelse, vi skulle känna oss ansvariga om något dåligt hände dig på grund av oss."

"Vad menar du?"

"Det är vi som smög ut dig och körde dig för att träffa killen. Om din pappa får reda på det, kommer han att döda oss," svarade Caspian.

"Ni är inte rädda för min pappa," hånlog hon, men bröderna bara ryckte på axlarna.

"Hur som helst, vi försöker bara se efter dig," sa Killian. Audrey fångade hans milda blå ögon och det verkade som om han var uppriktig om detta.

Ärligt talat hade Audrey tänkt på att göra bakgrundskontroller på Ashton själv, men hon gick aldrig igenom med det på grund av hur oetiskt det skulle vara. Men eftersom det inte var hon som gjorde det smutsiga jobbet...

"Okej, ge mig filen," suckade hon.

Audrey tog kuvertet från Killian och satte sig ner på soffan. Hon började gå igenom sidorna, skummade igenom informationen. Hon visste redan mycket av det, om var han var född, hans familj och hans gymnasium. Det som var nytt för henne var hans medicinska journaler. Tydligen hade Ashton diagnostiserats med narcissistisk personlighetsstörning när han var sexton.

Hur fick de ens denna information? tänkte hon, och det var läskigare än vad hon läste om Ashton.

"...Nåväl, det här är inte så illa," sa hon när hon hade läst klart.

"Sa ju att hon skulle köra förbi alla varningsflaggor," sa Caspian till Killian.

"Har du läst den medicinska journalen?" frågade Killian.

"Ja, och det är okej. Vi har alla mentala problem, är jag säker på," ryckte Audrey på axlarna och reste sig upp. Hon slog filen mot Killians bröst och sa, "Jag är mer orolig för er två och vad ni var tvungna att göra för att få denna fil."

"Audrey, vi försöker bara hjälpa," sa Killian.

"Tack för er hjälp, men jag är tjugoett år gammal. Jag kan ta hand om mig själv," sa Audrey bestämt.

"Så, du tänker fortsätta träffa killen?" frågade Caspian.

"Ja. Faktum är att jag ska träffa honom imorgon kväll. Vi har planerat en speciell kväll," log Audrey menande.

"Ska du ligga med honom?" frågade Caspian rakt på sak.

"Ugh, varför är jag fortfarande här?" stönade Audrey och vände sig om på klacken.

"Är du säker på att du är redo? Behöver du att vi ger dig snacket?" ropade Caspian men hon vände sig inte om.

"Hejdå!" vinkade hon och sträckte sig efter dörren.

"Se till att du har säker sex!"

Audrey himlade med ögonen och fortsatte gå.

"Skydda dig innan du sätter igång!"

• • • • • Fortsättning följer - - - - -