Kapitel 7
Ailee
Herr Ripley ringde mig för några dagar sedan för att bjuda in mig till en grillfest på klubbhuset. Han sa att han ville prata med mig om transplantationen. Men han ville också att jag skulle se hans värld. Jag är inte säker på varför jag gick med på det, men det gjorde jag. Kanske kommer detta att få honom att gå med på att hjälpa mig.
Så här är vi igen, på väg in i området. Jag känner fortfarande som om jag har klivit in i en annan värld. Det är betydligt fler människor här än förra gången jag var här. Callen hjälper mig ur bilen och jag hör rockmusik spela genom högtalare jag inte kan se. En underbar doft av grillat kött svävar genom luften och får det att vattnas i munnen på mig. Vi har en liten eskort med oss idag. Bara två extra vakter. De går uppför rampen först men ställer sig på varsin sida för att göra plats. Finn och Callen eskorterar mig till ytterdörren. Där sitter en stor man med en bekant prospect-jacka på en pall bredvid dörren, med en kvinna i bikini draperad över hans knä. Åtminstone hoppas jag att det är en bikini. Här skulle jag inte bli förvånad om hon bara hade på sig underkläder. Vi alla tittar på henne med avsmak. Detta är de människor de har här för att välkomna gäster. Hur förkastligt.
"Detta är en privat fest. Vi släpper inte in sådana som er här. Ni behöver återvända dit ni hör hemma," grymtar han och ser oss upp och ner och flinar. Tror han verkligen att han är skrämmande? Vilket skämt. Detta är de respektlösa män min pappa omger sig med. Vilken skam. Kvinnan fnittrar som om han sagt det roligaste någonsin. "Ni hörde mannen. Stick," säger hon och gör en skjutande rörelse med händerna. Callen och Finn kväver ett skratt under sina andetag.
"Ja, din jävla ogre. Se upp med vad du säger," säger jag. Kvinnan glider av hans knä så att han kan ställa sig upp. "Jag sa åt er att lämna. Nu ska jag få er att lämna," säger han. Så fort han tar ett steg mot mig har Finn och Callen händerna på sina pistoler, liksom mina vakter redo att dra när jag ger ordern. Precis när en av mina vakter drar fram sin automatkarbin kommer Ace ut genom dörren följd av några andra. Ace tittar på min spända ställning och frågar mannen, "Har vi ett problem, prospect?" "Nej, chefen. Bara säga åt tjejen och hennes gorillor att försvinna. Vi vill inte ha hennes sort här." Så grovt. Och killen ser så nöjd ut med sig själv. Ace tittar på mig medan jag säger, "Om denna ogre och uppblåsbara docka är hur ni välkomnar inbjudna gäster, är jag förvånad över att ni har så många människor här. Och hur han fortfarande lever för den delen." Dockan närmar sig min arm för nära för min komfort och skjuter ut vad jag tror är falska bröst och gnäller, "Du kan inte prata med oss så där."
Jag tror inte ens att jag drar tillbaka min armbåge och träffar henne med ett rent slag precis under revbenen. Tillräckligt för att slå luften ur henne och tysta henne. "Tysta dig, cum Barbie, de vuxna pratar." Några fnissar bakom Ace och en kvinna säger, "Jag gillar henne redan." Jag ger Ace min fulla uppmärksamhet, "Mina ursäkter, herr Ripley. Jag tolererar inte att bli respektlöst behandlad. Hon har tur att hon fortfarande kan prata. Jag har tagit bort tungor för mindre." Ace skakar på huvudet, "Ingen anledning att be om ursäkt. Och detta är inte hur vi behandlar gäster. Eller hur, prospect?" "Chefen, jag visste inte." Han stammar, "Tjejen gjorde inte." Han hinner inte säga ett ord till innan Ace slår sin knytnäve i killens käke. "Låt mig då presentera henne. Detta är Ailee, en gäst jag personligen har bjudit in." Blicken på prospectens och tjejens ansikten säger mig att de vet att de har gjort bort sig.
Ace vänder sig till mig, hans ansikte visar hans förlägenhet, "Kan vi börja om? Detta är inte det intryck jag ville ge." Han ser verkligen ledsen ut. Att träffa hans klubb verkar vara viktigt för honom. Jag tittar på Callen och Finn för deras röst och de nickar. "Ja, herr Ripley. Det skulle vara acceptabelt." "Bra. Alla tillbaka in. Prospect, du har dörrvakt resten av kvällen och sedan städning. När du är klar, rapportera till mig. Trixie rapporterar till Merigold." Jag är inte säker på vem denna Merigold är, men av rädslan jag ser i tjejens ögon vill jag träffa henne.
Ace eskorterar oss in i klubbhuset. Det är inte vad jag förväntade mig; det är rent för det första. Det finns en bar på ena sidan, biljardbord och kortbord på den andra. De dubbla bakdörrarna öppnas mot en stor grästäckt gård där alla har samlats. Min säkerhet sprider sig runt gården. Jag ser två små pojkar komma springande i full fart genom bakdörrarna. "Farbror Ace, farbror Ace," ropar de innan de stannar framför oss. Ace böjer sig ner och plockar upp en i varje arm, "Vad håller ni två fartdårar på med?"
Medan Ace håller dem kan jag se att de är ett bedårande par identiska tvillingar, kanske sex eller sju år gamla. Den på höger sida säger "Farbror Viper säger att vi ska komma och träffa den nya prinsessan. Säger att vi måste göra ett gott intryck." Den på vänster sida tittar på mig "Du ser till och med ut som Merida." Jag kan inte låta bli att fnissa, de är för söta. "Jace" Ace sätter ner den på höger sida först. Sedan nästa "Jax. Detta är Ailee. Och hennes vänner Callen och Finn." Jag hukar mig ner till deras nivå och erbjuder min hand och säger "Trevligt att träffa er pojkar."
Deras ögon ser ut som om de ska ploppa ut ur huvudet. För en sekund tror jag att jag har gjort något fel tills Jax säger "Wow, du pratar till och med som henne. Det är så coolt." Jag hör Callen och Finn fnissa. Jag tror att karaktären de pratar om faktiskt är skotsk, men jag har inte hjärta att rätta dem. "Jag ser att Viper skickade in de stora kanonerna." En man skrattar bakom pojkarna. Jag reser mig upp för att se denna nya person och blir mött av två män faktiskt och en kvinna i ungefär min ålder med ett varmt leende. En man och kvinnan bär varsin liten flicka. Jax vänder sig till männen "Pappor, kom och träffa prinsessan." Hör jag rätt, pappor? Som i fler än en. Ace fnissar åt pojkarnas förtjusning.
"Ailee, jag vill att du ska träffa min systerdotter Merigold." Merigold överlämnar den lilla flickan till Ace innan hon drar in mig i en kram. Tyvärr rycker jag till när Merigold av misstag trycker på min medicinport, vilket får henne att hoppa tillbaka och Callen att kliva fram. Jag viskar till Callen, "Jag är okej." och han backar. Merigold ser generad ut. "Förlåt, jag menade inte att skada dig. Jag var bara så exalterad att träffa dig. Farbror Ace har aldrig gäster så jag antar att du är viktig för honom." Det är då jag hör en sydlig accent. "Jag är okej." "Om du är säker." frågar hon. "Ingen skada skedd." försäkrar jag henne. Hon ler brett "Bra. Jag vill att du ska träffa mina män. Den med den lilla flickan är Axel och den som står bredvid pojkarna är Rowdy. Den lilla som Ace har är vår Kassidy. Och Axel håller hennes syster Kadance. Och jag ser att du har träffat våra pojkar."
Axel och Rowdy skakar hand med mig, sedan Callen och Finn. Jag gillar att de inkluderas i introduktionerna. "Mamma, Kadance vill också krama prinsessan." säger Jase. Jag tittar över på Axel och mycket riktigt sträcker den lilla sig mot mig. Jag är inte säker på vad jag ska göra. När hon börjar gnälla kan jag inte motstå. "Det är okej om det är okej för dig." Axel ser orolig ut "Hon kan bli grabbig." "Jag är säker," säger jag. Merigold tar Kadance från Axel "För guds skull, låt Kadance träffa henne." Jag måste skratta när Merigold överlämnar småbarnet till mig. Hon är bara för söt. Hon lindar sina knubbiga små armar runt min hals "Åh vilken söt liten en du är." Jace knackar mig på sidan. "Se, hon gillar dig."
Jag ler ner mot honom "Och jag gillar henne också, grabben." Jax kliver fram och ser något förolämpad ut "Vad med oss? Vi är också omtyckbara." Jag hukar mig ner för att komma i ögonhöjd med pojkarna. "Ja, grabbar, ni är mycket omtyckbara. Och jag är hedrad att träffa er. Båda två. Och jag gillar er också." Pojkarna log och vände sig till sin mamma "Se mamma. Prinsessan säger att vi är omtyckbara. Jag sa att hon skulle gilla oss." säger Jax. Merigold skrattar "Ja pojkar, det gjorde ni. Nu låt farbror Ace umgås med sin gäst. Ni kan träffa henne igen senare." Pojkarna vänder sig tillbaka till mig "Hej då, prinsessan. Vi ses senare." De springer iväg till bakgården. Jag ler åt deras entusiasm.
Jag märker att Kadance börjar bli sömnig så jag överlämnar henne till Axel och tackar honom för att jag fick hålla henne. Axel säger åt mig att inte oroa mig för det. "Ailee, låt oss sätta oss vid baren och prata en stund innan du träffar alla andra." säger Ace. "Ja" säger jag och vi följer honom till baren. Jag sätter mig på en pall med Callen och Finn till vänster om mig och Ace till höger. Han introducerar mig för bartendern, en annan aspirant, och säger åt honom att ge oss vad vi vill. Finn och jag nöjer oss med en flaska vatten och Callen tar en öl. Efter några minuters tystnad frågar jag "Vad ville du prata om, herr Ripley?"