Kapitel 6 New Luna
Alcina hade försökt i nästan en månad. Allt i Red Dawn-flocken verkade falla på plats. Barnen, Isabelle, Tyler och Bentley verkade uppskatta hennes närvaro. Varje kväll efter middagen tittade de på en film och barnen ville ständigt ha hennes uppmärksamhet. När hon inte var med barnen tränade hon. Hon hade till och med träffat två andra varghonor, Fae och Mackenzie.
"Luna? Alfahanen vill träffa dig," sa Isabelle när hon kom in i gymmet. Hon var fortfarande klädd i sin röda och gyllene skoluniform. Alcina blåste bort håret från ansiktet och tog av sig handskarna. Isabelle följde henne till Xaviers kontor och gick sedan till sitt rum. Alcina knackade på och väntade på ett svar.
"Kom in." Xaviers röst kom från bakom dörren. Alcina öppnade dörren och gick in. Xavier satt bakom sitt skrivbord och tittade inte upp förrän Alcinas doft nådde hans näsa. Hans näsa ryckte till och han såg upp och log. Han reste sig upp och gick fram till Alcina. Hon tog chansen att titta på honom. Han hade på sig svarta jeans och en svart skjorta som framhävde hans armmuskler.
Under den senaste månaden hade bandet mellan dem vuxit långsamt. Hon märkte att hon ofta tittade på Xavier och önskade hans närvaro. Tillväxten av bandet matchade Alcinas önskan att fullborda bandet. Hon höll tillbaka enbart av rädsla för märket. Hon hade läst vad märket innebar och rädslan smög sig på utan förvarning. Alcina tryckte ner sin rädsla och samlade allt mod hon hade.
"Jag vill fullborda märket ikväll," sa hon och tittade upp på honom. Chocken var tydlig i hans ansikte innan han harklade sig och hans ansikte blev uttryckslöst.
"Är du säker?" frågade Xavier och flyttade en hårslinga från hennes ansikte. Han ville ge henne världen och allt i den som hon kunde önska sig. Han längtade efter att se henne le som hon gjorde när hon var med barnen. Så glad och full av liv. Hon var stolt över dessa barn och allt de gjorde. Det fyllde hans hjärta med glädje hur mycket hon redan älskade dem.
Alcina nickade och lade armarna om honom, begravde sitt ansikte i hans bröst. Hon tog ett djupt andetag och hennes kropp slappnade av. När hon tog in hans doft och värme började alla negativa känslor försvinna. Att vara i hans närvaro fick henne att känna sig hel. Han var bokstavligen den andra halvan av hennes själ.
"Om du är helt säker, då gör vi det. Nu vill jag att du tar det här kortet och går och shoppar. Vad du än vill ha, det är ditt," sa han och drog sig undan och kysste hennes panna. Alcina stod där ett ögonblick i djupa tankar innan hon ställde sig på tå och kysste Xaviers mun. För ett ögonblick frös han innan han besvarade kyssen. För ett ögonblick försvann världen och det fanns ingen annan i huset än de två. Det var tills en knackning på dörren avbröt dem.
"Alpha, vi behöver dig," sa John när han steg in på kontoret. Han ignorerade scenen han just hade gått in i, vilket betydde att det var brådskande. Xavier kysste Alcina på huvudet igen och gick iväg för att ta hand om flocken. Alcina stod kvar och rörde försiktigt vid sina läppar. Hon kunde fortfarande känna elektriciteten från honom. När hon gick ut från kontoret gick hon till sitt rum för att duscha och göra sig i ordning. En timme senare var Alcina, Isabelle, Fae och en krigare vid namn Mackenzie på väg till köpcentret, fyrtiofem minuter bort från flockhuset.
"Alcina, hur betalar vi för allt detta?" frågade Isabelle och Alcina vände sig om i framsätet för att titta på henne. Fae körde medan Isabelle satt bakom henne och Mackenzie satt bakom Alcina.
"Med detta. X sa att vi kunde köpa vad vi ville." Alcina visade upp det gyllene American Express-kortet med ett leende.
"Han kommer att skämma bort dig," fnittrade Isabelle. När de anlände gick de direkt till den första klädbutiken de kunde hitta. Alcina hittade en klänning hon gillade men den verkade inte passande för en ceremoni så hon fortsatte leta. Tre klädbutiker senare fruktade Alcina att hon kanske inte skulle hitta en klänning. Hon måste hitta en men den måste vara perfekt. Alcina ville visa sin stolthet för flocken med sin klänning. Flockens färger är rött och guld, och inte många klänningar kom i de två färgerna. Efter ett par timmar och några fler kläd- och klänningsbutiker började de känna sig hungriga och bestämde sig för att gå och äta.
"Åh min Gud! Snälla, kan vi äta här? Jag har velat prova det länge," bad Isabelle framför en ganska dyr italiensk restaurang. Hon vände sig mot Alcina och gav henne valpögon.
"Okej. Om han frågar, valde du det," sa Alcina och bet sig nervöst i läppen. Isabelle tjöt och sprang in. De andra följde efter och väntade på att bli placerade. När de hade ätit var de tillbaka på sitt uppdrag. Efter att ha tittat i fyra butiker till fruktade Alcina att hon aldrig skulle hitta den perfekta klänningen.
"Vänta. Där! Det är min klänning," sa Alcina och pekade på en klänning i skyltfönstret.
"Är du helt säker på att det är den du vill ha?" frågade Mackenzie. Alcina nickade och sprang in. Butiksägaren lät henne prova den och när hon steg ut ur omklädningsrummet sa hennes ansiktsuttryck allt. Hon var förälskad i klänningen. Isabelle tog tag i prislappen och gjorde en min.
"Om han frågar, valde du den," log hon. Alcina tuggade på sin läpp innan hon sa:
"Det här är klänningen." Hon log och gick tillbaka till omklädningsrummet. När hon var klar stannade de vid några fler butiker, inklusive Victoria's Secret, och åkte sedan hem.
När de kom tillbaka gick Fae och Mackenzie tillbaka till sina poster och Alcina och Isabelle gick till sina rum för att studera. Alcina hade två dagar på sig att bli bekant med alla flocklagar. Hon skulle ju bli Luna trots allt.