"Jag kan redan känna doften från dina lår." Alfa Ragnar tryckte mig mot väggen. "Sluta låtsas att du ogillar att bli rörd av mig."

Han kom närmare och lämnade min kropp utan utrymme att fly. "Jag... jag låtsas inte. Du misstar dig, alfa. Snälla låt mig gå." Jag, Jade, bad honom med mina ögon undvikande hans lystna blick.

"Åh, verkligen? Vi får se hur länge du står ut med denna smärta." Han grep tag i min hästsvans och kastade mig på sängen. Jag var hans partner men han älskade mig inte, jag kunde vara hans njutning men inte den som styrde Ragnars hjärta.

Jag flydde från honom för mitt ofödda barns skull. Jag önskar att han aldrig skulle försöka hitta mig tills hans rasande röst nådde mina öron. "Jag kan känna doften av min unge!"


Alfahannens avvisade gravida partner

[Jades perspektiv]
När vi körde ut från det okända flockens territorium började mitt hjärta lugna sig, med vetskapen om att säkerhet och välbekanta ansikten väntade oss. Men precis när vi närmade oss skogsbrynet dök en grupp vargar upp på vägen igen. Ragnars ögon smalnade när han kände igen dem, de...

31