Read with BonusRead with Bonus

KAPITEL HUNDRA OCH NITTIOFEM

Efter en vecka var sjukdomen och skadorna helt läkta, men kylan var begravd djupt inom mig, och på något sätt började jag vänja mig vid den.

Min rädsla för att Alaric skulle vända sig mot mig blev också mer intensiv; han hade kastat utbrott trots att jag gjorde allt han bad om, och ibland väntade j...