Kapitel 4 - Jag fick jobbet
Lisa POV
"Så, berätta för mig hur det gick på intervjun med världens hetaste miljardärtvillingar?" sa Clara till mig så fort jag kom in i lägenheten.
"Hej på dig också!" vinkade jag till henne och satte mig i soffan.
"Spara hälsningen till senare. Jag insåg inte att du skulle till A och A Enterprises förrän du hade gått. Annars hade jag följt med dig. Så berätta, fick du träffa en av tvillingarna?" frågade Clara ivrigt och satte sig bredvid mig.
"Ja, jag träffade Aspen. Han gjorde intervjun med mig," berättade jag för henne.
"Ahhh!" Clara skrek till som en liten ekorre. "Jag kan inte tro att du träffade min miljardärkärlek. Hur lät hans röst? Är han lika snygg som på bilderna på internet?" frågade Clara.
"Du kommer att döda mig med så många frågor. Ja, han är snygg!" sa jag.
Jag slöt ögonen i några minuter och mindes ögonblicket under intervjun. Hans ljuva röst och hur jag kände när han höll min hand.
"Varför ler du med ögonen stängda? Jag hoppas att du inte tänker på min kärlek?" frågade Clara och knackade på mig.
"Nej, jag bara kom ihåg något!" ljög jag.
"Vad som än får dig att sova gott om natten," sa Clara.
"Jag talar sanning!" sa jag och Clara gav mig en blick.
"Så hur gick intervjun?" frågade Clara.
"Det gick bra!" svarade jag kort.
"Bara bra?" frågade Clara.
"Ja, bara bra. Jag tror inte att jag får jobbet, så jag kanske lika gärna inte pratar om det!" svarade jag henne.
"Varför tror du att du inte får det? Jag är säker på att du är kvalificerad för jobbet. Du är snygg, du är smart och du har också arbetslivserfarenhet. Så snälla berätta varför du tror att du inte får jobbet?" frågade Clara.
"Tja, det finns andra tjejer som är mer kvalificerade än jag och snyggare!" svarade jag. Jag lämnade medvetet bort delen om hur jag fortsatte att stirra och även fallet.
"Struntprat! Så vad om de andra tjejerna är snyggare? Tro och ha självförtroende att du får jobbet så blir jobbet ditt. Det är attraktionslagen. Jag hatar hur du ibland nedvärderar dig själv!" skällde Clara på mig.
"Jag vet, det är bara att..." började jag säga men blev avbruten av att min telefon surrade.
Jag tog upp telefonen ur väskan och kollade vem det var. Jag rynkade pannan när jag såg att det var ett nytt nummer. Jag brukar inte få samtal från nya nummer. Ändå bestämde jag mig för att svara.
"Hej?" sa jag när jag svarade i telefonen.
"Hej, god eftermiddag. Talar jag med fröken Lisa Thomas?" hörde jag den välbekanta rösten fråga genom telefonen. Mina ögon vidgades omedelbart och jag reste mig upp med telefonen fortfarande vid örat.
När Clara såg min reaktion reste hon sig också upp och frågade mig vem det var med teckenspråk.
"Hej, är du fortfarande kvar?" hörde jag Aspens röst fråga genom telefonen igen. Av chock hade jag glömt att jag inte hade svarat honom.
"J-Ja, det är jag." stammade jag.
"Bra. Det är Aspen från A och A företaget. Jag ringer för att informera dig om att du har blivit utvald för jobbet. Kan du vara på kontoret imorgon klockan 9?" frågade herr Aspen.
Jag kunde inte svara honom eftersom min hjärna redan hade frusit.
"Jag fick jobbet?". Det var det enda som ekade i mitt huvud.
"Fröken Thomas?". Aspen ropade och drog mig ur min tankefrysning.
"Förlåt, herrn. Jag kan vara där klockan 9." svarade jag på hans tidigare fråga.
"Bra, vi ses imorgon då. Ha en trevlig dag!". sa Aspen och lade på.
Så fort han lade på, släppte jag telefonen på golvet och skrek rakt ut.
"Hej, varför skriker du? Vem pratade du med på telefon?". frågade Clara oroligt.
"Jag fick jobbet." sa jag enkelt till henne.
"Vad menar du med att du fick jobbet?". frågade Clara, och såg förvirrad ut.
"Intervjun. Jag fick jobbet!". förklarade jag för Clara.
Clara skrek också och kramade mig. Vi fortsatte att skrika och krama varandra. Efter några minuter släppte vi varandra.
"Jag sa ju att du skulle få jobbet, eller hur?". påpekade Clara.
"Det gjorde du verkligen!". svarade jag och kramade henne igen. Jag är verkligen lycklig att ha Clara i mitt liv. Hon är mitt stödsystem.
"När vill de att du ska börja arbeta?". undrade Clara.
"Imorgon!". svarade jag.
"Imorgon?". Det är snabbt men vad kan man förvänta sig av ett toppföretag som det? Hur som helst, jag kan inte fatta att min vän nu är assistent till miljardärstvillingarna!". sa Clara med ett stort leende på läpparna.
Jag kan inte tro att de valde mig för jobbet när det fanns andra perfekta kandidater. På tal om de andra damerna, jag minns att detta betyder att jag behöver en ny kontorsgarderob.
"Vad är det med ansiktet?". frågar Clara när hon märker den bekymrade blicken på mitt ansikte.
"Jag behöver en ny kontorsgarderob men jag har inte råd med det!." berättade jag för henne. Pengarna är verkligen knappa för mig just nu.
"Du behöver inte oroa dig för det. Du känner min vän Shawn, eller hur?". frågade Clara och jag himlade med ögonen åt henne. Shawn är Claras homosexuella vän. Jag brukade vara förälskad i honom innan jag fick reda på att han är homosexuell. Jag var hjärtekrossad för en sekund.
"Ja, jag minns honom. Vad är det med honom?". frågade jag henne.
"Han jobbar i en butik som säljer affärskläder. Vi kan fråga honom om han kan ge dig kläderna på kredit så att du kan betala när du får din första lön." föreslog Clara.
"Det vore ett bra råd förutom att jag inte vet hur mycket de kommer att betala mig. Jag tror inte det är klokt att börja ta på kredit." förklarade jag för Clara.
"O snälla. Jag är säker på det. Företaget är känt för att vara mycket generösa med sina anställdas löner." påpekade Clara.
"Okej, om du säger det. Men om planen misslyckas är det ditt fel." sa jag.
"Okej!". sa Clara och plockade upp sin telefon för att ringa Shawn.