Kapitel 1 - En anställningsintervju
Lisas perspektiv
"Fan! Jag är så körd!". Jag utbrast när jag tittade på klockan.
Den var redan halv nio och jag hade en arbetsintervju klockan halv tio. Jag har bara en timme.
Jag tog snabbt en dusch och tog på mig det första jag fick tag på i garderoben. Sedan skyndade jag ut ur rummet med mitt CV i handen.
"Hej Lisa, varför rusar du ut som om du blir jagad av en demon från din dröm?". Clara, min rumskamrat, frågade.
"Hej Clara. Jag har en intervju klockan nio och jag är nästan sen! Vi ses senare. Önska mig lycka till!". sa jag hastigt och rusade ut ur huset. Jag hade tur nog att hitta en taxi direkt när jag kom ut.
"Vart ska ni, frun?". Taxichauffören frågade mig.
"A och A företags huvudbyggnad. Var snäll och kör fort. Tack!." sa jag medan jag började be inombords att jag skulle hinna i tid.
Jag behöver verkligen det här jobbet. Jag har varit arbetslös i ungefär fem månader nu. Det är tur att jag har mina besparingar att använda, annars skulle jag vara på gatan nu. Min förra chef sparkade mig för att hans fästmö sa åt honom att göra det.
Dum anledning, jag vet. Jobbet var bra, inklusive lönen. Jag var glad att jag äntligen hade mitt liv på rätt spår. Faktum är att jag planerade att flytta till en ny lägenhet i slutet av året. Men sedan plötsligt, utan förvarning, blev jag avskedad utan anledning.
Jag har alltid försökt mitt bästa för att vara en bra assistent till min tidigare chef. Så när han sparkade mig och jag krävde en förklaring, var det enda jag fick höra att hans fästmö ville ha mig ur bilden. För enligt henne är jag för attraktiv för att vara personlig assistent.
Jag var chockad när jag hörde anledningen. Jag vet att jag inte är ful, men jag är inte den typen av het som kan anses vara en distraktion eller något. I slutändan kom Clara och jag fram till att min chefs fästmö bara ville skydda sitt revir och bli av med alla som hon ansåg vara ett möjligt hot mot hennes förhållande.
"Frun, vi är framme!". Taxichauffören meddelade och tog mig ur mina tankar.
"Tack!". sa jag när jag betalade honom och steg ur taxin.
Jag tittade på min klocka och kollade tiden. Den är kvart över nio. Det betyder att jag har femton minuter kvar innan intervjun börjar.
Jag stod en minut och stirrade på den fantastiska byggnaden av A och A företaget. Byggnaden var byggd i form av bokstaven A. Det är en tio våningar hög byggnad gjord av glas. Året byggnaden stod klar, blev den utsedd till en av de unika byggnaderna i världen.
Efter att ha stått och stirrat förundrat på byggnaden i några minuter, kom jag ihåg att jag är här för en intervju. Jag gick mot ingången. Den trevliga säkerhetsvakten vid dörren hälsade på mig när jag gick in i byggnaden.
Jag tog ett djupt andetag när jag stirrade på byggnadens interiör. Ärligt talat ser det mer ut som ett femstjärnigt hotell än en kontorsbyggnad. Byggnaden av det förra företaget jag jobbade för ser alldeles för tråkig och föråldrad ut i jämförelse med denna.
"Jag vet att du aldrig har sett en så vacker byggnad i hela ditt liv, men du kan stänga munnen nu!", sa någon vid min sida.
Jag tittade upp och lade märke till kvinnan i receptionen för första gången. Jag var så bländad av byggnaden när jag kom in att jag inte hade sett henne. Receptionisten ser ut som den typ av person man faktiskt förväntar sig att möta här. Välklädd och proper. Hon är vacker med långt blont hår uppsatt i en hästsvans. Hon har på sig en rosa kavaj med "Kylie" skrivet på, vilket jag antar är hennes namn. Hon har också smink som framhäver hennes ansikte.
"Vet du hur man gör något annat än att stirra?", frågade Kylie receptionisten mig med en uttråkad blick.
"Jag är ledsen. Jag är bara fascinerad av byggnaden!", sa jag ärligt med ett leende på läpparna.
"Så klart du är. Det är inte varje dag man ser sådana byggnader, som jag är säker på att ni inte har i slummen!", hånade Kylie med en äcklad min.
Jag tittade på henne med ett spänt leende. Jag vill inte göra eller säga något som kan äventyra mina chanser att få ett jobb här.
"Vilken våning hålls intervjun på, tack?", frågade jag artigt, fortfarande med ett leende på läpparna.
"Vi rekryterar inte städare för tillfället." svarade Kylie. Jag är inte säker på om hon hörde min fråga eller inte.
"Jag är inte här för ett städjobb. Jag är här för att söka jobbet som VD:ns personliga assistent." förklarade jag för Kylie.
Kylie stirrade på mig en minut innan hon brast ut i skratt. "Du? Inte en chans att du får jobbet." sa Kylie innan hon fortsatte skratta.
"Kan du säga vilken våning, tack?", frågade jag otåligt. Jag vill verkligen gå vidare från henne, annars kommer jag bli tvungen att säga något som kommer sätta mig i stora problem.
"Lugna dig, tiger. Det är på åttonde våningen. Säg inte att jag inte varnade dig!", muttrade Kylie.
"Tack för varningen, men jag tror inte att jag behöver den!" sa jag och med huvudet högt gick jag mot hissen. Som tur var var hissen tom, så jag kunde samla mig innan jag nådde åttonde våningen.
När jag klev ut ur hissen var jag förvirrad över vilken riktning jag skulle ta. Våningen var tom och det fanns inga skyltar att följa.
Men då hade jag tur att möta en man som arbetade här på företaget. Han visade inte bara vägen till intervjulokalen, utan följde med mig dit själv.
"Här är vi!", sa mannen när han stannade framför en dubbeldörr.
"Tack för hjälpen!", uppskattade jag.
"Ingen orsak att tacka mig. Jag är glad att jag kunde hjälpa en dam i nöd!", mannen blinkade åt mig, vilket fick mig att rodna.
"Tack igen. Jag går in nu." sa jag.
"Självklart. Lycka till! Du kommer behöva det." sa mannen och gick.
Jag tog ett djupt andetag och öppnade dubbeldörren.
När dörren öppnades förstod jag varför Kylie hade skrattat tidigare och varför hon också antog att jag var här för ett städjobb.