10
"Chloe Scott, nummer-"
Innan läraren hann avsluta meningen reste sig Noah upp från sin stol och ropade, "Liam!"
Liam reste sig och gav tummen upp till Noah.
Hela klassen tittade på i tystnad och förvirring.
Plötsligt pekade Liam ut genom fönstret, "Titta! Shawn Mendes!"
Vad i-
Nästan alla elever var uppe ur sina stolar på en gång, tjejerna började skrika och killarna var superförvirrade.
"Elever!" skällde läraren, men ingen lyssnade, förstås.
Då hördes höga rop från de främsta bänkarna. Jag vände mig om och såg de bleka ansiktena på fyra till fem killar som täckte sina...rumpor.
"Vad är det för fel?" frågade läraren dem.
"Någon har superlimmat oss till stolen och nu våra-våra..." svarade en av dem.
Mina ögon vidgades när jag förstod vad de menade och jag vred mig i stolen för att kolla om-
"Hahaha! Ta det lugnt, lodis. Det var bara för de där dumbomarna. De förtjänade det för något de gjorde," sa Noah bredvid mig.
Jag var på väg att vända mig mot honom, men kom ihåg i tid, och reste mig från min stol.
"Vad i helvete händer?" ropade jag över till honom över allt oväsen.
"Åh, inget," viftade han bort, "Jag bara hjälper någon,"
"Hur hjälper du någon genom allt detta trubbel?" frågade jag och började packa alla mina böcker i min väska.
Det hördes ett högt skrik från den populära 'Chloe' och jag vände mig om och såg henne hålla sin väska upp och ner...en väska från vilken koskit rann ut...
Alla backade undan från henne, och jag kunde inte låta bli att rynka på näsan.
Noah och Liam skrattade hjärtligt åt röran de hade skapat.
"Hej, var är Shawn?" ropade en tjej.
"Jag tror han är förklädd!" skrek någon annan.
Samtidigt hördes ett annat skrik från en tjej i tredje raden.
"Råttor! Råttor! Råttor!"
"Herregud! Vad har du gjort, Noah, din irriterande djävel?" skrek jag, sedan täckte jag min mun med handen.
Noah som tittade åt ett annat håll, stannade först upp, sedan började han långsamt vända huvudet mot mig. Jag grep min väska och rusade ut därifrån, hoppande och duckande för råttorna på vägen.
"Jäklar!" utbrast Caleb, "Jag önskar att jag var där!"
Jag himlade med ögonen, sedan suckade jag, "Hela min förbannade existens står på spel här. Jag kommer inte kunna gå till skolan igen,"
"Men, du fick ju skippa efter G.K.-lektionen. Sån tur," kommenterade Sophia.
"Jag önskar att jag var där för att se Liam in action," suckade Mia drömskt.
"Eh, visst, varför frågar du inte honom om videor?" föreslog Sophia, "Jag är säker på att någon måste ha filmat hela grejen,"
Jag ignorerade dem och lade mig tillbaka på soffan, "Det tog mycket att fejka huvudvärk och ta ledigt halva dagen," sa jag.
Mina vänner hade kommit direkt hem till mig efter skolan för att få detaljer om hela incidenten.
"Vad ska du göra nu?" frågade Caleb och stoppade munnen full med popcorn.
"Jag vet inte," suckade jag.
"Kanske borde du sluta prata med honom..." föreslog Mia osäkert.
"Jag håller med Mia. Hitta på någon ursäkt och försvinn..." la Sophia till.
"Först catfishing, sedan ghosting?" sa jag torrt, "Verkligen moget, hörni."
"Jag förstår inte," sa Caleb, "vad är problemet om han ser dig?"
Jag satte mig upp igen, "Det kommer att vara pinsamt! Dessutom... jag vet inte, jag är rädd av någon anledning."
Mia ryckte på axlarna, "Det är inte som att du är skyldig honom något. Om han flippar, bara gå därifrån."
"Varför skulle han flippa?" undrade Soph, "Jag tror han gillar Chloe."
"Soph, allvarligt?" sa jag platt.
"Men han har ju inte ens sett henne! Och det har gått vad... veckor, sedan de började prata?" resonerade Caleb.
"Men sättet de pratar på..." svarade Soph, "Jag menar, titta på vår Chloe. Om jag väckte henne mitt i natten varje dag skulle jag vara sex fot under marken nu. Men för Noah, hon håller sig vaken av sig själv."
"Det betyder inget!" försvarade jag mig.
"Men," avbröt Caleb, "jag trodde du var intresserad av Zain?"
"Vad?!" utbrast jag.
Soph och Mia satte sig rakare, "Ooh, Zain! Är det inte han som är förtjust i dig?"
Jag blängde på Caleb, "Förbered dig på att dö!"
"Åh, hej Chloe, jag pratade med Zain idag," sa Caleb, och ignorerade min dödsblick.
"Så?"
"Jag fixade en dejt åt dig med honom."
"Du vad?!" skrek jag, och nästan föll av soffan.
"Dejt med vem?" frågade min bror, Jordan, när han dök upp i rummet.
Åh Gud! Inte nu!
"En kille Chloe gillar," flinade Mia.
"Nej!" skrek jag, och vände mig sedan till Jordan, "Varför är du tillbaka redan?"
Jordan himlade med ögonen och gick till köket, öppnade kylen, "Så, vad heter den här killen?"
"Du håller dig utanför det här!" sa jag till honom, "Fokusera på dina studier och att klara första året på universitetet!"
"Han heter Zain," inflikade Soph.
"Ooh. Fint," svarade Jordan, "så, har jag någonsin träffat honom?"
Jag korsade armarna över bröstet, "Sluta nu, hörni. Jag gillar honom inte."
Först mina vänner... och nu min bror. Jag menar, jag skulle inte ha haft något emot om han var en normal bror och blivit beskyddande över mig. Nej, min bror måste bara vara onormal.
"Hur är det med Zoe? Cain?" föreslog Jordan.
"Va?" frågade Caleb förvirrat.
"Deras ship-namn, dumskalle," förklarade Mia.
Se, istället för att bli beskyddande, diskuterade min bror mina ship-namn med mina bästa vänner.
"Caleb, ring Zain och avboka vilken dejt du än lovade honom," beordrade jag.
"Eh... jag har inte hans nummer," svarade han, skamset.
"Det är bra!" klappade Jordan i händerna, "Så, Chloe, är det den här killen som är din bänkpartner i kemi?"
"Eh, hur vet du det?" frågade jag honom.
Jordan flinade, "Du sa en gång att du luktar som din kemibänkpartner efter skolan."
"OMG? VAD?" skrek Mia och Soph.
"Ni har redan hånglat? Och du har inte berättat det för oss?" frågade Soph i misstro.
"Usch. Vi behöver inte detaljerna," gjorde Caleb en grimas.
"Vad i helvete? Jag har inte hånglat med honom!" utbrast jag.
"Det finns inget annat sätt du luktar som honom efter skolan!" sa Mia.
"Åh Gud, nej!" protesterade jag, "Han har på sig en stark parfym och han sitter bredvid mig. Vad förväntar du dig?"
"Eh, lyssna," började Jordan, "Jag är en schysst kille och allt, men jag tolererar inte någon form av beröring."
Jag stönade.
"De måste ha rört vid varandra på något sätt. Det finns ingen annan förklaring till att hon luktar som honom," spekulerade Soph.
Caleb rynkade på näsan igen, "Usch."
"Hörrni!" skrek jag så högt jag kunde, "Vi rörde inte varandra, okej?! Han petade på mig! Det är därför jag har hans starka parfym på mig!"
"Det låter ändå inte logiskt," funderade Mia.
Jag stängde ögonen och tog djupa andetag, "Jag ska sova nu! Stör mig inte, någon av er, om ni värdesätter era liv!"
Med det sprang jag till mitt rum och smällde igen dörren.
Jag kollade min telefon efter nya meddelanden. Mycket riktigt, Noah hade skickat en hel del meddelanden.
The_real_prince_charming
CHLOE
MIN KÄRASTE
ÄLSKLING
SJÄLSFRÄNDE
MITT LIVS KÄRLEK
Jag himlade med ögonen. Mitt finger svävade över tangentbordet. Skulle jag svara eller ignorera honom nu?
Men, han var inte den som gav upp, han skulle fortsätta störa mig tills jag svarade. Och, ja... det fanns ingen ursäkt för att ignorera honom...
Chloe_awesome_scott
Vad vill du?
The_real_prince_charming
Dig.
Chloe_awesome_scott
-_-
The_real_prince_charming
Är det så svårt att tro?
Chloe_awesome_scott
Du fuskade idag.
The_real_prince_charming
VAD?! DU FUSKADE!
Chloe_awesome_scott
JAG SADE NÅGOT OM MIG SJÄLV OCH DU ANVÄNDE DET MOT MIG.
The_real_prince_charming
JAG HJÄLPTE DIG, DIN DUMMING!
Chloe_awesome_scott
DET ÄR DUMMING, INTE DUMMY!
The_real_prince_charming
...
OKEJ, DÅ, DIN DUMMING!
Chloe_awesome_scott
DIN DUMMING! VAD VAR DET DU GJORDE IDAG?!
The_real_prince_charming
JAG FICK DIN PRESENTATION INSTÄLLD!
Min hand stannade på telefonen, medan jag försökte förstå hans ord. Han... han verkligen... åh min Gud! Var han verkligen där för mig? För att rädda mig från den hemska presentationen?
Chloe_awesome_scott
Men... men, du kunde ha sett mig. Du fuskade.
The_real_prince_charming
Åh, tro mig, jag skulle ha sett dig nu om jag verkligen fuskade.
Du spelade mig bra, dock.
Chloe_awesome_scott
Inte mitt fel att du är en dumass.
The_real_prince_charming
Du är lycklig, jag spelar rättvist.
Jag hade mina misstankar om din luffarlook från början.
Men, jag lät det vara.
En anledning till för dig att älska mig.
Chloe_awesome_scott
-_-
Vad som helst... du är i min G.K.-klass nu.
Du kommer att veta vem jag är.
The_real_prince_charming
Eh... jag är inte längre i din klass.
Chloe_awesome_scott
VAD?! VERKLIGEN?! SKOJAR DU?
The_real_prince_charming
NEJ! LÄRAREN SPARKADE UT MIG OCH LIAM EFTER VAD SOM HÄNDE IDAG.
Chloe_awesome_scott
OMG! YES!
The_real_prince_charming
-_-
DU VET, DET FINNS FORTFARANDE SÅ MÅNGA SÄTT JAG KAN TA REDA PÅ VEM DU ÄR.
Chloe_awesome_scott
...?
The_real_prince_charming
MEN, SOM JAG SADE, JAG SPELAR RÄTTVIST.
TA DIN TID, ÄLSKLING.
Chloe_awesome_scott
EH...
JAG MÅSTE PRATA MED DIG OM NÅGOT.
The_real_prince_charming
YEAH?
Chloe_awesome_scott
FÖRSÖK ATT HÅLLA DIG BORTA FRÅN DEN STRANDEN…
The_real_prince_charming
VAD? VEM?
Chloe_awesome_scott
DEN STRAND SOM KALLAR DIG SIN 'KOMPIS'
The_real_prince_charming
…
OMG!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH.
LMAO.
JAG DÖR. WTF?!
Chloe_awesome_scott
-_-
VAD ÄR SÅ ROLIGT?
The_real_prince_charming
ALLT- VÄNTA! ÄR DU SERIÖS?
Chloe_awesome_scott
SÅKLART, JAG ÄR.
The_real_prince_charming
OML! JAG ÄR DÖD.
DU ÄR SVARTSJUK PÅ HENNE.
Chloe_awesome_scott
-_-
DET ÄR JAG INTE.
The_real_prince_charming
DET ÄR DU.
Chloe_awesome_scott
ÄR INTE.
JAG SÅG BARA EFTER DIG SOM EN VÄN.
The_real_prince_charming
MHM, SÄKERT.
Chloe_awesome_scott
DU ÄR FÖRVIRRAD, VET DU DET?
The_real_prince_charming
SÄKERT.
Det knackade på min dörr och jag ignorerade det.
The_real_prince_charming
LYSSNA NOGA, JAG ÄR INTE SVARTSJUK.
STICK HÄRIFRÅN.
Innan jag kunde läsa Noahs svar, övergick knackningen på min dörr till bankande. Jag suckade, la undan min telefon och öppnade dörren.
Soph, Caleb och Mia drog ut mig, "Kom igen, vi ska till köpcentret!"
Vad kan jag säga? Jag orkade inte ens protestera.
"Eh…Caleb, varför tittar den där tjejen på dig som om du är hennes nästa måltid?" viskade Sophia.
Vi alla vände oss mot tjejen i fråga. Hon blinkade med ena ögat.
Åh Gud!
"Uh…nu när du nämner måltid, jag är hungrig," förklarade Caleb.
"Vad?!" utbrast Mia, "men vi kom precis in i spelhallen!"
"Vi kommer tillbaka senare, låt oss gå och äta något först," sa Caleb, slängde en arm runt Mias axel och en runt min, och drog oss med sig.
Jag himlade med ögonen, "Du är alltid hungrig, Cal."
"Självklart, han kom till köpcentret bara för maten," konstaterade Soph.
"Det förnekar jag inte." Caleb ryckte på axlarna.
Vi hade precis kommit in i food court och tittade omkring, när mina ögon landade på den enda och…Noah.
Åh nej! Inte igen!
Varför var han överallt?
Han satt med Liam och en tjej vid ett av borden.
Kanske skulle han inte märka mig? Han kände ändå inte igen mitt ansikte så…
Jag tittade ner på mina kläder och stönade. De var samma som jag hade haft på mig i skolan och han satt praktiskt taget bredvid mig i skolan.
"Hörni," kallade jag på mina vänners uppmärksamhet, "jag måste gå-"
Innan jag kunde avsluta min mening, hade Mia redan sett Liam och vinkade till honom, "Liam!"
Åh nej…
Jag vände snabbt om och gick mot utgången innan Noah kunde se mig.
Men, bara min tur, att på vägen krockade jag med någon.
Den någon var…Zain.
Han fångade mina axlar så att jag inte föll och log mot mig, "Åh, hej, Chloe!"
Åh, nej.
A/N: LÅNGT LÅNGT KAPITEL. HEHE. Jag är faktiskt på köpcentret med min mamma och syster just nu. Japp, jag är här bara för maten. Jag har en liten uppdatering om cc och creep men jag kan inte skriva just nu. Så, nästa uppdatering det är:)
Glöm inte att rösta, kommentera, följa och dela om du gillade!