Read with BonusRead with Bonus

Ett hundra tjugotvå

POV Amelia

Tystnaden efteråt var nästan öronbedövande. Bruset från den förstörda utposten hade tystnat, och kvar fanns bara vindens sus genom träden och fåglarnas avlägsna rop. Det var en kuslig kontrast till kaoset vi just hade uthärdat. För ett ögonblick stod jag stilla, lät brisen svepa över mit...