Kapitel 5: Att känna Marcel
Marcel nickade åt Serene, "Grattis till jobbet," berömde han. Serene log och nickade tillbaka, "Tack, herrn."
Advokaten räckte fram handen med ett leende på läpparna, "Snälla, kalla mig Marcel."
Assistenten höjde ett ögonbryn och kastade en snabb blick på Nicolas som stod och tittade på dem. Serene sträckte fram sin arm och skakade Marcels hand, "Sju," svarade han.
Marcel drog tillbaka handen och räckte över Serenes jobbmobil med den andra handen, "Du fick det mest kända företaget att komma till Nicolas fest."
Serene tog emot den och höll ögonkontakt med advokaten framför sig, "Jag är förvånad att WebBaze har gått med på det. Berätta," krävde Marcel skämtsamt och tog några steg framåt, stannade bredvid Serene, "Vad exakt sa du till dem?"
Nicolas fnös och rätade på sig, bort från skrivbordet, "Nu, nu. En riktig magiker avslöjar aldrig sina hemligheter. Har du inte frukost som väntar på dig?" VD:n tog tag i Marcels kavaj och gick mot de två.
"När är festen? Är jag bjuden?" frågade han med nyfiken ton. Nicolas stoppade händerna i sina egna fickor och svarade advokaten som steg ut ur rummet, "Självklart, M. Far kommer vilja hälsa på dig igen. Det är på måndag, nästa vecka."
"Måndag? Det är tre dagar från idag. Varför så snart?"
Nicolas stängde dörren lite, signalerade till Marcel att han borde gå redan, "Han vill börja säsongen på ett bra sätt." och efter det blev rummet tyst, ljudet av dörren som stängdes följdes av Nicolas suck. Han vände sig om och såg assistenten tillbaka på telefonen igen, vilket irriterade Nicolas. Det störde honom hur Serene inte skulle fråga om WebBaze. Hur inbjudningen av detta företag bara var någon annan affär. Nicolas kisade mot honom som om han letade efter något.
"Du kan lägga ner telefonen, Ochoa," sa VD:n och gick tillbaka till sin stol.
Serene tittade upp, hans hals kändes torr. Han ville inte säga något fel. Hans faster brukade alltid säga att hans känsla för rätt och fel förbises och att Serene vanligtvis talade i otakt. Den brunhårige mannen harklade sig, "Ursäkta, herrn."
"Är du ledig nu på lördag?" frågade Nicolas utan att tveka.
Serene nickade och stod rak framför sin chef med händerna sammanflätade bakom sin egen rygg, "Ja, herrn. Är det ett evenemang på gång under den d-."
"Nu, vänta lite," fnös Nicolas och stoppade honom från att fråga något, "Låt mig avsluta. Du frågar om något jag redan skulle svara på." Nicolas skakade på huvudet, "Jag vill träffa VD:n för Compskill-företaget."
"Vill du att jag ska ordna det, herrn?" frågade Serene lugnt. Nicolas tittade upp och de två fick ögonkontakt. För första gången erkände de varandras ögonfärg och ansiktsdrag. Serenes fräknar som var utspridda över hela ansiktet var en intressant syn för Nicolas. Något som från ett konstprojekt, "Ja," svarade Nicolas, mungipan kröktes till ett leende, "Gör det imorgon. Klockan tio prick."