Kapitel 1 - Bröllopet
Violas perspektiv
Jag står framför spegeln och stirrar på mig själv. Idag är min bröllopsdag. Idag är den första dagen i mitt liv som jag kommer att lämna mina föräldrars slott. Min klänning är elfenbensvit med guldbroderier. Den sitter perfekt och framhäver mina kurvor. Mitt svarta hår är uppsatt med guldsnibbar som visar min långa, smala hals. Jag hade inte mycket tid kvar då tjänarinnorna snabbt skyndade mig ut genom dörren. Jag gick mot tronrummet där han skulle vänta. Han, en man känd för sin hänsynslösa karaktär som general för norra armén, en man som är delvis drake med röda horn som sticker ut från huvudet, en man som ryktas vara delvis djävul. Jag hade ingen önskan att gifta mig med en sådan man. Faktum är att jag inte hade någon önskan att gifta mig med någon man. Jag brydde mig inte om att han skulle krönas till kung så snart hans far gick bort. Jag brydde mig inte om titlar, rikedom och makt. Jag önskade frihet att resa, att vara mig själv utan regler och att inte bry mig om vad samhället har att säga. När jag gick mot tronrummet tänkte jag på hur mycket jag hatade denna klänning. Hur mycket jag hatade att bära någon klänning alls. Jag ville bära byxor men samhället sa att jag inte kunde. Det fanns så många saker jag ville göra men eftersom jag var en prinsessa som skulle gifta sig med en prins kunde jag inte. Tronrummets dörr öppnades och där stod han. Han var klädd i vitt med röda broderier. Hans långa hår var silverfärgat med inslag av blått. Han var ganska stilig. Hans ansiktsdrag var skarpa och markerade, hans kropp var stor och muskulös, och hans längd var längre än någon annan i rummet. När jag väl tittade på honom var det svårt att titta bort. Jag kände en märklig magnetisk dragning när jag gick närmare honom. Jag undrade om han kände det också.
Ceremonin var ganska kort och sedan blev jag lämnad ensam med honom. Jag stod där och stirrade in i hans ögon. Han bröt till sist tystnaden. "Kom, jag ska visa dig till vårt sovrum. Jag tror att dina saker bör komma från ditt slott någon gång i eftermiddag. Jag kan ordna en rundtur i mitt slott om du vill. Tyvärr kommer jag att vara för upptagen för att delta. Du kan gå var som helst på slottsområdet utom i mitt arbetsrum och du får inte lämna området." Lucian talade bestämt.
När vi nådde sovrummet höll han upp dörren för mig. Rummet var sparsamt inrett med fyra stora kistor och två stora garderober. Ett litet sällskapsrum med en schäslong och en loungeområde låg framför en balkong. En stor himmelssäng stod mot mitten av en vägg. Jag insåg plötsligt att jag skulle förväntas sova med denna man som var delvis djävul! Tanken var avskyvärd!
"Vi kommer att sova i samma rum och i samma säng men jag kommer inte att tvinga mig på dig. Jag förväntar mig att du kommer till middagen på kvällarna och alla evenemang vi har. Resten av dagen är din. Jag äter min frukost ensam på morgonen i mitt arbetsrum. Jag måste gå nu." Lucian sa kyligt.
Jag vände på huvudet när han gick ut ur rummet. Han var verkligen en man av få ord. Jag började titta runt i rummet i hopp om att hitta ett sätt att fly. Det fanns en stor balkong med utsikt över en trädgård. Utanför balkongen stod en hög ek med stora grenar som strök mot balkongens utsida. Trädgården låg intill vallgraven som gick runt slottet och därför var staketet bredvid vallgraven kortare jämfört med staketet runt huvudingången. Jag började snabbt smida en plan för att fly.
Jag stod och stirrade ut genom fönstret och formade min flyktplan för tidigt nästa morgon, precis efter frukost när folk just börjar sin dag. Jag rycktes ur mina dagdrömmar av en knackning på dörren. En ung tjänsteflicka var där för att visa mig runt slottet och slottsområdet. Viola visste att en rundtur kunde hjälpa i hennes flyktplaner så hon hälsade ivrigt på tjänsteflickan, "Hej, jag är Prinsessan Viola. Vad heter du?"
"Jag heter Argenta. En av husets tjänsteflickor och jag är glad att få visa dig runt. Prins Lucian har utsett mig till din personliga tjänsteflicka så jag kommer att hjälpa dig att göra dig i ordning varje morgon, förbereda dina bad och ta hand om alla dina andra behov. Slottet består av sju våningar. Huvudvåningen är balsalen, biblioteket, tronrummet, flera matsalar i olika storlekar, olika mötesrum, köket, tvättstugan och tjänarnas rum. De nästa fem våningarna är för de fem prinsarna. Varje prins har sin egen våning. Den sjunde våningen är för kungen. Varje prins har ett sovrum, ett arbetsrum, ett privat bibliotek, flera gästrum och ett vackert växthus på sin våning."
Jag blev alltmer intresserad av Lucians privata bibliotek och ville se det omedelbart. "Vilka slags böcker hade han? Gillade han poesi? Vad sägs om modern skönlitteratur? Eller var han mer intresserad av historiska dokumentärer?" frågade jag Argenta.
Argenta fnittrade medan hon ledde mig till det privata biblioteket. När hon öppnade dörrarna flämtade jag av förtjusning över det stora urvalet av moderna och föråldrade tryck i nästan alla tänkbara genrer. Rummet var enormt för att rymma så många bokhyllor och hyllorna sträckte sig ända upp till taket. Det fanns en mässingstrappa så att någon kunde nå böckerna på de högre hyllorna. I mitten av rummet fanns lädersoffor och mellan bokhyllorna fanns fler läderfåtöljer.
Jag blev genast ledsen över att jag på grund av mina flyktplaner inte skulle få möjlighet att tillbringa så mycket tid här som jag skulle vilja. Jag hade läst varje bok i mina föräldrars bibliotek och bara drömt om ett så storslaget som detta. Jag älskade att läsa skönlitteratur för nöjes skull, poesi för dess skönhet och utbilda mig själv om historia. Det fanns inte mycket som jag inte tyckte om att läsa om. En stund stod jag bara i biblioteket och förundrades.
Nästa stopp på rundturen var Lucians växthus som jag tyckte var helt enastående. "Det är vackert! Det finns så många växter och blommor att jag inte ens vet vad de är." Jag kunde föreställa mig själv med en bok sittande vid ett av de många borden, sippande på en kopp te och njutande av skönheten runt omkring mig.
Agenta log. "Ja. Prins Lucian har ganska exotiska växter och blommor. Han tar med sig några hem från sina resor."
"Åh, han reser?" Jag spetsade öronen eftersom resande är en av mina huvudplaner när jag väl flyr från slottet.
"Ja. Han reser med Norra Armén som deras General och ryktet säger att han tar långa flygturer i sin drakform för att se avlägsna länder när han känner sig melankolisk." erkände Agenta.
"Berätta, kan någon rida på honom medan han är i sin drakform?" frågade jag blygsamt.
"Tydligen kan bara deras sanna partner rida på deras drake och endast draken kommer att veta vem den personen är. Nåväl, ska vi fortsätta rundturen? Låt oss gå ner till första våningen så kan jag visa dig trädgårdarna som löper längs med vallgravarna. Utsidan av slottet är omgiven av trädgårdar. Trädgårdarna är omgivna av en vallgrav som sedan är omgiven av ett staket. Två av trädgårdarna på östra och västra sidan av slottet har stora pooler inom sig. Vi borde besöka dem först." Agenta log tillbaka medan hon ledde prinsessan ut ur växthuset.
Trädgårdarna var verkligen vackra och poolerna var inget mindre än hänförande. Efter att rundturen var avslutad fyllde Agenta ett bad med tea tree-olja och rosenblad, sedan lade hon fram en klänning för mig att bära till middagen. Klänningen var djupt blå med gulddetaljer och visade upp varje kurva perfekt. Agenta borstade sedan mitt hår och satte upp det med en hårnål i guld och safirer. Hon avslutade looken med lite lätt rodnad på mina kinder och lite rosafärg på mina läppar. Jag såg helt fantastisk ut. Agenta tog mig till matsalen. "Eftersom gäster inte har bjudits in och det inte finns någon underhållning, används den lilla matsalen ikväll. Jag kommer att vara en av betjänterna. Efter måltiden tar jag avsked för natten och vi ses på morgonen. Prinsen brukar äta sin frukost i sitt arbetsrum. Jag ska ta reda på om det ändras nu när du är här." viskade Agenta utanför matsalen innan hon öppnade dörren för mig.
När jag gick in i matsalen reste sig sex män upp. Jag kände återigen den märkliga magnetiska dragningen till Prins Lucian. Den gamle och skröplige kungen satt kvar. Han höjde handen och hälsade mig. "Mitt kära barn, Prinsessan Viola, välkommen till vår familj. Jag hoppas att du har funnit dina boenden till din belåtenhet. Var god, möt mina söner. Din make Prins Lucian, Prins Ambrose, Prins Cyprian, Prins Wolf och Prins Quentin." Varje prins bugade när deras namn nämndes och jag bugade tillbaka. Prins Lucian drog ut en stol så att jag kunde sätta mig och middagen serverades.
"Så, prinsessa, har du hunnit se slottet än?" frågade Prins Quentin.
"Ja. Jag gjorde det i eftermiddags. Jag blev imponerad av Prins Lucians enorma bibliotekssamling och vackra växthus. Jag gillade också trädgårdarna utanför slottet, särskilt de två dammarna på vardera sidan av slottet," svarade jag ärligt med ett leende.
"Hmmm, jag undrar vad mer hon kommer att hitta som är lika enormt?" viskade Quentin. Ett fnissande hördes runt bordet.
"Kan du vara så vänlig och respektera att vi har en dam närvarande? Du vet väl hur man uppför sig inför en dam, eller hur?" svarade Lucian skarpt, med ögon som plötsligt blev mörkare.
Efter Lucians svar blev middagskonversationen ganska tyst. När kungen var färdig med att äta slutade alla andra också, och Lucian hjälpte Viola upp från sin stol för att gå tillbaka till deras våning. "Jag är glad att du gillade biblioteket och växthuset. De är mina två favoritställen att dra mig tillbaka till," erkände Lucian tyst medan han höll upp sovrumsdörren för Viola.
"Vart reser du för att hitta de exotiska växterna?" frågade jag medan jag såg Lucian ta av sig skjortan. Jag slickade mig om läpparna vid åsynen av hans stora muskulösa kropp. Han var definitivt trevlig att titta på.
"När det gäller exotiska platser har jag varit så långt bort som Indien, Orienten och Egypten. Har du någonsin varit vid havet?" Lucian log åt hennes intresse.
"Nej. Det här är första gången jag någonsin har lämnat mina föräldrars slott," svarade jag och kände mig lite osäker. "Vad gäller böckerna? Du har ett så stort urval. Har du läst alla? Var har du fått dem ifrån?" frågade jag och försökte byta ämne.
"Antingen på mina resor som general eller på mina andra resor. Jag har läst de flesta om inte alla. Du är verkligen pratsam plötsligt. Jag gillar det," log Lucian och såg mig rodna lätt. Jag vände snabbt på klacken och sprang till badrummet för att byta om till min nattlinne. Lucian skakade på huvudet och gick till sängs.
Jag smög ut ur badrummet och gled ner i sängen och hoppades att inte störa Lucian medan jag mentalt gick igenom min flyktplan för morgondagen. Agenta hade sagt att vakterna vid vakttornet byter vakt klockan 9 på morgonen. Hon visste det eftersom hon var förtjust i en av vakterna. Det var då jag planerade att fly. Under vaktskiftet skulle jag klättra ner från trädet, ta mig genom trädgården, vada över vallgraven, klättra över staketet och sedan var jag fri. Friheten innebar förstås att gå genom skogen inte bara till nästa stad utan hela vägen till Gyllene Imperiet. Jag somnade långsamt och drömde om frihet och att fatta egna beslut i livet.
A/N Lämna gärna en kommentar och låt mig veta om du gillar berättelsen eller kapitlet. Jag älskar all feedback, både kritisk och berömmande. Kolla in min andra bok "Prins Justus och Rövaren". Du kan också besöka min Facebook-sida för kapiteluppdateringar och nyheter om nya projekt. https://www.facebook.com/Sammi-From-Anystories-1020524119915