VAD ÄR DET SOM HÄNDER?
"Vad...vad pratar du om?". Mannen frågade, stammande och låtsades som om han inte hörde honom tydligt.
Leonardo visste att Sango, hans före detta hantlangare, hörde honom väl men han var tvungen att upprepa sin fråga igen bara för att vara säker på att Sango inte försökte avleda från frågan. "Hur mycket gav han dig?". Han frågade igen.
"Vem?" Mannen frågade som om han inte visste vad han pratade om.
Leonardo knöt sin hand till en stark näve, så att musklerna i hans arm började dra ihop sig genom ärmen, vilket visade hur arg han var på den giriga mannen, Sango Angelo. "Din förrädare". Han gnisslade tänderna i ilska, hans bröst höjdes och sänktes i snabba andetag när han mindes hur hans hemliga lager invaderades utan hans vetskap. Han var inte alert, och inte heller närvarande vid det tillfället eftersom han visste att ingen kände till hans hemliga lager förutom hans hantlangare. Han visste att någon av dem måste ha gett ut platsen och han hade svårt att tro att en av hans betrodda män kunde dela hans hemlighet med hans fiender. Det var chockerande för honom eftersom han hela tiden försäkrade sig på kontoret att ingen var kapabel eller vågade nog att gå emot honom, tills han blev övertygad om att en av dem kunde göra det, Sango.
Hans misstankar om Sango började när Sango plötsligt efter händelsen hade bett om pensionering. Som en maffiamedlem visste han vem gärningsmannen var genom deras handlingar och just nu bevisade Sango att han var gärningsmannen.
"Jag gjorde inget", försökte Sango försvara sig men det bara eldade på ilskan som brann i Leonardos huvud.
Att höra Sango ljuga efter att han redan visste sanningen gjorde honom ännu mer förbannad. Han reste sig från soffan, drog fram en liten pistol från fickan och tryckte den mot Sango panna. Försiktigt fick han Sango att höja huvudet när han rätade upp sig på knäna med pistolen fortfarande tryckt mot pannan.
Leonardo spände pistolen, försökte skrämma Sango med ljudet av den. "Tala". Han beordrade men Sango yttrade inte ett ord av sanning, istället fortsatte han att ljuga.
"Jag svär på mitt liv, jag gjorde inget", ljög Sango, trots att han visste konsekvenserna av sina handlingar.
När Leonardo hörde Sango's ord lyfte han pistolen och slog den hårt över hans ansikte. Han skulle tvinga fram sanningen ur honom, även om det innebar att tortera honom. Han behövde veta varför han gjorde det och vem som hade utpressat honom att göra det. Han kände Sango som en pengagirig man så vem som än valde Sango i sitt spel måste veta mycket om honom.
Sangos ansikte ryckte åt sidan när han föll ner på marken med blod droppande från sidan av hans läppar. Med sin hand torkade han bort blodet från sidan av sina läppar och tittade på sin darrande hand. Hans hand var fläckad av blod och hans mun värkte av smärta vilket betydde att han hade förlorat en av sina tänder. Han reste sig från marken, fortfarande på knä framför Leonardo. Hans huvud var sänkt eftersom han inte vågade titta på den djävulska mannens ansikte.
"Pappa...vad händer?". En mjuk röst frågade från övervåningen och avbröt dem.