Kapitel 6
Lucian
Ålder 19
Det är något annorlunda i luften. Det är mer än bara ivern som verkar sväva omkring alla de nybörjare som kommer till högskolan. Jag lutar mig tillbaka mot min bil och tittar nonchalant runt, men jag ser ingen ny. Men jag kan känna det. Min alfa spänner sig under huden, som om den förbereder sig för något. Känslan av att någon iakttar mig noga. Jag tar ett bloss från en cigarett och släpper långsamt ut röken i luften medan jag tittar runt.
Jag vet inte vem fan som tror att de kan skrämma mig, men jag vägrar låta dem se att det fungerar. Jag har inte haft den här känslan sedan den dagen för sex år sedan när Karas syster konfronterade mig för att ha klippt bromsledningarna till deras bil innan hennes pappa körde iväg.
Mina bröder lutar sig mot bilen med armarna korsade över bröstet.
"Känner du det också?" frågar jag nonchalant.
Nash nickar medan Knight svarar, "någon tittar på oss."
Jag hör folkmassan mumla när en svart Dodge Charger SRT Hellcat kör in på parkeringen. Min kropp hummar av ljudet från V8-motorn. Jag lutar huvudet för att försöka se föraren genom toningen. Ingen vi känner kör en sådan bil. Ljudet från motorn får min kuk att hårdna i uniformen.
"Vem fan är det där?" frågar Nash diskret och rättar till sig i byxorna också. Det är inte bara jag som blir upphetsad av en het bil.
Jag rycker på axlarna och ser någon vi aldrig sett förut kliva ur fordonet. Hon har långt jordgubbsblont hår, hennes kropp är alla kurvor. Fyllig. Hennes uniforms kjol går ner till knäna men det döljer inte den där rumpan. Hon vänder sig åt sidan och hennes bröst spänner den vita skjortan vi tvingas bära varje dag.
Men hon är mer än så. Hennes kropp är vad drömmar är gjorda av. Jag kan inte kontrollera mig själv och visslar. Hon kanske är het att titta på, men min kropp reagerar inte på synen av henne. Jag doftar på henne och avskyr doften som omger henne. Fan också, jag hade hoppats på färskt kött i år, men hon gjorde det inte för mig.
Jag ser hur hon går till passagerarsidan av bilen när jag märker att någon annan kliver ut. Den fulaste killen jag någonsin sett, men min kuk rycker hårt i byxorna. Vad fan? Mörkt rödbrunt hår, glasögon som är för stora för hans ansikte, smal som fan. Kanske en och sjuttio om han har tur. Vad i helvete händer? Jag lutar huvudet och stirrar när tjejen lägger armen om honom och flinar när de går förbi mig och mina bröder. Jag doftar på honom och min kuk och knut börjar svälla. Omega... inte bara en omega. Min, vår omega.
Jag tror inte att min kropp någonsin har varit mer förvirrad i hela mitt liv. Jag har aldrig varit attraherad av en man förrän nu. Aldrig. Jag drar handen över pannan medan jag ser dem gå iväg. Vad fan hände precis? frågade jag mig själv. Det är omöjligt. Och jag tittar över på mina bröder och ser att de båda har samma förvirrade uttryck i ansiktet.
Jag säger högt. "Vad fan?" De tittade båda på mig och ryckte på axlarna.
Jag grep min väska med ena handen och följde efter den nya tjejen vars hand är lindad runt hans arm. Mina ögon, istället för att vara klistrade vid hennes korta kjol, är klistrade vid hans rumpa. Och det är som om de är fastklistrade. Det finns ingen jävla chans att jag stirrar på den här killens rumpa. Men det gör jag. Min andra hand kommer upp till nacken och jag kliar. Det finns inte mycket att se eftersom byxorna är superpösiga. Men det är som om min kropp längtar efter att veta vad som finns under hans kläder. Mina tänder värker för att bita hans hals och göra honom till min i flocken.
Jag känner snarare än ser mina bröder bakom mig eftersom det inte finns en jävla chans att mina ögon lämnar dem, medan vi följer dem in i skolan. Jag känner mig som en fluga fångad i ett spindelnät. Tills de går in på rektorns kontor och stänger dörren bakom sig. Jag vänder mig till mina bröder. Jag vet inte vad som just hände eller hur det hände, men vår partner är här. Men vi pratar inte om det nu. Vi pratar senare. Jag vänder mig om och går iväg.
Tankarna som snurrar i mitt huvud kunde jag inte komma över. Jag hade aldrig känt så här för en man. Herregud. Jag var väl inte gay. Eller? Kanske var jag bisexuell. Jag kunde inte förstå. Jag skulle veta det. Det är inget fel med att vara gay. Men jag har alltid varit intresserad av kvinnor. Känslan av deras sårbarhet under mina händer. Kurvorna. Våtan mellan deras lår. Min kuk började resa sig. Ja. Jag var definitivt inte gay. Kanske var jag bisexuell, eller vad? Vad kallades det? Pansexuell. Där det är personen. Inte deras kön. Jag drog händerna genom håret. När jag gick in i min första lektion för dagen. Män och kvinnor vinkade och ropade för att få min uppmärksamhet. För jag var en jävla Graven. Och de ville alla vara jag. Eller ligga med mig.
Det är helt enkelt något som inte stämmer med honom. Han fortsatte att smyga sig in i mina tankar. Jag känner att vi blir lurade. Som om det var något jag inte såg. Det är ingen chans att jag var gay. Allt jag kände från tidigare dunkar nu genom min kropp, den olycksbådande känslan, rädslan, ångesten. Det finns ingen chans att den här känslan, den samma känslan jag inte känt på fem år, plötsligt slår in i min kropp vid en blick på honom. Jag kommer att behöva hålla ett öga på de två nykomlingarna. Jag biter mig i läppen och kliar mig på nästippen medan jag går nerför korridoren mot matsalen. Inget gott kan komma från nya människor. Särskilt inte här, Granville Prep.