Read with BonusRead with Bonus

KAPITEL 225

ZION

Lådan stod fortfarande där.

Vidöppen.

Den utmanade oss att titta igen.

Det där förbannade marmorerade ögat—blått, kusligt likt hennes—glimrade fortfarande upp från den sönderrivna röran som om det tittade på mig.

Det var mer än störande—det var sjukt.

Kroppen, om man ens kunde kalla d...