Read with BonusRead with Bonus

KAPITEL 166

VINTER

Jag stannar högst upp i trappan, min hand greppar ledstången som om det är det enda som håller mig upprätt.

Varje del av mig skriker att jag ska vända om.

Jag är skyldig honom ingenting.

Inte min tid.

Inte mina ord.

Inte ens en blick.

Bara gå därifrån.

Om han kvävs av skuld, bra. ...