Read with BonusRead with Bonus

73. ”Stackars, oanade Evelyn.”

Mina ord ekar genom hallen som om de var det enda ljudet kvar i världen, trots att bandet fortsätter att spela sin behagliga musik. De låter skarpa och smärtsamma för öronen, som ett skärande ljud. Åtminstone verkar det så från sättet folk tittar på mig — som om all deras beundran för min värdighet ...