Read with BonusRead with Bonus

178. Sedan alltid.

Jag nickar, en liten, sorgsen gest, när jag förbereder mig för striden, för skrikandet, stormen jag såg honom släppa lös på Sebastian vid sjukhustrappan. Jag förbereder mig för ilskan, besvikelsen, blicken av svek och avsky…

Men istället kommer bara en trött fråga, fylld med en lika utmattad suck.

"...