Kapitel 11
Atlas perspektiv
Jag satt i mitt rum, försjunken i tankar om min ängel. Efter att ha lagt Leo för att sova fick jag äntligen lite tid för mig själv. Middagsscenen spelades upp i mitt huvud och jag bet ihop käkarna i ilska. 'Varför kunde hon inte acceptera mig? Varför vägrade hon gifta sig med mig?'. Jag vet...jag vet att det jag gjorde mot henne var fel...det var en synd men jag vet att hon fortfarande älskar mig till denna dag...jag kan se det i hennes ögon även om hon är fantastisk på att dölja sina uttryck och känslor. Jag vill inte förlora Faith till någon annan. Jag vet inte hur jag ska leva utan henne eller ens se henne med någon som inte är jag...men gjorde jag inte det mot henne?...gifte jag mig inte med Melissa och gick vidare?...
Jag drog frustrerat i mitt hår och tänkte på henne. Herregud, jag är en sådan idiot men jag kan inte gå vidare från henne. Det är omöjligt. Även om jag var gift med Melissa vilket var ett av mina största misstag i livet...var jag fortfarande väldigt possessiv över Faith och hatade att se henne med andra män.
3 år sedan
Jag vaknade med armarna tätt omslutna runt min midja. Jag tittade över till figuren och fann Melissa som tryckte sig mot mitt bröst. Jag lossade försiktigt hennes armar och steg ur sängen noggrant, för att inte väcka henne. Jag kände inte samma pirrningar med Melissa som jag kände med Faith men aldrig skulle jag vilja röra den slinkan som vågade bedra mig bakom ryggen.
Jag lämnade mitt rum och gick långsamt mot Faiths rum. Hon och hennes familj bodde hos oss i några månader eftersom de hade byggnadsarbete på gång bredvid deras hus. Jag öppnade dörren försiktigt och tänkte att hon kanske sov men fann hennes säng tom. Jag rynkade pannan och gick in i rummet helt. Hennes rum var rent men det såg ut som om ingen någonsin hade använt det. 'Vänta ett ögonblick...varför är jag ens här?' tänkte jag för mig själv.
Jag suckade och lämnade hennes rum och gick nerför trapporna men mina ögon fortsatte att leta efter henne...för att få en glimt av hennes änglalika ansikte. När jag kom in i stora hallen hörde jag skratt från ytterdörren. Jag gick närmare ljudet och bet ihop käkarna i ilska när jag stirrade på scenen. Faith skrattade lyckligt med en annan man...en annan man som inte var jag? Jag fnös åt den tanken. Om hon kan bedra så kan hon förstås göra andra saker.
Jag gnisslade tänder när jag såg henne ge mannen en kyss på kinden vilket fick mitt blod att koka av ilska och svartsjuka. "Sötnos...vi måste gå ut och klubba ikväll. Det var evigheter sedan tjejen...snälla kom...jag lovar att jag inte kommer lämna dig" sa han och höll hennes hand vilket fick mig att blänga på den. Hon suckade och drog handen genom sitt långa, mjuka bruna hår som jag en gång älskade att leka med. "Jag kan inte Liam...efter vad som hände vill jag verkligen inte gå tillbaka...jag vill inte att det ska upprepas vad som hände den natten" sa hon med en sorgsen ton. "Jag hade tur att jag blev räddad annars skulle jag ha varit-" hon slutade prata och tittade bort och försökte kontrollera sina tårar. 'Vilken natt?...vad pratade hon om?...vad skulle ha hänt om den personen inte var där'? Jag hade alla dessa frågor i mitt huvud.
Han gav henne en sympatisk blick och kupade hennes kinder vilket fick mig att rasa. "Faith du-"...."VAD PÅGÅR HÄR?" min röst dånade och avbröt idioten. De båda vände sig mot mig medan jag bara stirrade på Faith som tittade på mig med stora, chockade ögon som om jag hade fångat henne göra något fel. "A-atlas" viskade hon. "Jag-"..."Vem är du?" spottade jag åt killen och avbröt henne. Han tittade på mig från topp till tå och flinade. "Nå, nå se vad vi har här," sa han och slickade sig om läpparna vilket gjorde mig ännu argare. "Så det här är vad du gör?...tar hem män till ditt hem?..du är i mitt hus...hur vågar du ta hit dina sängvärmare och agera som en total slinka" spottade jag åt henne men skrattade sedan medan jag tittade på henne "Självklart...du är redan en" flinade jag åt henne men att se hennes färska tårar bröt mitt hjärta. Jag vet att det jag sa var sårande...herregud, jag hatade mig själv för att säga detta men att se hennes tårar orsakade mig smärta och från det visste jag att hon fortfarande påverkade mig. Oavsett hur mycket jag låtsas älska Melissa, vet jag att Faith alltid kommer att styra mitt hjärta.
"vänta..vänta..vänta...sa du just att hon är en slampa" sa killen som också hette Liam med misstro. "Du-" jag pekade på honom, "försvinn från min jävla egendom" väste jag. Han himlade med ögonen "Fuck you....och min vän är ingen slampa din jävla skitstövel" snäste han medan jag blängde på honom. Han vände sig mot henne och torkade hennes tårar "Jag går nu älskling innan han blir ännu galnare....Om han skadar dig, ring mig" sa han och kysste hennes panna medan han gav mig en blick innan han gick ut.
Jag tittade på Faith som såg på mig med ilska. Jag grep tag i hennes arm hårt och drog in henne i huset medan hon förblev tyst vilket gjorde mig förbannad. Jag tittade på hennes panna där den där idioten kysste henne och torkade bort det ursinnigt från hennes huvud medan hon såg på mig med chock. "Vad fan gör du?" snäste hon men jag ignorerade henne och fortsatte att torka bort den där idiotens läppar från hennes hud. "Vad fan Atlas...SLÄPP MIG" skrek hon och knuffade bort mig. Jag gav henne en elak blick och drog henne tillbaka till mig. "Lyssna på mig Faith...om jag ser dig med den mannen igen så kommer jag fan döda honom tillsammans med dig...Förstått?" sa jag med en hotfull ton. Hon blängde tillbaka och knuffade bort mig så att jag snubblade lite. Fan, den här tjejen har styrka.
"Vem fan är du att säga till mig vad jag ska göra?... Jag kan vara med vem jag vill" spottade hon i mitt ansikte. "Håll käften och lyssna Faith och sluta argumentera med mig. Om jag hittar dig med den mannen igen eller om jag får reda på att du går till en nattklubb så se vad jag kommer göra med dig....du är min och vågar du gå ut ur det här huset med honom eller någon annan man, då kommer jag låsa in dig i ditt rum och binda dig till sängen" hotade jag i ilska. Hon flämtade och såg på mig med chock och misstro.
Ett humorlöst skratt lämnade hennes läppar medan hon blängde på mig "Du är en sådan jävla hycklare Atlas...en sådan dubbelmoralistisk skitstövel. Du själv är fan gift...lever ditt liv som du vill...vem fan är du att säga till mig vem jag kan vara med eller vad jag kan göra? Du är inte min far och jag är inte din. Den dagen du gifte dig var dagen jag tillhörde mig själv. Jag är min egen person...så våga inte försöka kontrollera mig för du har en jävla fru för det" väste hon med en tår som rann ner från hennes vänstra öga. Jag kände ett sting av smärta när jag visste att jag var gift med någon annan och inte henne men jag älskade inte Melissa alls...jag ville bara få Faith att känna hur det gör ont att se den man älskar med någon annan. Mitt ansikte mjuknade när jag såg hennes tårar. Jag gick långsamt mot henne och torkade bort tåren från hennes kind vilket fick henne att stänga ögat. Jag böjde mig ner till hennes öra och viskade, "Du är min och kom ihåg mina ord annars....." viskade jag hotfullt och vände mig om för att lämna henne bakom mig.
Nu
Jag ångrar fan att jag sa de där orden till henne. Hur kunde jag skada henne så?...varför gjorde jag det?...varför kunde jag inte se kärleken och oskulden i hennes ögon?....om bara Melissa inte hade ljugit.....om bara Melissa inte hade förrått mig...förrått oss.....Det var allt på grund av henne och för det.....
Jag kommer alltid att hata dig, Melissa.........