Kapitel 10
Okänd synvinkel
Nutid
"Vad gör hon just nu?" frågade jag med en kall ton. "H-hon är på a-arbete," svarade en av mina män med en skakig röst. "Och?" jag bad om mer detaljer. "O-och h-hon grät," stammade han vilket fick mig att knyta nävarna. 'Vem vågade få min prinsessa att gråta?'.
"Anledning?" frågade jag med ilska. "E-egentligen Sir...hennes...hennes ex-pojkvän var med henne när...när hon grät," stammade han igen av rädsla. Jag lutade mig tillbaka medan han gav mig några foton. Jag bet ihop käkarna och gnisslade tänderna när jag såg den jäveln omsluta min lilla flicka med sina armar. "Fortsätt följa henne och se till att hon inte skadar sig. Om jag hittar en enda repa på hennes kropp kommer jag inte tveka att döda dig," sa jag hotfullt vilket fick honom att rycka till av rädsla. "j-j-ja s-sir," skakade han och lämnade rummet med huvudet sänkt.
Jag slog på min telefon och stirrade på min bakgrundsbild som var ett foto av min prinsessa. Hon läste en bok på ett café och jag tog ett smygfoto av henne. Hon är så vacker, precis som en ros. "Jag älskar dig så mycket min prinsessa...vänta bara på mig...jag kommer snart...precis bredvid dig...för att skydda dig," viskade jag och kysste hennes foto.
Jag ringde snabbt ett samtal och beordrade en av mina män, "Jag vill att detta ska vara det sista mötet och efter det flyger jag tillbaka till Stockholm...jag har varit borta från min prinsessa och er drottning för länge...jag kan inte vänta längre. Se till att allt är klart idag," beordrade jag kallt och avslutade samtalet.
"Jag kommer tillbaka min älskling...jag kommer tillbaka."