Efter chefens baby, hon flyr

Kapitel 7 Att vara hans sekreterare är tortyr

Ophelia tänkte panikslaget, 'Kommer han att hålla mig ansvarig?'

'Vad ska han göra med mig?'

'Fan! Jag borde inte ha zonat ut!'

Under tiden kisade Finnegan lite när han stirrade på henne. "Vad tänkte du på då? Jag vill ha sanningen."

Men Ophelia vågade inte alls säga sanningen. Om Finnegan visste att hon hade fantiserat om honom, skulle hon absolut sluta eländigt.

Hon sa mycket ärligt, "Jag tänkte på vad jag skulle äta ikväll."

Finnegan höjde ögonbrynen lite, inte övertygad alls.

Hon såg inget annat än ärlig och oskyldig ut, men på något sätt trodde han att hon låtsades.

Hon var mycket listig.

Han tittade på henne och frågade, "Vet du varför jag flyttade dig till sekreteraravdelningen?"

"Ja," svarade Ophelia, fortfarande seende ärlig ut. "Herr Montgomery sa att det var för att jag var mer ärlig än andra."

Finnegans mungipor ryckte till, och han kände sig mållös för ett ögonblick.

"Du är verkligen ... ärlig." Det tog Finnegan en sekund att komma på vad han skulle säga som svar. Faktum är att hon var den mest "lydiga" sekreteraren han någonsin haft.

Sedan fortsatte han, "Inget behov av att tänka på det. Gör dig redo. Du ska följa med mig på ett ärende."

Ophelia visste att han hade en middag ikväll.

"Ja, herr Abbott." Hon erbjöd honom respektfullt det nybryggda kaffet.

Finnegan sa, "Gå ut."

När hon hörde det, flydde Ophelia nästan omedelbart från kontoret.

Tillbaka på sekreteraravdelningen satte hon sig ner och kände sig äntligen lättad.

Hon tänkte, 'Det verkar som han verkligen inte minns att det var jag den natten.'

'Tja, jag antar att det är en bra sak. Jag vill bara ha ett jobb så att jag kan få en fot i den här staden.'

Hon var föräldralös, och hon hade fått kämpa för allt på egen hand. Hon förväntade sig aldrig att gifta sig in i en rik familj, vilket var orealistiskt för henne.

Hon hade kommit så här långt tack vare sitt eget hårda arbete. Hon var mycket nöjd med sitt nuvarande liv, så hon värderade det högt.

Att göra ett bra jobb som Finnegans sekreterare skulle göra hennes liv mycket lättare i framtiden. När allt kommer omkring var lönen och förmånerna som Abbott's Corporation erbjöd mycket generösa.

Just då kom Linda in. Ophelia frågade snabbt, "Linda, varför är inte herr Montgomery här idag? Han brukar följa med herr Abbott på dessa tillställningar, men jag såg honom inte idag."

Linda sa, "Han gick för att hjälpa herr Abbotts flickvän att flytta. Du är herr Abbotts sekreterare. Hur kommer det sig att du inte visste det?"

Förvånad frågade Ophelia, "Herr Abbott har en flickvän? Vem? Är hon från en framstående familj?"

Medan hon frågade, kände hon en svag känsla av förlust djupt inom sig. Men känslan försvann snabbt, och hon märkte den knappt.

Linda sa, "Nej. Men hon är den första kvinnan som har kunnat flytta in i Orkidéträdgården, och det betyder något. Hon kanske blir fru Abbott en dag."

Nu när Finnegan träffade någon, betydde det att Ophelia inte hade en chans alls. Ophelia var mycket självmedveten, så hon bestämde sig för att glömma den natten.

Hon samlade sig snart och gick på middagsbjudningen tillsammans med Finnegan på kvällen.

Att dricka var ett måste vid en sådan tillställning. Innan de gick in i restaurangen frågade Finnegan henne, "Kan du dricka?"

Ophelia berättade sanningen, "Högst tre flaskor öl."

Den natten hon kastade sig över honom, drack hon fyra flaskor öl, så hon blev berusad.

Finnegan rynkade pannan. "Det är långt ifrån tillräckligt. Du behöver öva mer."

"Okej, herr Abbott. Jag ska bli bättre," lovade hon allvarligt.

På middagen satt Ophelia tyst, eftersom hon var en lättviktare.

Under tiden förblev Finnegan samlad medan han hade en stark aura. Trots att han var berusad lyckades han förbli lugn. Han hade oklanderliga manér.

Vid sidan av kunde Ophelia inte låta bli att tänka, 'Hur vild var jag den natten? Jag lyckades faktiskt få honom i säng.'

Samtidigt retade Daniel, "Herr Abbott, har du skaffat dig en ny sekreterare? Igen? Hon är inte lika snygg som den förra. Vill du att jag ska fixa några snygga tjejer åt dig? Kvinnor är ögonfröjd, och att vara snygg är ett måste. Blir du inte irriterad av att se henne?"

Ophelia tyckte att Daniel var tillräckligt elak, men Finnegan var uppenbarligen elakare.

Finnegan kastade en blick på henne, drack nonchalant och sa, "Jag kan hålla mig vaken när hon är i närheten."

Ophelia blev mållös och förolämpad, men hon kunde inte säga något.

För första gången visste hon hur elak Finnegan kunde vara.

Dagens middagsbjudning var relativt enkel, och hon behövde knappt göra något. Om det hade varit ett mycket viktigt engagemang, skulle Finnegan inte ha tagit med henne från början.

När det slutade var det redan midnatt. Som Finnegans sekreterare var Ophelia tvungen att skicka hem honom.

Alla visste att han bodde i Orkidéträdgården. Och när chauffören tog Ophelia och Finnegan tillbaka dit var klockan nästan ett på morgonen.

Finnegan var tyst när han var berusad och somnade så fort han kom in i bilen. Efter att ha gått ut, stödde chauffören Finnegan in med Ophelias hjälp.

Tillsammans lyckades de få Finnegan till huvudsovrummet på tredje våningen. Seraphina, som bodde på andra våningen, hörde ljuden och visste att Finnegan var tillbaka. Upphetsad skyndade hon sig uppför trappan i sina pyjamas.

Hon ville träffa Finnegan och gå till sängs med honom.

Till sin stora förvåning hörde hon Ophelias röst.