Efter chefens baby, hon flyr

Kapitel 6 Fungerar som hans sekreterare

Det tog inte Seraphina tre dagar att bestämma sig. Redan den andra dagen ringde hon Atticus och berättade att hon hade bestämt sig för att flytta till Orchid Garden. Hon ville vara Finnegans kvinna.

Hon ringde samtalet först efter att Ophelia hade gått till jobbet.

Inom en timme anlände Atticus i bilen med flera livvakter för att hämta henne.

"Fröken Kingsley, varsågod och stig in," sa Atticus med största respekt. Seraphina var trots allt den enda kvinnan som tilläts flytta in i Orchid Garden, och hon kunde en dag bli Finnegans fru.

Seraphina kastade en blick på Atticus och de få livvakterna bakom honom, och sedan på limousinen. Hennes fåfänga blev djupt tillfredsställd.

Hon hade levt i fattigdom och blivit hånad i mer än tjugo år. För första gången i sitt liv fick hon sitta i en limousine värd hundratusentals kronor och blev behandlad med stor respekt.

Hon sträckte på ryggen och gick mot limousinen.

Samtidigt kom hennes granne tillbaka från att ha handlat mat och ropade, "Seraphina, ska du flytta? Är det här din pojkvän?"

Driven av fåfänga svarade Seraphina högdragen, "Han är bara min pojkväns assistent. Jag ska bo med min pojkvän."

När han hörde orden "min pojkvän", kastade Atticus en blick på Seraphina. Han var fortfarande förbryllad över varför Finnegan skulle vara intresserad av en så fåfäng kvinna.

Grannen sa avundsjukt, "Det är en så fin bil. Och din pojkvän har en personlig assistent? Är han en VD eller något? Du har verkligen dragit en vinstlott, Seraphina. Du har lyckats hitta en så rik pojkvän trots att du ser så vanlig ut."

Hon hade alltid varit rakt på sak och sa vad hon tänkte.

Seraphina drog en lång min när hon hörde hennes ord. Hon sa inget, steg in i bilen och stängde dörren.

En timme senare körde bilen långsamt in i det välbärgade området, Orchid Garden.

Finnegan bodde inte i Abbotts herrgård, och villan var hans privata bostad. I den stora villan tog ett dussin tjänare hand om honom ensam.

I samma sekund som Seraphina steg in i villan, syntes tydlig spänning och girighet i hennes ansikte. Platsen var så stor, och från och med nu skulle hon vara värdinnan.

Ett dussin tjänare stod uppradade och hälsade samfällt, "God dag, fröken Kingsley."

Seraphina var överväldigad av glädje. Äntligen fick hon uppleva den behandling hon bara hade sett på TV tidigare.

"Fröken Kingsley, den här vägen, tack," sa Atticus och ledde vägen. "Ditt rum är på andra våningen. Du kan välja vilket rum som helst på den våningen. Och tredje våningen tillhör herr Abbott ensam, så du bör inte gå upp dit utan hans tillåtelse..."

När Atticus informerade henne om reglerna, såg hon sig omkring girigt, med sin vulgaritet fullt synlig.

---

På Abbott's Corporation visste inte Ophelia att Seraphina redan hade flyttat ut. Hon hade precis avslutat att sortera några filer när Linda Holder, sekreterargeneralen, kom fram. "Ophelia, ta den här filen till Mr. Abbott's kontor."

Tanken på att träffa Finnegan gjorde Ophelia skräckslagen. "Linda, jag har ont i magen..."

"Mr. Abbott kommer inte att bita dig. Vad är du rädd för?" Linda såg rakt igenom Ophelia och sa strängt. "Det här är ditt jobb. Inga ursäkter. Gå."

Linda var lika beslutsam och effektiv som Finnegan. Hon var hans underordnade ut i fingerspetsarna.

På andra företag skulle sekreterarna tävla om VD:ns uppmärksamhet, men något sådant skulle aldrig hända på Abbott's Corporation, eftersom varje kvinna som försökt förföra Finnegan omedelbart blev avskedad.

Ophelia hade inget annat val än att bita ihop och gå till VD:ns kontor med filen.

När hon gick in på kontoret pratade Finnegan i telefon. Hon böjde huvudet, planerade att lämna filen och gå. Men Finnegan ropade på henne precis när hon skulle vända sig om.

"Gör mig en kopp kaffe."

Finnegan tittade inte ens på henne. Han återgick till telefonsamtalet efter att ha sagt så.

VD:ns kontor var utrustat med en kaffemaskin, en soffa, en dator och all sorts högklassig kontorsutrustning.

Att göra kaffe var ett måste för en kompetent sekreterare.

Ophelia gick till kaffemaskinen för att börja brygga. Det stora kontoret var tyst, eftersom de var de enda där, vilket gjorde Finnegans röst särskilt tydlig.

Hans röst var mjuk, djup och magnetisk, behaglig att höra.

Hon kunde inte låta bli att kasta en blick. Finnegan var klädd i blå byxor och en skjorta, utstrålande en medfödd aura av auktoritet. Trots att han var ordentligt klädd var han oemotståndligt attraktiv. Hans breda axlar och smala midja var fulla av lockelse.

När hon tittade på honom, dök minnet av deras natt tillsammans upp i hennes sinne.

Detta var det närmaste Ophelia hade varit Finnegan. Hon tänkte, 'Han är verkligen snygg. Om han går in i showbiz, kommer han att krossa andra idoler.

'Jag kan inte tro att jag sov med en så perfekt man. Det är både en synd och en välsignelse. Varje gång jag tänker på det undrar jag alltid om det bara är en dröm,' tänkte hon.

Vid något tillfälle hade Finnegan redan gått fram till henne medan hon var frånvarande. "Ser jag bra ut?"

Hon sa instinktivt, "Ja."

Sekunden hon insåg vad hon hade sagt, hade hon bara en tanke i sitt sinne.

Hon var definitivt körd!