Efter chefens baby, hon flyr

Kapitel 4 Två val

När Seraphina fick Ophelias meddelande sjönk hennes hjärta. Hon kastade en blick på sin telefon och stängde sedan av skärmen.

Seraphina hade sett Finnegan på TV. En sådan högprofilerad person trodde hon aldrig att hon skulle möta i sitt liv. Men nu satt Finnegan rakt framför henne.

Han var ännu stiligare i verkligheten. Hans välskräddade kostym framhävde hans stiliga drag, och han utstrålade en medfödd känsla av ädel, sval värdighet. Han var stilig och samlad med en kraftfull närvaro.

Seraphina var så nervös att hennes handflator svettades, hennes hjärta bultade och hennes kinder rodnade.

Vilken kvinna som helst skulle falla för Finnegan, VD:n med ett snyggt ansikte och oändliga pengar.

Finnegan talade, hans röst var likgiltig, "Om gårkvällen, jag lovade att jag skulle ta ansvar för dig. Du har två val. Antingen accepterar du den här checken på en miljon dollar eller så flyttar du till Orchid Garden för att bli min kvinna."

Gårkvällen?

Seraphina var förbryllad.

Och hans ord 'bli min kvinna' chockerade henne helt.

Det var ännu mer spännande än att vinna på lotteri. Trots allt var det Finnegan Abbott, miljardären, chefen för Abbott's Corporation.

Att vara Finnegans kvinna innebar oändlig ära och rikedom.

Seraphina var för chockad för att säga något, hennes ansikte var blekt.

När han såg det mjuknade Finnegans ton, "Jag hittade ditt CV i hotellrummet. Det är lätt för mig att hitta din information. Var inte rädd. Du kommer att ha tid att tänka på det."

Seraphina och Ophelia använde samma duschgel och schampo, och Seraphina hade också en svag doft av mint. Tillsammans med namnet på CV:t var Finnegan övertygad om att hon var kvinnan från gårkvällen.

Finnegan hade låtit någon undersöka Seraphina. Hon växte upp på ett barnhem, tog examen från en folkhögskola och var nu arbetslös.

Hon hade en ren familjebakgrund, vilket redan var tillräckligt för honom.

Han var en man med ansvar. Blodfläckarna på lakanet bevisade att Seraphina var oskuld, och gårkvällen var hennes första gång. Nu när han hade legat med henne skulle han ta ansvar för henne.

Naturligtvis, ännu viktigare, hon var den första kvinnan som kunde väcka honom.

Seraphina sa fortfarande ingenting. När han såg det bytte Finnegan ämne och sa, "Varför var du på Ritz-Carlton igår kväll?"

"Ritz-Carlton? Jag..." Seraphina kom tillbaka till verkligheten, stammade.

Hon hade bara gett sitt CV till Ophelia, och som hon minns hade Ophelias avdelningsmiddag igår kväll varit på restaurangen nere på Ritz-Carlton.

Ophelia kom tillbaka på morgonen, och hon hade tappat Seraphinas CV. När hon kom ihåg det insåg Seraphina äntligen vad som hade hänt. Ophelia var med Finnegan igår kväll. Han hade förväxlat dem.

"Jag gick dit för att söka jobb. Jag visste inte att det var du igår kväll. Jag var rädd, så... jag gick bara hem."

Kände sig obekväm, berättade Seraphina för Finnegan att det var hennes sista kväll. Hon kunde inte säga nej till honom alls. Trots allt var han värd miljarder och otroligt attraktiv.

Så länge hon var med honom skulle hon vara otroligt rik, och hon kanske skulle bli hans fru någon dag!

Hon var frestad.

Hon ville inte längre leva i fattigdom, instängd i den 60 kvadratmeter stora hyreslägenheten. Hon ville åka i en fin bil, bo i en stor villa och vara Finnegans kvinna.

Men hon glömde hur bra Ophelia hade varit mot henne, glömde att Ophelia hade bytt sin kropp i utbyte mot detta, och glömde deras vänskap.

Finnegan blev inte misstänksam när han hörde hennes ursäkt. Han sa, "Du har tre dagar på dig att fundera."

"Okej." Seraphina svarade inte ja till hans förslag direkt, för hon visste att hon inte borde verka för ivrig. Finnegan var en rik man, och han kunde lätt bli misstänksam.

Viktigare var att Ophelia kunde komma tillbaka när som helst. Om hon stötte på Finnegan, skulle allt vara förstört för Seraphina.

"När du har bestämt dig, ring min assistent," sa Finnegan, reste sig, lade sin assistents visitkort på bordet och gick.

Så fort han gick, stannade Ophelias taxi nedanför. De passerade varandra.

Ophelia klev ur taxin och gick tillbaka till hyreslägenheten. "Seraphina, såg du mitt sms? Ska vi gå ut och äta ikväll..."

När hon såg Seraphina sitta i soffan i en dvala, gick Ophelia fram, förbryllad. "Seraphina, vad är det? Fick du inte jobbet? Det är okej. Bli inte ledsen. Som jag sa, du är min bästa vän, och jag ska ta hand om dig. Ska vi gå ut och äta middag ikväll, okej?"

"Vi kan äta hemma," sa Seraphina något skuldmedvetet. "Jag har köpt mat. Jag lagar."

Med det gick hon till köket.

"Det går bra. Då sparar vi pengar. Vi kan gå ut och äta en riktig festmåltid när Magnus kommer tillbaka från sin affärsresa." Ophelia gick också in i köket för att hjälpa till. Hon sa oroligt, "Seraphina, vad är det med dig? Du verkar frånvarande."

Seraphina reagerade inte alls när hon fick veta om sin befordran, vilket var väldigt konstigt.

"Inget..." Seraphina tittade bort, och hon stammade. "Ophelia, jag kanske flyttar ut."

"Varför?" Ophelia blev mycket förvånad. "Du har inte hittat ett jobb än. Är du inte utan pengar? Var ska du bo? Vi har aldrig varit ifrån varandra."

"Jag flyttar in med min pojkvän. Han sa att han ska ta hand om mig." Seraphina tittade bestämt på Ophelia. Sedan sa hon, "Du kommer inte stå i vägen för mig när jag söker min lycka, eller hur?"

Ophelia hade ingen aning om att Seraphinas så kallade pojkvän var Finnegan, mannen hon hade legat med igår kväll.