Read with BonusRead with Bonus

KAPITEL 147

Krampen slog till igen, skarpare den här gången, och jag var tvungen att bita ihop för att inte ge ifrån mig ett smärtsamt stön. Genom mitt öronsnäcka kunde jag höra killarna koordinera positioner, men deras röster verkade avlägsna, dämpade av den plötsliga rädslan att jag kanske höll på att förlora...