Kapitel 5: Högt liv
Clara och hennes vänner bestämde sig för att göra sig i ordning hemma hos Sophie, vilket alltid var en njutning tack vare dess rymliga, stiliga inredning och Sophies familjs oklanderliga smak. De gick direkt till Sophies enorma walk-in garderob, en Aladdins grotta av hög mode. Flickorna fnittrade och pratade uppspelt medan de sippade på rosa martinis, redo för en kväll av glamour och nöje.
Clara stod i mitten, omgiven av rader av designklänningar, och kände en blandning av spänning och nervositet. Sophie drog fram klänning efter klänning, höll upp dem för gruppen att bedöma.
“Vad sägs om den här?” föreslog Sophie, hållandes en glittrande silverklänning.
“Nej, för mycket,” sa Emma och skakade på huvudet.
“Den här då?” försökte Sophie igen, visandes en djärv röd klänning.
“För prålig,” kommenterade Jessica och tog en klunk till av sin martini.
Efter flera omgångar av ja och nej hittade de äntligen den perfekta klänningen—en liten svart Miu Miu-klänning med delikata spetsdetaljer som passade Claras stil perfekt. Den var avslöjande men på ett smakfullt, elegant sätt som var både delikat och söt. De matchade den med ett fantastiskt par Prada-klackar som gav Clara den självförtroendeboost hon behövde.
“Jag har aldrig haft på mig något liknande,” erkände Clara och tittade på sig själv i spegeln. Klänningen smet åt på alla rätta ställen, och klackarna fick henne att känna sig längre, mer självsäker.
“Du ser fantastisk ut,” sa Sophie och klappade händerna av förtjusning.
Jessica, alltid makeup-experten, tog hand om Claras look. Hon bestämde sig för en enkel svart eyeliner för att framhäva Claras slående ögon och ett djärvt rött läppstift för att lägga till en touch av sofistikering. När Jessica utförde sin magi började Claras nerver återigen göra sig påminda.
“Tänk om alla tittar på mig och tycker att jag är löjlig för att jag försöker se bra ut?” uttryckte Clara sina osäkerheter, hennes händer darrade lätt när hon justerade klänningens fåll.
“Nej, sluta med det där,” sa Emma bestämt och lade en tröstande hand på Claras axel. “Du ser otrolig ut. De kommer att bli förbluffade.”
“Precis,” tillade Sophie. “Det här är din kväll att skina, Clara. Låt ingen få dig att känna något annat.”
Jessica nickade och steg tillbaka för att beundra sitt verk. “Lita på oss, Clara. Du kommer att vända huvuden ikväll, och inte för att de tycker att du är löjlig, utan för att du är absolut fantastisk.”
Clara tittade på sin spegelbild och tog in förvandlingen. Hon kände knappt igen den självsäkra unga kvinnan som stirrade tillbaka på henne. För ett ögonblick fladdrade tvivel i hennes sinne, men vännernas orubbliga stöd sköljde bort det.
“Tack, tjejer,” sa Clara, hennes röst fylld av tacksamhet. “Jag vet inte vad jag skulle göra utan er.”
Med en sista blick i spegeln tog Clara ett djupt andetag och log. Hon var redo att kliva ut ur sin komfortzon och omfamna kvällen som väntade, med vetskapen om att oavsett vad som hände hade hon de bästa vännerna vid sin sida.
Clara och hennes vänner lämnade Sophies hem, deras sinnen höga när de hoppade in i Jessicas bil. Färden till Hartmans herrgård var fylld av skratt och sista minuten-justeringar av smink och hår. Claras nerver bubblade under hennes spänning, förväntan över vad som låg framför gjorde att hennes hjärta rusade.
När de anlände till Hartmans herrgård högg det till i Claras bröst. Den vidsträckta egendomen var upplyst med glittrande ljus som kastade ett magiskt sken över de noggrant manikyrerade trädgårdarna. Det var tydligt att Marcus fest var mycket mer än den enkla sammankomst han hade nämnt.
“Det här är... otroligt,” viskade Clara när de gick uppför den stora uppfarten. Hon kunde redan höra det avlägsna dunket av musik och sorlet av samtal.
Sophie log och krokade sin arm genom Claras. “Välkommen till det fina livet, älskling.”
De möttes av en betjänt som tog Jessicas nycklar, och tjejerna gick uppför trappan till den massiva ytterdörren, som slogs upp för att avslöja en överdådig scen. Den stora foajén var fylld med elegant klädda gäster, och ljuskronor kastade skimrande ljus över marmorgolven. Serveringspersonalen rörde sig graciöst genom folkmassan och erbjöd brickor med mousserande drycker och tilltugg.
"En enkel tillställning, va?" sa Emma med höjd ögonbryn, medan hon lät blicken svepa över rummet.
Jessica skrattade. "Marcus underskattade verkligen det här."
Clara svalde hårt och kände sig något överväldigad. Men hennes vänners närvaro gav henne mod. De steg in, och nästan omedelbart dök Marcus upp, lika snygg som alltid i en blå kavaj.
"Clara, du kom," sa han, och hans leende lyste upp hans ansikte när han närmade sig henne. "Och du tog med dig dina vänner. Perfekt."
Clara log tillbaka, och hennes nervositet glömdes för ett ögonblick. "Ja, tack för att du bjöd in oss. Det här stället är fantastiskt."
Marcus ögon svepte över henne, och Clara kände en rysning längs ryggraden. "Du ser strålande ut, Clara. Jag är glad att du är här."
"Tack," svarade Clara och kände hur kinderna blev varma. Hon introducerade Marcus för sina vänner, som hälsade honom varmt.
"Kom, låt mig visa runt er," erbjöd Marcus och sträckte ut handen mot Clara.
Hon tvekade ett ögonblick, men tog sedan hans hand, värmen från hans beröring både tröstande och spännande. Hennes vänner följde tätt efter när Marcus ledde dem genom herrgården, visade upp den stora balsalen, den vidsträckta uteterrassen och slutligen poolområdet, som var upplyst med ett eteriskt blått sken.
Clara kände en blandning av spänning och oro när hon skannade av scenen. Hon fick syn på klasskamrater hon kände igen: den populära gruppen som skrattade högt vid baren, en grupp idrottare som stänkte vatten på varandra i poolen, och några av hennes egna vänner som redan minglade med nya bekantskaper. Det var en livlig väv av ungdom och livsglädje, en värld hon var ivrig men något nervös att gå med i.
Marcus ledde henne till en lugnare hörna nära baren, bort från folkmassan men fortfarande i hjärtat av festen. Han vände sig mot henne med ett charmigt leende och höll fram en drink. "Här, prova den här. Det är en speciell cocktail för kvällen."
Clara tvekade ett ögonblick, glaset kallt och inbjudande i hans hand. Hon drack sällan, hennes blyghet höll henne ofta borta från sådana njutningar. Men ikväll kändes annorlunda. Hon var fast besluten att ha roligt, att omfamna upplevelsen fullt ut.
Med ett litet, beslutsamt leende tog hon emot drinken. "Tack, Marcus."
När hon tog sin första klunk, dansade de söta och syrliga smakerna på hennes tunga, och hon kände en rysning av upprymdhet. Alkoholen var subtil men närvarande, en påminnelse om att hon klev in i en ny, mer vågad version av sig själv. Hon såg sig omkring och såg sina vänner fördjupade i sina egna samtal och njuta av festen. Jessica skrattade med en grupp vid baren, Emma var djupt försjunken i en diskussion med en kille från deras litteraturklass, och Sophie var redan på dansgolvet, hennes energi smittsam.
Marcus betraktade Clara med ett skarpt intresse, märkte hennes försiktiga men beslutsamma uppträdande. "Har du roligt?" frågade han, hans röst mjuk nog att höras över musiken men intim nog att kännas personlig.
Clara nickade och tog en till klunk av sin drink. "Ja, det har jag. Det är bara... mycket att ta in."
Marcus skrattade. "Jag förstår. Det kan vara överväldigande, men jag är glad att du är här. Du gör kvällen ännu bättre."
Hans ord fick Claras hjärta att slå snabbare. Hon kände en våg av självförtroende, förstärkt av drinken och Marcus uppmärksamhet. "Jag är glad att jag kom också," sa hon, hennes leende blev mer självsäkert.