Prolog
Ljudet av min mammas skrik rycker mig ur min sömn. I ett töcken söker jag igenom mitt rum och inget verkar ovanligt, men ett annat skrik når mig och jag reser mig hastigt och rusar mot dörren. Jag kliver ut ur mitt rum och jag ser rött. Blod täcker golvet och väggarna som om någon skadad hade blivit släpad där.
Jag inser att allt har blivit tyst, vilket får mig att darra av rädsla. Jag försöker springa men golvet glider under mig och jag faller ner, täckt av den röda vätskan som täcker hallen. Jag försöker kväva mina rop och komma upp på fötter, men mina ben skakar. När jag äntligen får fotfäste stapplar jag nerför hallen och stormar in i mina föräldrars rum.
Över min mammas kropp står en man i en svart mask. Jag tittar ner och ser att hon inte rör sig och jag släpper ut ett chockat rop och faller ner på knä. Jag vet att när mannen vänder sig mot mig är jag näst på tur, och det är ingen idé att kämpa emot. Jag gråter och ber till mångudinnan att jag kan få förena mig med mina föräldrar i hennes varma armar, men sedan inget mer.
Jag öppnar ögonen och ser att jag är helt ensam, mannen var borta. Jag släpper ut en skakig suck av lättnad tills jag minns vad som är precis framför mig. Lukten av blod genomsyrar luften.
Mina föräldrar var döda, och jag är nu helt ensam.