Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 47

Vi är tillbaka till Valeries perspektiv. Njut :)

Mina ögon slår upp när tystnaden omsluter min existens; den ringer så högt att mina öron blöder.

Det känns obekvämt. Främmande. Ensamt. Kvävande!

Mitt sinne är dimmigt, och mitt huvud dunkar. Jag verkar inte kunna forma några tankar. Allt ser...