Kapitel tre - Överraskningsbesök
Skyla
Brandon och jag var fortfarande på kaféet och hade varit där de senaste två timmarna, men det börjar bli sent och jag borde åka hem. Jag skickade ett sms till Kelsey för att låta henne veta att jag var okej men utan att dela informationen att jag var med hennes chef. Om jag inte lät henne veta skulle hon ha oroat sig. Hon är nog fortfarande på eventet eller ute och dricker efteråt.
"Jag borde åka hem. Det börjar bli sent," säger jag. Jag har njutit av de senaste timmarna med Brandon, bara pratat och skrattat. "Ja, du behöver sova." Jag förstår inte varför han tror att han vet vad jag behöver. Jag vill inte gå in i det med honom igen för jag är för trött, och jag tror ärligt talat inte att han gör det av elakhet som jag först trodde.
"Jag är utmattad. Jag återhämtar mig fortfarande från min flygresa hit." Jag anlände till Orlando igår morse, och det var nästan en tio timmars flygning. Jag sov knappt i natt heller, så det hjälpte inte.
"När kom du, och när åker du?" frågar han. "Igår morse, och jag åker inte tillbaka till Skottland på sju veckor." Han ler snett när jag säger sju veckor. Varför ler han så? Jag tittade på honom och höjde ögonbrynet, men han sa inte ett ord, istället blinkade han till mig. Hmm, vad har han för sig?
"Jag betalar, och så kan vi gå." föreslår han. Brandon går för att betala, och jag gör mig i ordning, väntar på att han ska komma tillbaka. "Kom nu, vackra." Han erbjuder mig sin hand. Jag tvekar men sedan dyker den där stränga blicken upp på hans ansikte, och jag tar den. Jag vet inte vad det var med den blicken, "Duktig flicka." Det är något med att han säger de två orden till mig som får min mage att knyta sig.
Han ledde oss ut och släppte min hand, la den runt min midja, drog mig till hans sida och höll hårt om min höft med sin hand—Kelseys lägenhet ligger ungefär tio minuters promenad från där vi är. Jag har varit där några gånger, så jag hittar ganska bra.
En bekväm tystnad faller mellan oss. Jag fokuserar på den vackra natthimlen, stjärnorna lyser klart. Det är vackert. Jag känner hans fingrar cirkla runt min höft. Jag sluter ögonen och drar in andan. Hans varma andedräkt fläktar snart mot min nacke, precis under mitt öra. "Slappna av, kattunge. Vem visste att min beröring skulle göra dig så andfådd." Hans röst är låg och förförisk. Ett högt kvidande undslipper mina läppar, "Mmm, ta det lugnt, Skyla. Jag vill inte att du blir för upphetsad." Brandon skrattar och drar sig undan från mig. Ja, det är nog bäst. Jag samlar mig och går några steg framför honom.
Jag känner mig lättad när vi anländer utanför Kelseys lägenhetsbyggnad, "Vi är här. Tack för att du följde mig hem, för mitt kaffe och tårta. Det var trevligt att träffa dig, Brandon. God natt." Jag vänder mig om för att skynda mig in. Men jag kommer inte långt.
Brandon tar tag i mig bakifrån, vänder mig mot honom och pressar min rygg mot väggen. Jag hinner inte säga något innan han kommer mot mig och tar mina läppar i en het kyss. Jag stönar vid kontakten, och hans läppar smakar fortfarande av whisky även om han inte har druckit på några timmar. Jag slingrar mina armar runt hans hals, desperat pressar min kropp mot hans, i behov av någon sorts friktion. Brandon kupade mitt ansikte i sin hand, dominerar mina läppar med sina. Han väcker mig. Jag kunde känna hur det pulserade mellan mina lår och mina trosor blev våta. Jag var inte den enda, eftersom jag kunde känna hans erektion mot mig.
Jag har aldrig kysst en man efter att bara ha känt honom i några timmar. Jag är helt förlorad i kyssen. Brandons fria hand gled upp längs sidan av mitt ben, under min klänning, och gnuggade mitt lår medan vi fortsatte. Jag var tvungen att dra mig ifrån honom för att fånga andan. Vi båda flämtade, och en hetta spred sig genom hela min kropp.
"God natt, kattunge. Jag kommer att se dig tidigare än du tror." Han slickar sig om läpparna och går iväg.
Jag stod där, ett hett kaos, och försökte stabilisera min andning. En del av mig ville gå efter honom eftersom jag nu är överdrivet kåt. Han kan inte bara kyssa mig så där och lämna mig. Nu är jag också arg! Jag reser mig från väggen, mina ben nästan viker sig under mig. Jag stabiliserar mig och går in. Jag behöver en kall dusch för att lösa mina problem. Jag vet att det finns andra sätt att lösa det, men jag gör inte så. Jag har aldrig gjort det för att jag inte är tillräckligt bekväm i min kropp, i min sexualitet, för att ta hand om mig själv på det sättet.
Jag går till sovrummet, som är mitt för sommaren, och klär av mig. Jag lägger fram mina pyjamas på sängen och går till badrummet, klättrar in i duschen. Jag skriker till när det kalla vattnet träffar mig, men det är precis vad jag behöver. Jag blundar, tar några djupa andetag tills jag känner min kropp lugna sig och vrider vattnet till varmt.
Mina tankar driver iväg till Brandon. Jag har aldrig träffat någon som honom. Allt med honom är så förbannat sexigt! Jag älskar hans självförtroende, men jag känner också att han är den typen av man som en oerfaren kvinna som jag inte skulle kunna hantera. Hur skulle jag kunna hantera något annat när hans kyss gör mig så svag? Jag känner min upphetsning röra sig igen, bara vid tanken på honom. Jag måste rycka upp mig! Jag är säker på att jag aldrig kommer att se honom igen, även om han sa att vi skulle ses.
Jag kliver snabbt ur duschen, sveper en handduk runt mig och går tillbaka till mitt sovrum för att torka mig och ta på mig pyjamasen. Vanligtvis brukar jag dricka en kopp citronte innan jag går och lägger mig, men ikväll vill jag bara krypa ner i sängen, sova och glömma Brandon. Jag kan inte låta honom distrahera mig, inte när jag försöker skriva. Jag kryper ner i sängen och hoppas att sömnen tar över snabbt eftersom jag är utmattad.
Jag vaknar och känner mig utvilad. Jag sov riktigt bra i natt. Jag kollar tiden på min telefon, nästan ett på eftermiddagen. Herregud, jag hade inte tänkt sova så länge. Jag ser ett sms från Kelsey som hon skickade för tio minuter sedan.
Hej, jag kommer tillbaka på kvällen. Jag ville inte väcka dig för att säga hejdå. Om du behöver mig, ring x
Njut av vad du än gör. Vi ses när du kommer hem x
Jag kliver ur sängen, i desperat behov av kaffe. Jag sätter på en ny kanna eftersom Kelsey dricker sitt kaffe svagare än jag, så jag behöver göra det starkare. Jag letar efter något att äta medan kaffet bryggs, men inget frestar mig. Jag stönar frustrerat. Jag får leta igen eller gå ut och köpa något. Jag häller upp en stor mugg kaffe och går för att sätta mig i soffan. Jag hinner ta en klunk innan det knackar på dörren. Kelsey har förmodligen shoppat online igen, tjejen har ett problem, men hon jobbar hårt och förtjänar att unna sig.
Jag låser upp och öppnar dörren, “Kollade du ens vem det var?” frågar en bekant, något irriterad röst, “Brandon, vad gör du här?” Han var den sista jag förväntade mig att se idag. Varför är han här?
“Jag har suttit utanför i en halvtimme och hoppats att Kelsey skulle gå,” “Varför? Och vad skulle du ha gjort om hon inte gick?” frågar jag.
“Jag skulle ha kommit på något,” svarar han och går in. Jag suckar och stänger dörren bakom oss. Jag tar ett djupt andetag, försöker lugna mina nerver innan jag vänder mig om.
Brandon tittar på mig och ler, “Söt.” Åh, herregud, jag insåg just att jag har på mig shorts, en gammal t-shirt, mitt hår är en total röra och jag har inget smink på mig. Jag måste verkligen se fantastisk ut, inte, “Eh, jag har precis vaknat.”
“Bra, du behövde sömnen. Har du ätit?” frågar han med armarna korsade över bröstet. Jag skakar på huvudet och biter mig i underläppen, “Jag hade precis satt mig med en kaffe.”
“Med kaffet igen? Du borde dricka mer vatten, gumman,” säger han bestämt, “Kaffe har vatten i sig.” svarar jag sarkastiskt. Brandon höjer ögonbrynet åt mig, inte särskilt imponerad av mitt svar, “Var inte en smartass. Var är köket?” Jag pekar i rätt riktning. Brandon tar tag i min hand och leder mig till köket, “Sitt, gumman. Jag ska göra lite mat åt dig.” Han ler.
"Ja, chef," mumlar jag under andan, "Sa du något?" frågar han, och jag skakar på huvudet och ler oskyldigt.
Jag förstår fortfarande inte varför han är här. Vi träffades bara igår kväll, så jag förväntade mig inte att han skulle komma hit där jag bor. Är inte det mer en tredje dejt-grej? Jag skulle kunna ifrågasätta honom, men konstigt nog vill jag inte det, eftersom en del av mig gillar att han dyker upp för att träffa mig. Han börjar titta igenom kylskåpet och skåpen, "Gillar du tonfisk?" Han tittar över axeln på mig, och jag svarar med en nick, "Okej. Jag ska göra en tonfisk- och ostwrap med röda paprikor."
Åh, det låter gott. Jag ler, "Låter smarrigt." Brandon börjar göra min mat, och medan han är distraherad tar jag en till kopp kaffe, "Vill du ha kaffe?" Jag är nyfiken om han dricker kaffe efter att ha föreläst för mig flera gånger om det, "Ja, men bara en halv kopp." Vad är poängen med en halv kopp kaffe? Jag behåller mina tankar för mig själv. Jag häller upp en hel mugg åt mig själv och en halv åt honom, och sätter mig tillbaka vid köksön. Brandon sätter sig bredvid mig och ställer ner min tallrik framför mig, "Tack." Jag ler.
Det är lite mer på tallriken än vad jag brukar äta till lunch. Wrapen är välfylld, det är en stor portion sallad vid sidan om, plus chips. Det ser verkligen gott ut. Jag tar en tugga, och ser till att inte stöna eftersom det störde Brandon igår kväll när jag gjorde det.
"Hur smakar det?" frågar han, "Jättegott! Men det är för mycket, vill du ha hälften annars kommer det bara gå till spillo." Jag gillar inte att slösa mat, "Visst, varför inte." Han ler.
Jag tar en bit hushållspapper, lägger halva wrapen på den och skjuter den över bordet till honom. En tystnad faller mellan oss medan vi äter. Jag studerar honom från andra sidan bordet. Han är alldeles för förbaskat snygg för sitt eget bästa, en annan anledning som får mig att undra varför han verkar intresserad av mig.
"Du stirrar, kattunge. Vad tänker du på?" frågar han och tittar upp på mig, "Eh, ingenting. Förlåt." Jag rodnar och vänder bort blicken.
"Tänker du på hur attraherad du är av mig?" Han flinar, "Sluta vara så självgod," fräser jag. Jag hatar hur bra han verkar kunna läsa mig.
"Allt du behöver göra är att säga att du vill ha mig, så är jag helt din," svarar han självsäkert. Jag tar en tugga av min mat och undviker helt hans fråga.
Jag ber inte om saker jag vill ha, och jag tänker definitivt inte tala om för honom att jag vill ha honom. Brandon skrattar högt, tar en tugga av sin egen mat, "Du kommer dela din sanning förr eller senare, ängel. Det gör de alltid." säger han efter att ha tuggat klart.
"Fortsätt intala dig det," fnissar jag, "Det ska jag." Han blinkar.
Det kommer bli en intressant dag om han planerar att stanna kvar.