Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 7 Hon vill ha skilsmässa

Pearl blev utskriven från sjukhuset en solig dag. Så snart hon steg utanför såg hon sin vän Janetta Clark vänta på henne.

"Varför sa du inte att du skulle bli utskriven idag?" frågade Janetta, både orolig och lite irriterad. "Du ser fortfarande så blek ut."

Pearl tvingade fram ett litet leende. "Jag ville inte störa dig."

"Säg inte så," fräste Janetta och vände huvudet irriterat. Hon märkte plötsligt ärret på Pearls panna. "Har du skadat dig? Vad har hänt?"

Pearl rörde lätt vid ärret. "Jag hade en olycka på byggarbetsplatsen."

"Byggarbetsplatsen? Vad gjorde du där?" frågade Janetta förvånat.

"Jag är ansvarig för projektet," förklarade Pearl.

Janettas ögon vidgades. "Du? En kvinna? På en byggarbetsplats?"

"Ja, men jag kan göra jobbet lika bra," sa Pearl bestämt.

Janetta såg på henne med en antydan till beundran. "Du slutar aldrig att förvåna mig. Men vet Oscar om din skada?"

När Janetta nämnde Oscar mörknade Pearls ansikte. "Han vet, men han kom inte för att besöka mig."

"Varför?" frågade Janetta förbryllat.

"Han är med Haley," sa Pearl bittert.

"Vad?" Janetta stirrade på henne i chock. "Hur kunde han göra så mot dig?"

Pearl svarade inte, utan sänkte bara huvudet tyst. Janetta kände en våg av ilska. "Du förtjänar en bättre man!"

Pearl såg upp på Janetta. "Du har rätt. Jag förtjänar bättre. Därför har jag bestämt mig för att skilja mig från honom."

"Skilja dig?" Janettas ögon vidgades. "Är du säker?"

"Ja, jag är säker," sa Pearl bestämt. "Jag vill inte slösa mer tid på Oscar."

Janetta såg på henne med en glimt av beundran. "Jag stöttar dig! Om du behöver någon hjälp, säg bara till!"

Pearl såg tacksamt på henne. "Tack, Janetta."

Pearl gick direkt tillbaka till sin lägenhet efter att ha blivit utskriven. Hon började packa sina saker, förberedd på att lämna platsen fylld med minnen.

Medan hon var upptagen med att packa, ringde det plötsligt på dörren. Hon öppnade dörren och möttes av Oscars oroliga ansikte.

"Du är tillbaka i lägenheten? Varför sa du inget?" frågade han med en antydan till förebråelse i tonen.

"Varför skulle jag säga något? Om jag sa något, skulle du lämna Haley för att komma och träffa mig?" Pearls ton var kall och sarkastisk.

Oscars uttryck förändrades. "Vet du allt?"

"Ja, jag vet allt." Pearl vände sig bort, ovillig att se hans hycklande ansikte. "Låt oss skiljas."

"Skiljas?" Oscar verkade överraskad av hennes begäran. "Är du säker?"

"Jag är säker." Pearls röst var fast och kall. "Jag behöver ingen man som tänker på en annan kvinna."

Oscar tystnade en stund. "Tänk över det."

Hans svar överraskade Pearl. Hon hade förväntat sig att han skulle försöka övertala henne, men det gjorde han inte. Kanske älskade han henne inte längre.

Pearl förblev tyst och fortsatte packa sina saker. Oscar stod framför dörren och såg på hennes upptagna figur, kände en våg av oförklarliga känslor. Osäker på sina egna känslor, vände han sig om och lämnade lägenheten, lämnade en ensam figur bakom sig. Pearl fortsatte packa, medveten om att vägen framåt var lång, men hon trodde att hon skulle klara det.

Hon skulle glömma Oscar, glömma detta misslyckade äktenskap och börja ett nytt liv.

Previous ChapterNext Chapter