Kapitel 13
Jennifer
När jag gick ut från spaet såg jag ut som en ny person. Jag kände mig inte som en, men åtminstone såg jag ut som en. Nu behöver jag bara låtsas att jag klarar av det ikväll, det borde inte vara så svårt även om samtalen kommer att vara tråkiga för mig. 'Åh fan, kommer jag att klara det?' var allt jag tänkte när jag klädde på mig. Klockan 19 prick ringde min pappa. Inget hej eller något, bara "Vi väntar utanför." Sedan la han på. Jag kollade mig själv i spegeln en sista gång, klänningen satt perfekt, mitt blonda hår var i lösa lockar runt ansiktet och på ryggen. Min makeup var perfekt, den såg naturlig ut och mina läppar var mjukt rosa. Jag fäste min nyckelring på kuvertväskan och låste dörren bakom mig. När jag kom till limousinen öppnade min fars chaufför Peter dörren för mig, "God kväll, fröken Rynn, får jag säga att du ser absolut fantastisk ut ikväll." "Tack, Peter." sa jag innan jag klev in i limousinen. Peter komplimenterar mig alltid för han vet att min pappa inte gör det, han vet också att Kyle aldrig gjorde det de gånger han körde oss någonstans, och med Kyle var det ofta han kände sig viktig när jag kallade Peter för att köra oss någonstans. 'Röd flagga Jennifer, röd flagga' tänkte jag för mig själv när jag klev in i limousinen. "God kväll, Jennifer." "Hej pappa." Det var vår konversation hela vägen till Arlos hus. Jag vet verkligen inte varför jag följer med honom, men så är det. Vi kom fram till Arlos hus och hans fru hade verkligen gått all in, det var en röd matta där vi behövde stanna och våra dörrar öppnades av betjänter. Jag kämpade för att komma ut ur limousinen med min höga slits för att inte blotta någon, när jag till slut kom ut och min pappa stod bredvid mig, kunde jag se att han var lite irriterad på mig. Men jag tänker inte säga något, annars börjar vi bråka.
När vi gick in i huset hälsade Arlo på mig med en kyss på varje kind och hans fru Sarah likaså. "Du har verkligen överträffat dig själv, Sarah." sa jag till henne. "Tack, kära du, Arlo tycker att det är för mycket." "Vad skulle vara problemet med en liten samling i jeans och t-shirts, nu måste jag klä mig som en pingvin igen." sa Arlo. Jag höll min kuvertväska framför ansiktet och skrattade tyst, jag höll med Arlo, men jag skulle aldrig säga något. Pappa hälsade på Arlo och Sarah, "Är hedersgästen här än?" frågade min pappa. "Du vet hur han är, han måste alltid göra en entré." sa Sarah. "Gå in och ta en drink så länge, vi kommer snart." Pappa och jag gick in i sällskapsrummet, där gick servitörer runt med kanapéer och servitörer med champagne, när en servitör gick förbi oss tog min pappa ett glas champagne till oss var. Det var då vi anslöt oss till hans andra vänner Tom och hans fru Fergie och Rufus och Lauren. "Jennifer, du ser fantastisk ut." sa Fergie när vi anslöt oss till dem. "Tack, Fergie, du också som alltid." Fergie var i mitten av 40-årsåldern men såg yngre ut än jag, jag är säker på att hon använder fillers eller Botox men vi pratar inte om det. Rufus fru var mer tillbakadragen och pratade inte mycket, bara i princip hej och det grundläggande, jag vet aldrig vad jag ska prata med henne om när vi är ensamma. Efter ett tag anslöt sig Arlo och Sarah till oss när de hade hälsat på alla andra gäster. Vi stod alla i en liten cirkel, jag vände ryggen mot dem och tog ett nytt glas champagne när jag hörde den rösten, hela min kropp reagerade på den rösten, det kan inte vara sant. Jag försökte hålla mig sysselsatt så länge som möjligt, jag kunde ha varit klar nu men jag ville inte vända mig om, när min pappa sa Romeo, möt min dotter, vände jag mig långsamt om och tittade in i ögonen på Sir.
Romeo
Jag vet att tiden på inbjudan sa 19:00-19:30 men jag var hedersgäst, så jag kan nog vara lite sen. Vi anlände till Arlos hus strax efter 20:00 och när vi närmade oss huset kunde jag se att Sarah hade gått helt överstyr, jag menar, det var ljus utanför som ledde dig till ytterdörren där en röd matta var utrullad och en betjänt öppnade dörren till min G-Wagon. Jag väntade bara på att fotografer skulle hoppa fram bakom ett träd eller att någon skulle skrika åt mig att titta hit och dit. Tack och lov fanns det inga fotografer. När jag gick in i huset kunde jag se att festen redan hade börjat. Jag såg de personer jag kom hit för att träffa, resten var jag osäker på. Hade de hyrt en publik eller kände jag verkligen dessa människor? När jag närmade mig Arlo, Tom, Rufus och Brad såg jag en kvinna stå bredvid Brad. Hon såg så bekant ut men jag kunde inte placera henne, kanske för att jag inte kunde se hennes ansikte, hon stod med ryggen mot gruppen och hällde upp ett glas champagne. När jag kom fram till vänkretsen sa jag: "Hej allihopa, ursäkta att jag är sen, men vad vore hedersgästen om han inte var sen?" Jag skrattade. Mina ögon var fortfarande på den blonda tjejen, jag studerade hennes kroppsspråk, hela hennes kropp blev stel. 'Vad fan?' tänkte jag. "Välkommen Romeo, så glad att du kunde komma," sa Arlo. "Tack för att jag fick komma, men vilka är de andra människorna?" frågade jag. Den blonda höll sig sysselsatt och försökte att inte vända sig om. "Det är affärsfolk, Romeo," sa Sarah. "Åh, förlåt, jag trodde att det var en välkomstfest." "Det finns alltid tid för affärer också," sa Sarah. "Åh, förlåt Sarah. Brad, hur är det?" Brad kom mot mig och gav mig en bro-kram. "Välkommen tillbaka, Romeo." "Skönt att vara tillbaka." "Får jag presentera dig för min dotter Jennifer." Hon vände sig om och jag kunde inte tro det, Maya stod framför mig och orden som kom ur hennes mun gjorde mig hård på en sekund. "Sir"