7- Club Ambrosia- Del 3
"Det verkar som att kära pappa har utelämnat viktig information," muttrar Lucus. "Ta reda på varför."
"Jag är på det. Och baserat på vart hon var på väg, så var det till en av de bostadspenthouses som vi har här på Marino Hotel & Suite. Jag skickar en bild till Marco och ser vad han kan hitta," säger jag, nyfiken på varför hon var där.
"Okej. Hej då," var allt Lucus sa innan han lade på. Håller mitt ord och går för att be Marco att undersöka vår Principessa (Prinsessa) i hopp om att lista ut varför hon var där. Innan jag vänder mig om och går mot kontoret och det möte jag påstått skulle ha.
4 timmar senare
"Boss, jag har informationen du bad om," säger Marco när han går in på mitt kontor och räcker mig en fil om vår Principessa (Prinsessa).
"Tala," säger jag, fokuserad på filen han gav mig.
"Från vad jag har fått fram från säkerhetskameran och dörrvakten, var hon där för att besöka en Ms. Angel Franco, som för närvarande bor på 10:e våningen," svarar Marco som önskar att han kunde erbjuda mer men inte kunde.
"Sade Matt varför?" frågar jag.
"Nej," var allt Marco sa.
Suckande kastar jag mappen och dess papper på mitt skrivbord och låter dem spridas. Nåväl, två kan spela detta spel, Principessa (Prinsessa). Snart kommer du att vara vår.
==================
Lucus
-Senare samma dag-
Dagen har varit lång. Efter att ha träffat lokala leverantörer för att diskutera kommande leveranser upptäckte jag att det fanns en mullvad inom deras grupp. Personen i förvar försökte ge ut information till en av de många grekiska maffiafamiljerna. Amuserad, såg jag långsamt scenen utspela sig framför mig när ledaren för min leverantör, Declan, beordrade sina män att ta mullvaden till en av deras lokala tillhåll. Det här borde bli kul, låt oss se honom försöka nu... utan ögon eller huvud tror jag inte att han kommer att läcka någon information på ett tag.
Efter showen satt jag nu här i baksätet på en av våra skottsäkra SUV:ar, när den långsamt körde upp till en av Grants verksamheter. Vår huvudverksamhet om du vill, Romano Empire. Så snart vi anlände kom Grant ut med Marco i hälarna och båda rusade mot fordonet, Grant satte sig bredvid mig precis när dörren stängdes.
"Hej," säger han. Hans ansikte saknar sömn och hans en gång ljusa gröna ögon är lite mattare än vanligt. Hans korpsvarta hår är rufsigt och en liten femdagarsstubb pryder hans en gång skarpa käklinje.
"Tuff dag?" frågar jag. Trots allt var han min vän och blodsbror. Så det var inte svårt att veta när något störde honom eller någon av dem för den delen, eftersom vi hade försökt slutföra saker med Moretti-familjen och deras dotter ett tag nu.
"Hmmm," är allt jag får från Grant, när han lutar sig mot sätet och sluter ögonen.
Ikväll var vi tänkta att träffa Tony och Alex på en av våra klubbar, Club Ambrosia. Det är en av våra favoritklubbar som vi äger. Personalen är fantastisk och VIP-loungen magnifik, endast eliten får tillgång till det området. Och medan vår klubb är så populär har vi till och med en RSVP-lista och om du inte står på listan får du inte komma in.
Dessutom kunde vi alla behöva lite ledig tid. Vi har inte sett mycket av varandra på sistone. Så det föreslogs att vi skulle använda ikväll för att gå ut, eftersom dessa idioter inte verkar kunna ta hand om sig själva i processen. Men för att vara rättvis har vi alla varit ganska upptagna med arbete, och hur mycket det än smärtar mig att säga det, har Marco stött på många återvändsgränder med vår Principessa (Prinsessa) på sistone, hennes liv är allt utom privat för alla utom hennes familj. Med heta temperament och korta stubiner, var alla på helspänn runt oss. Som de borde vara. För vi var inte topdogs för ingenting.
Alex däremot, har varit värst. Hans ständiga behov av att döda någon har varit outhärdligt. För bara en vecka sedan mördade han fjorton personer bara för att han kunde. Total kaos. Ingen av oss har legat med någon annan kvinna sedan vårt föreslagna förlovning med Mr. Morettis dotter. Men jag fruktar att om vi inte får det att hända snart kan hela staden vara i fara.
Snart, kort därefter, är vi framme vid Club Ambrosia. De stora blinkande ljusen blinkar när vår dörrvakt står vakt precis utanför huvudentrén med en clipboard i handen. En lista med namn hålls säkert på den medan en rad människor väntar på att komma in.
Spänningen fyller luften så fort vi kliver ur fordonet, Alex och Tony närmar sig oss, stiger ur en andra bil som just anlänt kort efter vår. Vårt säkerhetsteam flankerar våra sidor när vi går rakt in. Dörrvakten hälsar oss med sänkt huvud.
"Herr Romano, herr D’Amico, herr Marino, herr DeLuca. Er VIP-plats väntar på er. Låt mig visa er vägen," ler en servitris när hon visar oss till VIP-sektionen. Vid en blick på servitrisen kunde man se att hon var kort, kanske 1,60 med klackar. Men hon gjorde alltid ett fantastiskt jobb.
Vi tar oss genom folkmassan och rör oss långsamt mot trappan som leder upp till klubbens VIP-sektion, musiken dunkar i takt med nattens gång.
"Elise, när du har en sekund, kan du ta med oss det vanliga?" frågar jag just när vi når toppen av trappan. "Självklart herr D’Amico," svarar hon och går för att hämta våra drycker. Några minuter senare återvänder hon med våra valda drinkar.
Vi njuter av stämningen och sätter oss för att koppla av i en av båsarna, tar enstaka klunkar från våra drinkar tills vi plötsligt hör röster som långsamt närmar sig VIP-loungen. Vår nyfikenhet väcks.
Plötsligt flämtar Grant. "DU!" utbrister han. Vid den plötsliga rörelsen tittar hon över på oss. Hennes ögon vidgas. De ögonen. Vackra och rådjurslika. Blågrå ögon som en lugn före en storm när klubbens ljus dansar långsamt i dem. Hennes sensuella läppar är lätt särade. Som om hon inte väntade sig att se oss. Gud, jag kan redan känna hur min lem hårdnar när jag tänker på vad jag skulle göra med hennes mun. Jag tittar på Grant och han ler.
"Vi möts igen, Principessa," säger han. Vänta, stanna upp. När vi tittar närmare på henne går det upp för oss. Vi har äntligen hittat vår fästmö.
================
Isabella
"Vi möts igen, Principessa." Där är det igen. Den enda smeknamnet som både irriterar mig men ändå får mitt hjärta att fladdra varje gång.
"Jag är inte er Principessa," snäser jag, försöker titta någon annanstans än på dem - Åh, scenen nedanför oss ser trevlig ut. Mina kinder rodnar. Kom igen Isabella, skärp dig, de är inte dina fästmän.
Men den jag sprang in i i morse höjer bara ett ögonbryn åt mitt svar. Hans fylliga läppar ler, hans utseende är hänförande.
Jag harklar mig och flyttar mig åt sidan med Angel och Caleb. Deras ögon borrar sig in i min rygg som om de försöker studera mig. Jag kämpar för att hålla mig samman, min kropp börjar kännas varm när jag känner de där ögonen. De vackra gröna ögonen. NEJ, jag måste förbli stark.
"Principessa." En djup sammetslen röst dundrar. Att höra rösten får mig att frivilligt rysa och mina trosor blir nästan fuktiga.
"Titta på mig, Principessa." Rösten befaller. Jag blundar och flyttar min kropp, min andning blir tung. Vad händer med mig? Då känner jag det, ett valkigt finger som rör vid min haka. Det är mjukt men fast när det sakta lyfter mitt ansikte. "Titta på mig." Rösten är fortfarande mjuk men också kraftfull. Känner mig tvingad gör jag precis det. Jag tittar.
Åh. Min. Gud. Där står en vacker skapelse. Andan fastnar, jag tar in alla deras drag. Det första jag märker är deras ögon. Djupblå, nästan svarta. Man kan lätt gå vilse i dem om man inte är försiktig. Hans ansikte är skulpterat och jag kan inte låta bli att lägga märke till hans lilla, vältrimmade skägg som ramar in hans käklinje perfekt. Nästa kommer håret, kort, blont med precis tillräckligt på toppen för att leka med. Ser mjukt ut, tänker jag och får lust att sträcka ut handen och leka med det. Doften av sandelträ och bergamott träffar mina sinnen när jag tar in hans herrparfym. Han är tydligt lång, lång precis som de sexiga gröna ögonen, lätt 1,95. Hans kostym är designer och sitter tajt över hans redan skulpterade muskler. Några tatueringar kikar bara lite ut från hans vita skjorta. En guldrolex sitter fint på hans vänstra hand medan metalringar vilar mot min hud, får mig att rysa. Farliga tankar strömmar nu genom mitt huvud vid tanken på vad han skulle kunna göra med mig om jag lät honom.