6- Club Ambrosia- Del 2
Isabella
"Allt klart?" frågar Caleb, med sin egen outfit i handen. "Ja, låt oss dra härifrån och tillbaka till Angel så vi kan göra oss i ordning, det är nästan klockan 7," säger jag utan att inse att vi spenderat hela 5 timmar på köpcentret.
"Herregud, har vi varit ute så länge redan?" frågar Caleb, lite chockad. "Ja, det har vi," erkänner jag utan att ha märkt att vi tappade bort tiden.
"Då går vi! Vi måste skynda oss om vi ska hinna till klubben i tid," säger Angel medan hon leder oss tillbaka mot food courten och utgången av köpcentret. Skrattande följer jag efter dem. Resan tillbaka till bilen sker i tystnad tills jag plötsligt får känslan av att bli iakttagen.
Jag stannar upp och tittar mig omkring. Hm, konstigt. Utan att kunna se någon, skyndar jag mig att komma ikapp Angel och Caleb som är cirka tre meter framför mig. "HÖRNI! Vänta på mig! Annars kan ni inte åka eftersom jag har nycklarna."
"Då får du skynda dig," skrattar de, vilket får mig att skratta också. "Jag kommer, håll ut," säger jag och springer för att komma ikapp. "Sölkorv," säger Caleb när jag lyckas komma ikapp.
"Åh, som om du inte är det?" säger jag och knuffar honom. "Sa aldrig att jag inte var det," flinar Caleb. Jag blänger på honom och knuffar honom igen innan jag gör en språngmarsch mot bilen. Jag ska visa dem vem som är sölkorv. Med det i åtanke fortsätter jag att springa de sista metrarna till min bil innan jag hoppar in, med mina påsar i bagaget medan jag väntar.
"Jäklar Isabella, vad är det som brinner?" frågar Angel precis när hon och Caleb kommer ikapp, båda kastar sina påsar i bagaget innan de kliver in. "Fråga Caleb, han började," säger jag med ett leende.
"Det gjorde jag inte," svarar Caleb. "Gjorde visst," säger jag och räcker ut tungan innan jag startar bilen och kör tillbaka mot Angels.
45 minuter senare
Jag svär, det här är sista gången vi åker till köpcentret, klubb eller inte. Jag kastar en blick på klockan på bilens instrumentbräda och ser att den nu visar 19:45 eftersom det tar cirka 45 minuter fram och tillbaka. Dags att skynda sig. Med det i åtanke tar jag snabbt mina saker, likaså Caleb och Angel när vi väl är tillbaka inomhus, Matt är borta från sin post när vi återvänder.
"Ingen Matt?" frågar jag när vi går in i byggnadens entré med mina vänner tätt bakom. "Varför är du så orolig för Matt? Jag trodde du gillade Mr. Snygging," retas Angel.
"J-jag gör inte det, jag menar, jag gör det... jag var bara nyfiken," stammar jag medan Caleb och hon skrattar. "Lugna dig, han är förmodligen klar för kvällen," säger Angel som aldrig riktigt brydde sig om dörrvakten medan hon ler.
"Om du säger det," är allt jag säger när vi närmar oss hissen och börjar vår långa färd uppåt. Varför måste Angel bo på tionde våningen? Stönande kan vi bara vänta.
Sakta, väldigt sakta, når vi äntligen tionde våningen och till slut Angels rum. "Okej, dags för alla att bli snygga," säger Angel medan hon snabbt öppnar sin lägenhetsdörr innan hon föser in oss båda för att klä om.
"Isabella, du först." Utan förvarning knuffar hon mig mot sitt rum. "Caleb, du får gästrummet." När hon är klar med att ge instruktioner går Angel med mig in i sovrummet och vi börjar göra oss i ordning tillsammans.
================
Klubb Ambrosia
Klockan var nu runt 21:30 på kvällen och klubben pumpade redan med musik medan folk väntade på att komma in, en dörrvakt stod precis utanför dörren med en clipboard i handen och kollade på alla namn han hade på den.
Herregud, det är fullt. Vi hade just parkerat bilen när vi till slut kom fram, och närmade oss ingången. Vi är inte ens inne än och det är redan fullt ös.
"Namn?" frågar dörrvakten, vilket får mig att hoppa till eftersom jag inte insåg att vi hade kommit längst fram i kön.
"Angel Franco," säger Caleb, och dörrvakten letar efter namnen. "Ah ja, Angel Franco tillsammans med Caleb Hunter och Isabella Moretti."
"Japp, det är vi," ler Caleb och pekar på både Angel och mig. "Ni kan gå in." Sedan flyttar sig vakten för att släppa in oss.
När vi kommer in kan jag inte låta bli att ta in klubben. Mina ögon tar in alla färgglada ljus som dansar längs det svagt upplysta rummet. Nästa blick går till dansgolvet. Perfekt. Ge mig några drinkar så kommer jag att dansa på nolltid. Från dansgolvet flyttar jag blicken uppåt där VIP-loungen ligger.
"Wow…" mumlar jag. "Där ska vi vara," säger Caleb och pekar på VIP-loungen. "Där uppe?" frågar jag förvånat. "Japp," och sedan leder han oss till baren för att beställa drinkar.
"Vad får det lov att vara?" frågar bartendern med en australiensisk accent.
"Jag tar en Cranberry Vodka Tonic och han tar en Jack and Coke. Isabella, vad vill du ha?" frågar Angel och tittar på mig. "Eh, jag tar en Gin och Tonic," säger jag och bartendern nickar innan han går för att göra våra drinkar.
Några minuter senare kommer bartendern tillbaka med drinkarna i handen. "Här har ni, en Cranberry Vodka, en Jack and Coke och en Gin, hoppas ni njuter." "Tack," svarar vi och betalar för våra drinkar innan vi går uppför trappan som leder till VIP-loungen.
När vi närmar oss loungen kan vi inte låta bli att lägga märke till de få personer som redan är där, mina ögon scannar båsen. Wow. Så coolt. Just då flyttar jag blicken till ett bås i ett hörn och ser fyra gudalika män, alla klädda till tänderna. Deras auror skriker makt. Jag sväljer och kan inte låta bli att känna mig dragen till dem, men samtidigt visa min underdåniga sida.
"DU" ropar en av dem. Omedelbart flyttar jag blicken till den som talade. Mannen med de sexiga gröna ögonen. Herregud.
"Vi möts igen, Principessa (Prinsessa)," säger han. Min kropp fryser på plats. Jag hade inte förväntat mig att se honom igen.
=================
Grant
-Tidigare samma dag-
Jag kunde inte tro mina ögon. Jag hade just sett min Principessa (Prinsessa) gå ifrån mig. Även om jag bara visste lite baserat på vad Lucus hade sagt till oss, visste jag ännu inte hennes namn. Och självklart gav hon mig aldrig en chans att fråga heller. Leende accepterade jag utmaningen.
Jag tog snabbt fram min telefon och knäppte ett foto av henne medan hon stod och väntade vid hissen innan jag skickade det till Lucus. När det var skickat ringde jag honom snabbt.
Ring… Ring…
"VAD?" snäste Lucus, irriterat, som om han förberedde sig för dåliga nyheter.
"Jag såg Principessa (Prinsessa)," är allt jag säger. Väntande, visste jag att det skulle ta en sekund att registrera. Bitande i min underläpp stängde jag omedvetet mina ögon, mentalt sparande hennes bild för senare när jag kunde njuta av den ordentligt.
"Skoja inte med mig Grant," snäste han, ljudet av papper som prasslade i bakgrunden. "Du är på högtalartelefon också förresten. Tony och Alex är här."
"Allt okej, kompis?" frågar Alex.
"Grant säger att han såg vår Principessa (Prinsessa)," säger Lucus, nästan exalterat med ett leende i rösten.
"VERKLIGEN?" frågar Alex. "Pratade ni? Lärde du dig något intressant?"
"Ta det lugnt Alex," ropar jag och måste dra telefonen från örat. Jag svär, han kan vara den läskigaste personen jag känner men han beter sig som ett barn på julafton. "Allt vi gjorde var att stöta på varandra. Bokstavligen. Men hon är vacker. Hennes far ljög inte när han sa att hans dotter var fantastisk. Jag skickade just ett foto av henne till er."
Lyssnande hör jag det, flämtningar och sedan tystnad. Och döma av deras tystnad kan jag slå vad om att de kämpar med en stor längtan. Precis som jag var eller ska jag säga fortfarande är. Synen av henne får oss att längta efter henne ännu mer.