Read with BonusRead with Bonus

155: Frakturer

Johns perspektiv

Rummet var kvävande. Varje andetag kändes som att andas in glas, och pistolen i min hand var den enda ankaret som höll mig kvar i nuet. Lilian stod mitt emot mig, bilden av lugn som sprack i kanterna, hennes ögon beräknande även när hennes läppar kröktes i det där irriterande...