Kapitel 8
Tillbakablick på sjukhuset…
Det sterila kontoret var kusligt tyst, spänningen sträckte sig som en spänd tråd. Alexander Kane lutade sig tillbaka i sin stol, hans genomträngande blick låst på Dr. Desmond. "Finns det inte ett snabbare sätt att avgöra om hon kan bli gravid?" frågade han, hans röst kall och avsiktlig.
Dr. Desmond suckade. "Det enda sättet att veta är att gå vidare med IVF. Medicinska framsteg har ännu inte nått den punkt där vi kan förutsäga resultat utan att ta preliminära steg."
Alexanders käke spändes, hans frustration knappt innehållen. "Vad sägs om den vanliga metoden?" Dr. Desmond försökte försiktigt, och betraktade Alexander. "Det är snabbare, mer tillförlitligt, och med tanke på din tidsplan, mer logiskt."
Alexanders uttryck mörknade, hans ögon glittrade som iskristaller. "Du vet lika väl som jag, Desmond, att jag inte gifte mig med henne av egen vilja. Det här handlar inte om lust—det är affärer. Gör testerna och fortsätt med IVF. Ingen vidare diskussion."
Dr. Desmond höjde händerna i en gest av kapitulation. "Som du vill," muttrade han, hans ton fylld av resignation.
Dörren till kontoret öppnades, och Alexander steg ut, hans närvaro dominerade rummet. Lily ställde sig snabbt upp och fångade hans stålblick innan han vände sig bort.
"Det var trevligt att träffa dig, Lily," sa Dr. Desmond och följde efter honom. "Synd att vi inte kan ta den där lunchdejten, men jag hoppas vi kan vara vänner." Hans varma leende lättade spänningen för ett ögonblick.
Lily lyckades få fram ett artigt leende. "Trevligt att träffa dig också, Dr. Desmond."
Alexanders steg snabbades upp, hans otålighet uppenbar. Lily tvekade innan hon följde efter, hennes klackar klapprade mot det blanka golvet när hon försökte hinna ikapp.
När hon nådde parkeringsgaraget satt Alexander redan i bilen, hans hållning stel. Han tittade upp när hon närmade sig, hans uttryck outgrundligt. "Vad väntar du på? Sätt dig. Jag har inte hela dagen."
Lilys ögonbryn rynkades. "Jag går till jobbet härifrån. Du behöver inte köra mig."
Alexanders blick skärpte hans ton som ett pisksnärt. "Jag minns inte att jag bad om din åsikt. Sätt dig."
Motvilligt gled Lily in i bilen, hennes frustration växande. Fordonet körde iväg, tystnaden inuti kvävande. Hon stirrade ut genom fönstret, fast besluten att ignorera honom.
Halvvägs genom resan bröt hans röst tystnaden, låg och skärande. "Så, du var ivrig för den där dejten?"
Lily blinkade, förvirrad. "Vad?"
Alexanders blick brände in i henne. "Fröken Evans, spela inte dum. Jag såg hur lätt du log åt hans billiga smicker. Eller är du som alla andra kvinnor, påverkad av tomma komplimanger?"
Hennes händer knöt sig till nävar. "Jag—"
"Spara det," snäste han, hans ord skar genom henne som en kniv.
Lily bet ihop käkarna och svalde sin replik. Tyngden av hans anklagelser lade sig över henne som en kvävande filt. Hon satte ihop hans antydningar—han syftade på Dr. Desmonds lättsamma kommentar. Insikten sved mer än hon ville erkänna.
Bilen saktade in framför hennes kafé. Innan den hade stannat helt, steg Lily ut, hennes rörelser snabba och avsiktliga. Hon såg inte tillbaka när hon gick mot ingången, ryggen stel av ilska.
Inne i kaféet mötte Sarah, hennes pålitliga förtrogna, henne med stora ögon. "Vem var det?" frågade hon, hennes ton drypande av nyfikenhet.
Lily andades ut långsamt och tvingade fram ett leende. "Gissa."
Sarahs ögonbryn rynkades. "Jag kan inte. Du har hållit en låg profil ända sedan... ja, du vet. Så, vem är det?"
Lily tvekade innan hon svarade. "Alexander Kane."
Sarahs haka föll. "Du skämtar, eller hur? Den Alexander Kane? Kallhjärtad miljardär? Vad gör han här?"
Lily lutade sig mot disken, hennes beslutsamhet vacklande. "Det är... komplicerat."
Sarah smalnade med ögonen. "Börja prata."
Under de kommande minuterna återberättade Lily händelserna de senaste dagarna, hennes röst stadig trots känslostormen som rasade inom henne. Sarah lyssnade uppmärksamt, hennes misstro växande med varje ord.
När Lily var klar, skakade Sarah på huvudet. "Det här är galet. Du menar att du gifte dig med honom under ett kontrakt för att få hans barn? Vad händer om han aldrig bryr sig om dig? Vad händer med din plan att söka rättvisa för dina systrar?"
Lilys uttryck hårdnade. "Jag har inte glömt mitt syfte. Detta äktenskap är bara en omväg. Jag kommer att hitta de bevis jag behöver och se till att de ansvariga får betala."
Sarahs blick mjuknade. "Bara... förlora inte dig själv i detta, Lily. Lova mig det."
"Det kommer jag inte," sade Lily bestämt, även om en skymt av tvivel drog i henne.
Den kvällen återvände hon till herrgården, utmattningen lade sig över henne som en tung mantel. När hon steg in, hälsade Clara henne med en ovanligt formell ton.
"Välkommen tillbaka, frun."
Lily blinkade. Frun? Igår hade alla kallat henne fröken Evans. Vad hade förändrats?
"Tack, Clara," sade hon försiktigt.
"Vill du ha middag, frun?"
"Jag har redan ätit. Jag går upp nu."
Clara nickade men tvekade. "Innan du går, frun, finns det något du borde veta."
"Vad är det?"
"Mr. Kane instruerade oss att flytta dina tillhörigheter till hans sovrum idag."
Lily frös, hennes hjärta bultade. "Hans sovrum?"
"Ja, frun. Det var hans direkta order," sade Clara, hennes ton neutral.
Lily stod fastfrusen, hennes tankar rusade. Alexander Kanes motiv var en labyrint hon inte kunde börja dechiffrera. Och nu, när insikten sjönk in, kände hon tyngden av nästa rörelse pressa ner på henne som ett mörkt moln.
Vad planerade han?