Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 233: Nåd

Smärtan sköt genom mig på ett sätt jag aldrig tidigare känt och jag skrek. Jag kunde inte forma en enda sammanhängande tanke. Vi hade varit så nära gränsen. Jag hade trott att vi var hemma, men smärtan var förblindande. Jag kunde inte andas.

"Är du okej?" En liten röst under mig frågade.

Åh gudinna...