7 Ha en affär
Elizabeths perspektiv
Austin riktade skeden mot mina ögon. Den hade rört vid mina ögonfransar.
"Nej, nej..." formade jag ordet tyst med läpparna.
Någon stormade in just när jag blundade i rädsla.
"Så du är här! Elizabeth!" Brandon, som var berusad, knuffade upp dörren, "Jag har letat efter dig länge."
Brandon betedde sig som om han var helt blind för Austin när han räckte mig en tom flaska, "Gå och hämta lite sprit åt mig."
"Försvinn härifrån, fyllbult!" skrek Austin argt åt sin bror.
"Åh Austin, du är också här," flinade Brandon och drog i Austins arm, "Kom igen, låna ut henne till mig ett tag, det tar inte lång tid."
Austin skakade irriterat av sig Brandons hand, "Kan du inte se att jag straffar henne?"
"Jag kan SE men jag bryr mig inte. Jag vill ha en drink nu. Jag vill att hon ska köpa en drink åt mig nu." Brandons ansikte hade fortfarande ett berusat, fånigt leende, men han utstrålade en skrämmande aura.
Det verkade som att Brandon skulle slåss med Austin så fort Austin sa "nej."
De har slagits 15 gånger denna månad och förstört 3 packhus, utan någon vinnare hittills.
Att slåss är uppenbarligen inte ett klokt val.
"Din berusade dåre," svor Austin lågt innan han släppte mig.
Jag plockade upp Brandons tomma flaska och sprang genast ut ur Austins rum, lämnade dem båda bakom mig.
Austins perspektiv
När jag såg ryggen på den flyende häxan ville jag jaga efter henne. Men Brandon stod i vägen.
"Nog nu, Austin."
"Du är verkligen inte full." sa jag när jag såg in i Brandons nyktra ögon.
"Du skyddar medvetet den där låtsasdumma häxan." Jag genomskådade hans förklädnad, "Varför gör du det?"
Brandon erkände det inte, "Det har inget med henne att göra. Jag njuter bara av att gå emot dig."
"Lögnare!" skrek jag åt honom. Jag hatade oärliga typer.
"Hey brorsan, inser du inte vilken irriterande typ du är? Inser du inte att du alltid skriker för att reta upp folk? Jag vill motarbeta dig så fort jag ser ditt dumma ansikte."
Jag grep argt hans krage, "Vill du slåss igen? Jag kommer slå skiten ur dig!"
Brandon sköt bort min hand, "Inte idag. Jag är inte på det humöret."
Med det vände han sig om och gick. Tja, om hans avsikt var att reta mig, så lyckades han. Jag VILLE verkligen slita huvudet av honom omedelbart.
Men hans varg och min varg är också tvillingbröder. Till skillnad från det dåliga förhållandet mellan Brandon och mig har de två vargarna en väldigt stark band med varandra. Det är därför Brandon och jag alltid slåss till oavgjort. Våra respektive vargar vill inte skada varandra.
Jag knöt näven och ropade efter honom, "Du vet att den där häxan låtsas att hon inte kan prata, eller hur? Varför avslöjar du inte hennes lögner? Hon retar oss! Hon ljuger för alla!"
"Det är inte min sak, och inte din heller." Han vinkade med handen och försvann ur min syn.
Han är så jävla irriterande!
Jag hatar Brandon, jag hatar Elizabeth, jag hatar de där förbannade slavarna, jag hatar fan alla!
Det måste vara Elizabeth som förde olycka över mig. Om jag inte hade träffat henne, skulle jag inte vara den jag är idag! Mina ögon skulle inte vara skadade. Jag skulle inte ha insett att min far var en skamlig, föraktlig jävel!
För åtta år sedan låg jag i koma i sängen efter att mitt öga skadades. Ingen visste att jag hade vaknat, jag kunde bara inte röra mig på grund av bedövningen. Jag hörde tydligt min far och ledaren för de laglösa gräla vid min säng.
Så de kände varandra! De var i maskopi!
Min far ville besitta skatten och territoriet från blåmåneflocken, så han ordnade så att de laglösa skulle invadera blåmåneflocken på Elizabeths födelsedag.
Enligt den ursprungliga planen skulle han dyka upp efter att medlemmarna i blåmåneflocken blivit dödade och låtsas slåss med de laglösa.
När han hade besegrat och drivit bort de laglösa, kunde han ta över blåmåneflocken och privat dela hälften av skatten med ledaren för de laglösa.
På så sätt skulle han inte skada sitt rykte men ändå kunna uppnå sitt mål.
Men min fars plan gick snett under utförandet - jag blev felaktigt skadad och mitt vänstra öga blev blint.
Min far blev så arg att han ville bryta den muntliga överenskommelsen som nåtts tidigare. Han dödade ledaren för de laglösa och tog alla de laglösa till fånga, gjorde dem till slavar i svartflodenflocken.
Efter att ha fått veta allt detta, var jag i stor smärta.
Jag kunde inte tro att det var sant. Min mest respekterade och stolta far visade sig vara en girig och föraktlig skitstövel.
Och mina ögon offrades på grund av hans girighet.
Jag hatar honom! Jag hatar honom! Jag hatar min far!
Mitt liv förstördes från denna dag. Ändå väntade värre saker på mig.
Jag fick reda på att min mamma hade en affär med min fars Beta.
Jag ville inte minnas den äckliga scenen de hade i sängen. Jag ville inte förstå varför min mamma var otrogen mot min far heller. Jag minns bara dagen då min mamma föll på knä i tårar och bad mig att inte avslöja hemligheten. Min far skulle döda henne om han fick reda på det.
Jag hatade henne! Jag hatade min mamma! Jag föraktade henne, men jag kunde inte förlora henne!
Så jag höll denna äckliga hemlighet tills nu.
Äckligt! Jag är den enda som är äcklad av denna hemlighet!
Ingen kan förstå min smärta. Ingen är pålitlig. Till och med min varg retade mig.
Den sa oväntat att den vagt kände en partnerband i Elizabeths kropp. Det är löjligt!
Den där stumma har ingen varg, hon kan inte vara min partner!
Hon är en förbannelse. hon är en olycka. hon är orsaken till mitt eländiga liv.
Jag hatar henne. Jag hatar dem alla!