Kapitel 3
Sandras perspektiv
Jag blinkade med ögonen och försökte öppna dem. Mitt huvud bultade och kändes tungt. Var är jag? Jag tittade omkring med min suddiga syn. Rummet var inte alltför mörkt, men det var stort och belyst av svagt ljus. Men en sak är säker, detta är definitivt inte mitt. Mina ögon vidgades och jag satte mig upp hastigt, bara för att fräsa till av smärta. Fan! Min kropp värkte illa och det kändes som om jag inte hade någon energi kvar för att stödja min kropp. Jag försökte gissa var jag befann mig och insåg till slut att det inte bara var något rum utan ett lyxigt sådant. Kanske är detta ett hotell. Ja, ett hotell.
Vad? Ett hotell?
En varningsklocka ringde plötsligt i mitt huvud och jag svalde hårt. Jag tittade långsamt ner på mig själv och fruktade alla möjligheter. Och där var det, jag var naken. Jag bet mig i läppen och skakade på huvudet. Igår kväll drack jag så mycket av ilska att jag inte ens insåg att jag klängde mig fast vid en främling. Och värst av allt, jag sov med honom. Vad i helvete har jag gjort? Jag var oskuld dagen innan och ändå förlorade jag min första gång till en främling? Kan det bli värre än så här? Skakande på huvudet igen grep jag tag i täcket och gick ner från sängen. Jag vet att första gången gör ont men varför värker min kropp så här och det är så smärtsamt där nere. Som om det just rivits sönder. Vem var mannen från igår kväll? Jag kunde inte minnas alls.
Dum! Dum! Dum!
Med svårighet samlade jag ihop mina kläder som låg utspridda på golvet och lyckades ta på mig dem. Jag kastade täcket på sängen men plötsligt fastnade mina ögon på den röda fläcken på lakanet. Fantastiskt! Vilket bra bevis på att jag förlorat min oskuld. Irritationen kröp i bröstet. Jag har sparat mig för den speciella personen som skulle ha mitt hjärta men alkoholen fick mig att förlora min skatt som jag hållit i åratal. Jag mår dåligt, riktigt dåligt men jag kan inte ändra det heller. Suckande tittade jag runt. Det fanns ingen i rummet förutom jag. Jag vet inte vem och var den mannen är. Kanske har han redan gått? Självklart, det var ju bara en engångsgrej. Jag såg att min telefon låg på soffan så jag tog den snabbt och lämnade rummet med skakande ben. Fan, det är svårt att gå nu.
Jag tog hissen och nådde snart bottenvåningen. Receptionen var tom och det stod bara två vakter vid ingångsdörren. Jag skyndade mig ut och fick lyckligtvis tag på en taxi. Mina ögon föll på det stora ordet 'Wynn' skrivet på byggnaden. Hur hamnade jag på ett sådant dyrt hotell och tillbringade natten med en främling? Tittar man på hotellet gissar jag att personen var en riktigt rik man. Annars skulle jag inte vara här. Jag behöver skaka av mig alla dessa tankar.
Ta dig samman, Sandra. Jag skällde på mig själv.
"Okej, det är inget annat än bara en natt. Det är vanligt, eller hur? Nu måste jag glömma det" tog ett djupt andetag för att försäkra mig själv. Men kan jag glömma när min kropp värker så smärtsamt?
När jag kom hem var klockan redan 9 på morgonen. Jag öppnade dörren och gick in. Jag måste ta en dusch och tvätta bort all smuts jag fått på kroppen.
"Sanny?" Jag ryckte till och rätade på mig. Mamma såg orolig ut när hon skyndade sig till mig. Skit! Jag glömde att hon också är här.
"Mamma"
"Var var du igår kväll? Om du skulle stanna hos dina vänner borde du åtminstone ha informerat mig. Jag var så orolig" hon rynkade pannan.
"Jag är ledsen mamma" jag log och ignorerade smärtan i mitt nedre område. "Jag blev full men tack vare Cat tog hon med mig."
"Nästa gång ska du hålla dig i schack unga dam, annars kommer du definitivt att se en sida av mig som du aldrig sett" varnade hon.
Jag gav henne ett stelt leende, även om min mamma är söt och mild för det mesta har hon också en ond sida som jag föredrar att undvika till varje pris. Hon är ganska farlig om hennes milda humör är borta, "det kommer inte att hända igen. Kan du snälla göra frukost, jag gick i all hast när jag vaknade så jag har inte ätit något."
"Självklart, fräscha upp dig. Jag fixar din mat" mamma skrattade.
"Tack mamma" Jag kysste hennes kinder och gick mot trappan. Jag försökte mitt bästa att gå normalt tills jag nådde mitt rum. Vårt hus är inte stort men jag gillar det så. Mamma är smyckesdesigner så hon är en välbetald assistent på företaget och är därför ute och jobbar för det mesta. Vad gäller pappa, så vet jag inte ens hur han ser ut. Hans ämne har aldrig kommit upp sedan jag började förstå saker runtomkring mig och jag har aldrig frågat mamma om honom. Vi är redan en lycklig familj och det är helt okej för mig.
Livet är så orättvist. Jag klädde av mig så fort jag var i mitt rum och skyndade mig till badrummet. Jag suckade när det varma vattnet träffade min värkande kropp. Det avslappnade mig omedelbart. Jag vet inte hur stor den mannen var men den smärtsamma värken i min kropp är bevis på hans storlek. Jag rodnade plötsligt vid tanken. Bra, jag hade sex när jag inte ens minns en liten sak förutom smärtan i min kropp. Jag vet inte ens om det var skyddat eller inte. Jag vill inte bära en främlings barn.
När jag kom ner såg jag att mamma höll på att duka bordet.
"Hur var festen igår kväll?" frågade mamma medan hon hällde upp apelsinjuice.
"Vild" svarade jag och stoppade maten i munnen. Jag är jättehungrig och jag är glad att mamma är hemma vilket sparar tid från att laga mat.
Det var vilt efter festen — mitt sinne hånade mig.
"Det borde den vara. Det är ju alla hjärtans dag. Ni ungdomar borde njuta fullt ut" hon nickade.
"Ja, jag njöt," svarade jag igen. Om du bara visste hur jag njöt när mitt sinne inte ens var nyktert.
"Visste du att det sägs att när du hittar någon på den dagen, så kommer bandet att vara för evigt?" Mamma log och jag satte i halsen. Vad?
"Åh herregud, älskling är du okej?" Hon klappade mig på ryggen medan jag hostade.
"Mamma, sedan när började du tro på sådana skämt? Kan du inte prata om det när jag äter? Det höll på att döda mig" jag kunde inte låta bli att smalna mina ögon åt henne.
"Det är inget skämt. Det är sant. Om du hittar någon på den dagen så kommer han att vara din enda. Jag hoppas att detta mirakel händer dig" hon såg drömmande ut.
"Mamma snälla, var rationell. Alla hjärtans dag är bara en vanlig dag med en titel på" jag skakade på huvudet och grep juiceglaset och drack upp allt.
"Sakta ner. Varför har du så bråttom? Dessutom säger jag detta för att jag vill att du ska hitta sann kärlek och lycka. Kärlek är verkligen magisk älskling" sa hon igen.
Den här gången himlade jag med ögonen. Skit i magin. Jag har redan upplevt det och vet också hur magiskt det kan vara. Jag har ingen tillit till det längre. Men igår kväll förlorade jag min oskuld vilket lade till dubbel krydda i mitt liv. Om saker fortsätter så här tror jag verkligen inte att jag kan överleva länge ändå.
"Okej, låt oss lägga dina drömska ord åt sidan. Kan jag nu äta min mat i fred mamma?" Jag pressade ihop läpparna, "snälla?"
Mamma suckade "du är för tråkig. Andra tjejer i din situation skulle tycka det var romantiskt men titta på dig" hon skakade på huvudet, "även om jag säger det kommer du inte att tro mig. Okej, jag ska inte säga något nu. När du personligen upplever dessa känslor kommer du att veta det själv. Och då kommer du att tro på det utan att jag säger ett ord" hon såg självsäker ut när hon sa de orden. Hon tog disken och gick in i köket.
Jag stirrade på hennes rygg och rynkade pannan. Tycker hon att kärlek är vacker? Men jag tror inte det, kanske är vi inte på samma sida i denna fråga. Men igen.... Igår kväll....
Jag skakade på huvudet och stoppade en stor bit makaroner och ost i munnen. Vad tänker jag på igen? Hitta kärlek på alla hjärtans dag? Är det ett skämt? Efter att ha upplevt hjärtesorg är jag klar med den här kärleksgrejen. Det är bättre om jag bara håller mig borta från det. Kärlek är giftigt för min hälsa och jag älskar mig själv mer än att ge mig in i den korta fantasyn. Jag skakade på huvudet igen och avslutade min måltid innan jag tog disken och gick in i köket.
Till helvete med Liam den jäveln, till helvete med kärlek och till helvete med allt.