Kapitel 3
Sara
Jag stapplade ur Jessicas bil, benen ostadiga i de ovana klackarna, och drog desperat i fållen på min klänning. "Jag känner mig som om jag har på mig en diskhandduk," muttrade jag och försökte förgäves dra ner det klängiga tyget. Den svala nattluften gav mig gåshud på den exponerade huden, vilket gjorde mig smärtsamt medveten om hur mycket av den som visades.
Jessica himlade med ögonen. "Åh, sluta gnälla. Du ser het ut."
"Jag ser ut som om jag provspelar för rollen som 'Desperat Hemmafru Nummer Tre'," svarade jag.
"Det är poängen, dumskalle. Vi ska till en pub, inte ett kloster."
Jag sneglade ner på min outfit. Klänningen, om man nu kunde kalla den det, täckte knappt det nödvändigaste. "Jag är ganska säker på att jag har sett längre bälten."
Jessica fnös. "Snälla. Det här är ingenting jämfört med vad vissa tjejer har på sig. Kommer du ihåg den gången Becky dök upp i princip kroppsmålning?"
"Hur skulle jag kunna glömma? Jag försöker fortfarande bleka den bilden ur min hjärna."
Vi stapplade mot pubens ingång, klackarna klapprade mot trottoaren. Jag kände mig som en nyfödd giraff, alla ostadiga ben och osäkerhet.
"Jag vet inte om det här, Jess," sa jag och tvekade vid dörren. "Kanske borde vi bara gå hem och titta på Netflix. Jag har hört att det finns en ny bra webbserie."
Jessica grep tag i min arm. "Åh nej, det gör vi inte. Vi går in, och du ska ha kul. Även om jag måste superlimma ett leende på ditt ansikte."
"Innan eller efter du häftar fast den här klänningen på mina lår?" muttrade jag.
Hon ignorerade mig och öppnade dörren. Ljudet slog emot oss som en vägg – musik, skratt, klirrande glas. Och lukten... en potent blandning av öl, svett och desperation.
"Ah, den söta doften av dåliga beslut," skämtade jag.
Jessica knuffade till mig med armbågen. "Lätt upp lite, va? Titta, där är en grupp söta killar vid baren."
Jag kisade i deras riktning. "Det där är inga killar, Jess. Det är en svensexa. Och jag tror att den med tiaran just spydde i en krukväxt."
Hon suckade dramatiskt. "Du är omöjlig. Kom igen, låt oss ta en drink. Kanske lite alkohol förbättrar din attityd."
"Eller åtminstone får mig att glömma att jag har på mig den här klänningen," höll jag med.
Vi trängde oss fram till baren, vilket var ungefär lika lätt som att trä en nål medan man rider på en mekanisk tjur. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag bad om ursäkt för att jag trampade på tår eller råkade armbåga någon.
"Två vodka tonic," ropade Jessica till bartendern över oväsendet.
Jag lutade mig nära henne. "Gör min dubbel. Jag behöver all flytande mod jag kan få."
Medan vi väntade på våra drinkar kunde jag inte skaka av mig känslan av att alla stirrade på oss. Eller mer specifikt, på mina ben, som visades upp som prisade skinkor på en marknad.
"Jess," väste jag, "jag svär att den här klänningen krymper. Är det möjligt? Kan polyester krympa i realtid?"
Hon skrattade. "Den krymper inte, din tok. Du är bara inte van vid att visa upp dina tillgångar."
"Tillgångar? Jag är ett nys från en offentlig oanständighetsanmälan."
Jessica skrattade högt och kastade bak huvudet. "Åh, älskling, det där är ingenting. Vill du veta en hemlighet?" Hon lutade sig nära, hennes andedräkt varm mot mitt öra. "Jag har inte ens trosor på mig ikväll. För, du vet, snabb åtkomst."
Jag ryckte till och var nära att ramla av barstolen. "Jessica! Det där är... det är..."
"Genialiskt? Praktiskt? Höjden av mode?" Hon vickade på ögonbrynen.
"Ohygieniskt," avslutade jag, rysande. "Tänk om du sätter dig på något klibbigt?"
Hon ryckte på axlarna. "Det är ett problem för Framtida Jessica. Nutida Jessica är här för att festa."
Jag stirrade på Jessica i misstro och skakade på huvudet. "Du har verkligen ingen skam, eller hur?"
Hon log utan att be om ursäkt. "Nej! Och varför skulle jag? Livet är för kort för att oroa sig över saker som 'troslinjer' eller 'offentlig anständighet'. Du borde prova det. Befria de där låren, tjejen!"
"Inte en chans. Jag behåller mina underkläder på plats, tack så mycket."
"Som du vill." Jessica ryckte på axlarna. "Men du går miste om något. Du har ingen aning om hur befriande det känns."
Innan jag hann svara kom våra drinkar.
Jag tog tveksamt en klunk av min vodka tonic och rynkade på näsan när den skarpa alkoholen träffade bak i halsen. Jessica, å andra sidan, svepte sin i en lång klunk.
"Ahh, det är grejer det," sa hon och smällde ner det tomma glaset på baren. "Bartender, en runda till!"
Jag tittade misstänksamt på henne. "Tror du inte att du borde ta det lite lugnt? Vi har precis kommit hit."
Jessica viftade avfärdande med handen. "Snälla, det här är bara uppvärmningen. Du har ingen aning om vad som väntar."
"Jag är inte säker på att jag vill veta," muttrade jag.
"Åh, kom igen! Lev lite. Vet du vad du behöver? En rejäl engångsgrej."
Jag höll på att sätta drinken i halsen. "Ursäkta?"
"Du hörde mig. En vild natt med en främling utan några förpliktelser. Det skulle göra underverk för dina stressnivåer."
Jag skakade kraftigt på huvudet. "Aldrig i livet. Absolut inte. Jag är inte den typen av tjej."
"Vilken typ av tjej? Den som har kul? Den som inte överanalyserar allt?"
"Den typen som går hem med främlingar," svarade jag. "Det är osäkert, och dessutom är jag inte... erfaren på det området."
"Det är precis därför du borde prova!" utbrast Jessica, hennes ögon lyste upp. "Tänk på det som en utbildningsupplevelse. Sex Ed: Avancerad nivå."
"Du är oförbätterlig, vet du det?"
"Jag föredrar 'äventyrlig'," sa hon med en blinkning. "Men allvarligt, Sara, du behöver slappna av. När var senaste gången du gjorde något spontant?"
Jag öppnade munnen för att argumentera, men stängde den igen. Hon hade en poäng. Mitt liv hade blivit en serie rutiner och säkra val. Men ändå...
"Jag vet inte, Jess. Det är bara inte jag."
Hon suckade dramatiskt. "Fint, var en festförstörare. Men jag, för min del, tänker definitivt testa lyckan ikväll."
"Du är inte seriös," sa jag och höjde ett ögonbryn.
"Jätteseriös," svarade hon och svepte resten av sin drink. "Mamma är på jakt."
Efter några drinkar närmade sig en lång man oss vid baren. Han hade noggrant rufsigt hår och ett leende som skrek, 'Jag äger en båt, och min pappa är advokat.'