Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 104

Sara

Vi föll in i en bekväm tystnad, spänningen från tidigare försvann som morgondimma. Tom rörde sig, sträckte ut sig på sängen som en lat katt. Sedan, utan förvarning, lade han sitt huvud rakt i mitt knä.

"Oof!" grymtade jag, överraskad av den plötsliga tyngden. "Vad är du, fem år?"

Tom log u...