Kapitel 5
Jag gick tillbaka till mitt rum och tog med mig ryggsäcken in i det angränsande badrummet. Det var ett litet rum med ett litet badrum, men Cole hade informerat mig om att jag skulle få ett större och bättre rum för att stanna. Jag packade upp min ryggsäck och letade efter min lösa skjorta och byxor. En fotoram stoppade mig och jag tog den och rörde vid ramen med fingrarna när plötsligt ett minne flödade tillbaka i mitt sinne.
"Jag vill sitta med mamma," argumenterade Ryan, min äldre bror.
"Nej, jag vill sitta med henne," krävde jag och knuffade honom.
"Nej, jag vill," argumenterade han.
"Jag vill," knuffade jag honom mer kraftfullt.
"Jag"
"Jag"
"Jag"
"Okej, det räcker, sluta ni två just nu," avbröt pappa och separerade oss.
"Pappa, jag vill sitta med mamma," gnällde jag.
"Hon gör så här varje gång, pappa," argumenterade Ryan.
"Okej, Ad, låt din bror sitta med mamma den här gången," sa pappa strängt och lämnade inget utrymme för ett nej.
"Fint!" muttrade jag och korsade armarna över bröstet.
"Gör inte det där ansiktet, kom hit," sa mamma och öppnade armarna. Jag log och sprang in i hennes armar. Till slut satt jag i mammas knä medan Ryan satt bredvid oss och höll om oss, och pappa stod bakom oss och höll lilla Nancy i sina armar. En familjebild.
"Ta dig samman, Adie," viskade jag till mig själv, stängde ögonen och tog djupa andetag. Jag lade tillbaka ramen i väskan och tog ut en bekväm t-shirt och svarta spandex som nådde mig till anklarna. Jag reser alltid med lite bagage. Varje gång jag reste köpte jag nya kläder. Inne i badrummet tog jag en skön dusch, tvättade kroppen med min favoritlavendeltvål och bytte om till spandex och t-shirt. Jag satte upp håret i en prydlig hästsvans och lämnade kläderna i tvättkorgen. När jag kom ut ur badrummet möttes jag av en blond tjej.
Hon såg ut som en tonårsflicka med bruna ögon och var kanske 160 cm lång. Hon hade axellångt blont hår som kompletterade hennes smala figur. Hon satt på min säng och höll en bricka. Så snart hon såg mig komma ut reste hon sig upp och tog tag i brickan, gav mig ett leende.
"Hej Lun- eh, jag är Bella och jag är här för att ge dig dina snacks," sa hon och stammade mitt i meningen.
"Hej!" Jag vinkade och gick mot henne. "Jag är Aderyn. Kalla mig Adie," log jag mot henne. Hon verkade synligt slappna av.
"Kalla mig Bell. Jag är Coles syster," berättade hon, vilket fick mig att lägga märke till likheterna de hade. "Trevligt," svarade jag.
"Jag gillar inte det här rummet," sa jag medan jag åt mina Oreos.
"Eh, om det, jag ska visa dig ditt rum efter att du är klar med dina snacks. Alfa har tilldelat mig detta arbete," sa hon och jag nickade.
"Varför kallar ni honom alla Alfa?" frågade jag och märkte hur färgen försvann från hennes ansikte.
"Eh, han äger det här stället. Han är vår ledare och-” jag avbröt henne och frågade "Ledare? Vad är ni alla? Mafia?" frågade jag och fick henne att rynka pannan mot mig. "Eh, nej, nej. Vi är inte inblandade i några kriminella aktiviteter. Vi håller oss borta från männi- eh eh," började hon stamma men jag hörde ändå ordet hon ville säga "Människor".
Borta från människor?
Vad betyder det?
Jag frågade henne ingenting om detta. Om hon ville berätta för mig kunde hon göra det frivilligt. Jag tänker inte tvinga henne om jag inte själv får reda på det. Jag hummade bara och nickade medan jag fortsatte att äta mina Oreos.
Jag fick reda på att hon faktiskt inte var en tonåring. Hon var 21 år gammal. Hon såg inte så mogen ut för sin ålder. Man ska aldrig vara fördömande antar jag. Efter att ha ätit klart mina snacks reste jag mig från sängen och klappade händerna.
"Så? Dags att visa mig mitt rum," sa jag och hon skrattade åt min entusiasm.
"Okej. Ta dina väskor och följ mig," sa hon och gav mig lite tid att hämta mina väskor. Jag tog mina väskor och följde henne ut ur rummet.
Hon gick genom en korridor och jag hörde några röster. Röster av människor som pratade, jublade, skvallrade, skrattade.
"Vilka är alla dessa människor i det här huset?" undrade jag.
Vi tog trapporna och snart nådde vi en annan korridor. "Här är vi," stannade hon framför ett rum och log medan hon öppnade dörren för mig. Jag log mot henne och gick in i rummet. Jag var förbluffad över rummets inredning. Det var ett stort rum. Dubbelt så stort jämfört med det förra. En queensize-säng stod i mitten av rummet med en baldakin. Ett stort glasfönster var vid huvudänden av sängen, och det fanns två dörrar. Förmodligen en walk-in closet och ett anslutet badrum. En LED-tv var fäst på väggen och under den fanns ett stort skåp fullt av böcker. Det fanns också en röd soffa nära väggen. Väggarna i rummet var målade lila och vita.
"Gillar du det?" frågade Bell bakom mig. Jag vände mig om och log som en idiot och sa "Jag älskar det".
"Okej. Ta din tid att vänja dig vid ditt nya rum. Jag måste gå men jag kommer tillbaka snart," sa hon och lämnade och stängde dörren bakom sig. Jag vände mig om och gick mot sängen, kastade mig på den och kände den mjuka och bekväma madrassen under mig.
"Himlen," mumlade jag och kände hur jag började somna.
*****Dylans perspektiv
"Kom in," sa jag till personen som knackade på min kontorsdörr. Bella, yngre syster till min krigare Cole, kom in i rummet och böjde huvudet i respekt.
"Vad är det?" frågade jag och märkte hur hon började bli nervös runt mig. Jag kunde höra hennes hjärtslag slå snabbt av nervositet. Innan hon hann säga något fokuserade jag på hennes ansikte, och på kort tid fick jag reda på allt hon tänkte på och vad som hade hänt.
"Det är bra att hon gillade sitt rum. Du kommer vara med henne hela tiden. Jag vill att du ger mig varje detalj om henne och se till att skydda henne. Hon får inte skadas på något sätt," beordrade jag och hon nickade förbluffad.
"Är jag tydlig?" frågade jag. Hon svarade så snabbt hon kunde, "Ja, Alpha."
"Bra, och en sak till. Se till att hon inte får reda på något om oss förrän jag vill att det ska hända. Förstår du mig?" frågade jag medan jag lutade mig mot min stol och drog fingrarna genom håret.
"Ja-ja Alpha," nickade hon.
"Gå," beordrade jag. Hon skyndade sig ut ur rummet och stängde dörren bakom sig. Jag suckade och tittade mot fönstret. Det spelar ingen roll om jag vill ha en partner eller inte, hon är fortfarande min partner och jag kommer bli förbannad om något händer henne. Jag ska ta hand om henne.
"Aderyn Brookes," mumlade jag och pressade läpparna samman och funderade, Vem är du?